Hur var era MA/fördröjda missfall ?

Jag bara visste. Det var för bra för att vara sant efter så lång tid och visst hade jag rätt! Inget annat att gå på,hade aldrig många och starka symtom och inga blödningar.
Men du vet väl att ingen graviditet är den andra lik så denna gång kanske är annorlunda bara för att!   2 MA är dessutom ovanligt så ge inte upp hoppet än du.

Jag vaknade en morgon och kände under dagen att alla mina symtom var borta! Kom inte tillbaka, blev orolig, så efter några dgr ringde jag gyn. Fick göra ul, där såg vi att den slutat växa och hjärtat slog inte längre. (såg hjärtat slå och allt var bra 10 dgr tidigare hos en privat gyn. Så blev konstaterat ma. Kom inte igång av sig själv, så idag gjorde jag skrapning. Tungt, då vi kämpat i 1 år innan....

jag är gravid i vecka 14 med mitt första barn och jag har INGA symtom i huvudtaget ..
har haft lite molande värk i magen i vecka 5-6 nånting, men en försvann det och nu känner jag absolut ingenting ..jag är livrädd för MA :( måste vänta tills den 29 juli innan jag få se den för första gången :(

Jag har inte märkt något alls vid mina MA, gravidsymptomen var kvar och jag anade ingenting

Jag fick veta båda mina MA vid KUB. Tredje gången jag blev gravid var jag övertygad om att det skulle bli MA igen. Jag gjorde ett ultraljud i v 8 (jag gjorde det privat, men med tanke på mina tidigare MA hade jag kanske kunnat få det via min barnmorska, men jag orkade inte kontakta henne, för jag trodde ju ändå att det inte skulle bli nåt...). Och då fick vi se ett litet tickande hjärta! Även på KUB såg allt bra ut. Det gick vägen och nu är min lille kille 15 månader. <3

Det kanske kan vara värt att åka till en annan stad för att göra ett privat ultraljud? Annars kan man höra med sin barnmorska om hon kan lyssna efter hjärtljud. Jag gjorde det i vecka 15-16 någonting, för då kom oron över mig igen och jag skulle inte göra RUL förrän i vecka 20. Men så tidigt som v 10 vill de nog inte lyssna efter hjärtljud eftersom det är stor risk att de inte lyckas höra.

Hej jag gick in i vecka 9 igår och hade bokat tidigt

Ultraljud och hade under hela tiden mått illa ont i bröst och

Varit yr fast inte lika mycket och nästan inget alls under vecka 8 mått

Bättre och jag tänkte hoppas det inte beror på missfall, idag var ja på tidigt

Ul och det slutade växa någon gång vecka 7-8 och inget hjärta slog

Blev så ledsen och har gråtit hela dagen en mycket tung dag:(

Men längtar nu tills vi kan försöka igen och vill också säga att med mina två pojkar

Mådde jag inte dåligt alls kände inte av det mer än med mensvärk så

Den här gången kändes allt annorlunda och var glad att få känna symtom

Men nu ska vi börja om :) jag gjorde ett tidigt privat ul betalade 500kr och får tänka att

Bättre nu än senare men tungt :(

Hej ja det är verkligen jätte tungt;( blev så ledsen och jag kände också

Det va värt att få veta tidigt hade varit värre gå till vecka 11 till inskrivningen

Och se det då hade ju varit ännu värre nästan:(

Ja ska landa i detta nu och läka och är nu orolig för det som ska hända här näst

Med medicinsk el kirurgisk abort pga mitt låga hb får ja inte göra det hemma

Utan kan behöva få blod om ja förlorar mycket blod, blöder man mycket ?

Ja som du säger vecka 8 kändes som en spök vecka

Var glad att ha hade symtom då ja inget symtom hade med

Pojkarna, tänk vad man hinner tänka och känna mycket och fantisera

Om bebis redan så snabbt och på mitt jobb är ja tvungen berätta tidigt att ja va

Gravid för att inte utsätta mig för ex röntgen mm.

Idag sjukskrev jag mig och hoppas nu få tid snabbt så ja kan

Få detta ur världen och läka och gå vidare och

Blir ja gravid igen ska ja försöka inte hoppas för mycket men det är så

Svårt:( ja skriver från Mob så beklagar om text blir grötig

Det var min fjärde graviditet. Före hade jag haft ett missfall i v 11 och fött fram två fina flickor efter fullgångna graviditeter. 
Jag var i v 18 åkte in på ul. Jag minns hur jag stod och kollade magen i spegelväggen innan jag åkte och hur fin jag tyckte magen var i den kjol och tröja som jag hade på mej. 
När jag kom in var läkarens första kommentar - Vad liten du är. Och jag svarade att jag alltid varit liten fram till v 25 eller något och först då lagt på mej. 
Så började han och sen sa han- det är dött här, eller något i den stilen. 
Jag fattade inte först och undrade vad han menade och sen undrade jag vad som skulle hända nu då? Han svarade att antingen åkte jag hem och väntade på ett missfall eller så kunde jag få en skrapning. Aldrig i livet att jag åker hem och väntar på missfall, jag skall skrapas, sa jag. Och så blev det. Dagen efter skrapade de mej. Tre veckor senare fick jag besked att det var en ma och vad det innebar. Före dess trodde jag att det var en bebis i v 18 som de hade tagit bort. 
Jobbigast var de där tre veckorna, när jag sen fick veta hur det låg till så försvann allt det jobbiga runt det, Sen var det också väldigt jobbigt att jag hade barnen med mej in på ul för att titta på bebisen på tv:n. Man bryter inte direkt ihop när man har två små barn med sej ( eller jag gör inte )
Bröt  ihop gjorde jag när jag vaknade ur narkosen, då fick jag lugnande medel och flög bland molnen en stund

Jag hade småblödningar och kännde inga gravsymtom längre,brösten sluta spänna,illamåendet försvann osv.
Bm tyckte jag skulle vänta till v. 17 med U.L. Jag kände mig tom i kroppen.
Ringde kvinnoklinken och berätta om blödningar osv.
Fick göra Vul,  de hitta inget hjärtslag och den var för liten, den hade dött v7 och jag var i v.11.

Lita på din magkänsla och om du har fel så har du fått bekräftat att den lever!

Såg ditt svar nu.

Beklagar sorgen :(