Min man drunknade

Beklagar verkligen det som har inträffat! Så otroligt hemskt!

Försök inte tränga undan sorgen (då dyker den upp när ni minst anar det istället) utan prata om den tillsammans om ni mår bra av det. Printa ut alla bilder ni kan hitta där pappan är med (i flera olika situationer, gärna "vardagliga" till exempel när ni sitter och äter) och tejpa eller rama in och sätt upp i olika rum i huset. Då kan du också se om barnen sitter och tittar på bilden av pappan (även fast de inte säger något) och fråga om de tänker på något särskilt. Prata mycket och kramas mycket. Om ni har ljudinspelningar och videoinspelningar så låt de spela i bakgrunden. Slut ögonen och lyssna på pappans/din mans röst. Om du har större barn så förbered de på att deras kompisar/klasskamrater etc... kan bete sig okänsligt under en sådan situation. Prata hemma om det.

Han försvann i en sjö, inte en badkar. Ska Ts dyka ner och riskera att drunkna själv? Ts kanske bara tycker det är jobbigt att bära sorgen själv och vill få stöd?

Beskriv hur? Poliserna hade säkert inte låtit Ts dyka ner själv i sjön och letat så vad skulle Ts ha gjort?

Fast räddningstjänsten håller nog Ts uppdaterad. Hade Ts man varit försvunnen i en skog eller i en stad så hade Ts kanske kunnat hjälpa till, men i en sjö är det ganska svårt att göra något om du inte är dykare.

Jag undrar hur en sådan som du fungerar i sociala sammanhang?

Ta inte illa upp.