• OverAll

    "Saknar" att banta

    Hej,

    Jag är 22 år, har bantat sedan jag gick i tredje klass. Har alltid varit överviktig och som mest vägde jag 112 kg. Våren förra året genomgick jag en gastric bypass operation och har fram tills idag gått ner 50 kg. Väger 62 kg till mina 168 cm. 

    Ändå känner jag nu att jag borde banta. Jag saknar bantningen, på riktigt. Jag saknar att "behöva" följa en diet, att räkna kalorier, att ha koll på varenda bit jag stoppar i mig. Jag känner att jag behöver gå ner mer. Jag känner att jag måste fortsätta tappa vikt. Mitt huvud säger åt mig att jag måste banta för att livet ska vara "fullständigt".

    Sitter just nu i denna stund och lyssnar på katrin zytomierskas bok "dags att bli smal" och har typ kli i fingrarna över att jag borde göra en inköpslista och köpa hem allt jag behöver imorgon för att kunna köra stenhård LCHF-kost för att gå ner i vikt. Jag vet att jag såklart inte "behöver" gå ner mer egentligen, men ändå vill jag tappa. Jag vill gå ner till under 60 kg. Jag vill på något sätt se hur långt ner jag kan pressa kroppen. Hur mycket det går att tappa. Har alltid haft någon typ av ätstörningsbeteende innan operationen då jag först svälte mig någon vecka innan jag tappade allt och gick över till hetsätning och sen återigen svält på det på grund av ångest. Jag är rädd att jag är påväg åt det hållet igen, och är lite rädd för var det här ska sluta. Jag gjorde gbp-operationen för att komma in i nya goda vanor och det fungerade under 14 månader, men nu tippar det som sagt över på fel håll igen. 

    Svamlar bara en massa nu tror jag. Men vad fasen, behövde nog bara skriva av mig lite.. 

  • Svar på tråden "Saknar" att banta
  • Frontline

    Spara pengar till en psykolog istället...


    Livet är underbart när underlivet är bart :)
  • En struts

    Det verkar vara som du säger, att du har ett ätstörningsbeteende som kan bli allvarligt ifall du fortsätter. Tänk om du nu när du äntligen har nått din målvikt, skulle kunna fokusera på något annat. Jag tycker att sjukhusmottagningen borde vara skickligare på att "fånga upp" patienter med din typ av beteende. Kan du inte vända dig till mottagningen där du gjorde gbp?

  • OverAll

    Tillhör inte längre sjukhuset där jag opererades eftersom det gått mer än ett år nu. Blivit flyttad till vårdcentralen istället och dom är inte till mycket hjälp tyvärr..

  • k girl

    Jag har inte gått ner lika mycket som du - det handlar om ca tjugo kilo och jag ligger sex kilo under min målvikt - men en sak jag tycker har varit jättesvår har varit precis den här omställningen. Dels att inte se en tjockis i spegeln längre, utan någon som faktiskt är smal. Och dels att inte minska portionerna för mycket. Jag åt på tok för lite under några månader.


    Jag anlitade en PT just för att lära mig att äta mer lämpligt för min träningsmängd. Jag fick äta drastiskt mycket mer mat lämplig för att bygga upp kroppen. Och så styrketränar jag fyra gånger i veckan. Det är faktiskt mycket roligare att forma om och stärka än att bryta ner (med bantning). Det är en jättelång mental process att ställa om från "bantning" till att lära sig att äta normalt, för att hålla vikten, och t ex Linda Wallin som gått ner 75 kilo räknade kalorier en övergångsperiod för att lära sig och att ställa om. 

    Oavsett hur du gör det, så är det ju viktigt att du tar tag i detta så att du inte utvecklar ett ätstörningsbeteende. 

Svar på tråden "Saknar" att banta