Min man drunknade

Det är TS som väljer vad vi pratar om och så vitt jag kan se har hon inte valt att prata om i vilken mån denna tragedi hade kunnat undvikas och då pratar vi inte om det. TS vill ha stöd, inte nyfikenhet.

Man ska inte ställa frågor utan att reflektera över vilka känslor eller funderingar de frågorna kan väcka hos en människa i kris. Och sen håller man de frågorna för sig själv tills den drabbade personen själv eventuellt väljer att pratat om det. Det är inte särskilt komplicerat om man kopplar på sin empati och inlevelseförmåga.

Men förstår du inte att  ts är i chock? Det handlar inte om att "hon klarar det", hon tänker inte så just nu i den akuta situationen. Och återigen, du har ingen aning om hur du skulle reagera; du skulle kunna starta en tråd på FL, börja putsa fönstren, fundera på inköpslista, tänka att "jaha, nu måste vi ställa in semestern" eller något annat. 

Med facit i hand så hade jag inte startat tråden men jag befann mig i ett chocktillstånd då för 11 månader sedan. Att nu i efterhand läsa alla fina kommentarer värmer men samtidigt blir jag förskräckt över personer som du "g" och andra som varit direkt elaka. Du till och med trodde att jag lurades??

Nej, det gör inte tråden bisarr och obegriplig. Det tillhör allmänbildningen att veta att man kan hamna i ett chocktillstånd efter ett sånt besked.

TS hade "sinnesnärvaro" nog för att skriva här för att hon var i chocktillstånd. Vänner finns inte till hands dygnet runt. Ibland behövs utomståendes perspektiv. Ibland hjälpet det att skriva av sig sina innersta tankar.

Du G borde lära dig att alla inte hanterar en krissituation på samma sätt som du. Du borde också att inse hur sårande det är att mötas av elakheter då man har öppna sår.

Även om det finns många trolltrådar här så rättfärdigar det inga "attacker". Anmäl i tysthet då du misstänker detta istf att öppet kritisera och ifrågasätta. För tänk om du har fel? Tänk om du sårar och gör bördan tyngre att bära för en som mår skit!