Min man drunknade
Mår så dåligt! Min man drunknade i en sjö i måndags då han paddlade kanot med vår 5-åriga son. Dykare letar fortfarande efter honom! Vad gör jag nu?
Mår så dåligt! Min man drunknade i en sjö i måndags då han paddlade kanot med vår 5-åriga son. Dykare letar fortfarande efter honom! Vad gör jag nu?
Läste om detta hemska. Beklagar sorgen så oerhört mycket. Förstår er son vad som har hänt?
Han vill vara nära hela tiden! Känner mej så otillräcklig, har 3 barn till varav den ena såg allt från stranden!
Jag har stöd av anhöriga men det är så jobbigt ändå!
Tack alla! Väntar nu på att räddningstjänsten ska komma med "positivt" besked om att de hittat honom! Vill ordna med begravning! Kan inte leva med tanken att han finns på sjöbotten!????
Har nu anmält signaturen "oj". Vad i all världen har jag gjort som får dej "oj" att skriva så kränkande? Anser du att jag inte gör vad som krävs?
Någon undrade hur gamla barnen är! Jag har 3 döttrar 20, 10 och 7 år (därav mitt nicknamn "flickmamma" och så min lille son på 5 som var med i olyckan)
TS:hur går det för dig med allt praktiska osv?
Nu kanske detta inte gör sorgen lättare men om du inte vet om detta kan Missing People Sweden hjälpa till att hitta din make. Beklagar TS.
Kunde han inte simma? Hade han inte flytväst? Var han inte van vid att paddla?
Du får i alla fall vara glad att din son klarade sig! Själv hade jag inte låtit någon ta ut något av mina barn i en kanot, om personen inte uppfyllde alla tre kraven - kunna simma, ha flytväst, vara van kanotist. För kanoter tippar så lätt om man inte vet vad man gör...
Tack alla vänliga! Ville givetvis inte hänga ut min son! Bata så stolt och glad av att han överlevde ensam i nästan en timme i vattnet! Det sista min man sa till honom var " jag tar dej på mina axlar"!
Polisen har varit hos mej! Han är tack gode Gud hittad!
Vi kommer alla 5 få samtalshjälp!
Jag beklagar sorgen!
Jag tänkte rekommendera barnböcker som kan underlätta sorgbearbetningen för barn men också förklara på ett barns nivå vad döden är. Jag fick de av Fonus och de borde finnas på de flesta Fonus kontor (kanske även på andra begravningsbyråer). Jag tycker att de underlättade för mig och min dotter att prata om döden men också att sörja tillsammans.
Larver och trollsländor
Vad händer när någon dör- En bok för barn om döden och begravningar
Visst får du gråta- En bok för barn som sörjer
Hej Då Farmor!
Jag skickar massvis med virtuella styrkekramar till dig, din familj och dina nära!
Ännu värre ju i en sjö engagemang i sökandet kanske , kan se det framför mig .
Jag brukar vara frän mot empati o känslokalla personer, men kommer inte att vara det i detta forum.
TS har råkat ut för det värsta tänkbara som kan hända en människa, förlorat sin livskamrat, barnen sin pappa
Vi vet inte hur hon har det när hon är ensam, kanske sitter i sovrummet o tittar på makens säng som tom..
Kanske är det så att en tillflykt att skingra tankarna är att vända sig till oss på FL.
TS vi som skriver,dom flesta här, vill på alla sätt försöka att lindra din sorg o smärta, vi håller om dej, kramar dej och vill ge dig så mycket styrka vi kan.
Sköt om dej!
läste nyss om det i tidningen *beklagar sorgen, inget kul när sånt händer* varför använde han ingen flytväst?* Hoppas du får nån stöttning i form av prat hjälp Det är just därför som ja håller mig hemma då händer ju inte såna saker, förhoppnings vis. Man ska ju alltid använda flytväst.
Till alla som skriver i tråden! Urbota dumt att paddla kanot utan flytväst det vet jag redan. Han var inte som någon skrev "långt ute på sjön". de befanns sig 150- 200 meter från en strand där de skulle meta abborre. Han var en god simmare! Vi väntar på obduktionsprotokollet då det finns märkliga omständigheter, såsom att han inte sparkade av sig skorna och krängde av sig jackan. Han lutade sig fram för att ta en paddel men ramlade baklänges av kanoten. Tyvärr tror jag inte att en flytväst hade räddat min man. MEN JAG VET ATT MAN SKA HA FLYTVÄST PÅ SIG!
Nu har jag en begravning att ta hand om!
Släpper nu tråden!
Tack alla Ni som skrivit fina och stöttande inlägg, det värmer mer än ni kanske tror!!
Nej "g" det är ingen "asgammal" tråd, min man omkom 23 juni och det är knappt 1 år sedan och nej vi har inte gått vidare vad det nu betyder. Vi kämpar med vardagen, jag vabbar barn minst en dag i veckan då det alltid är någon som krisar. Min man försvann efter att vi varit ett par i 22 år och 4 barn miste sin pappa. Tråden jag startade var inte bisarr på något sätt utan ett sätt att hantera tiden som gick i snigelfart medan jag väntade på besked om att hans kropp skulle hittas. Kommentarer som att jag borde varit med och dykt efter honom ser jag som rena skämtet. Vi överlever just nu men inte mer........