Inlägg från: Petra 334 |Visa alla inlägg
  • Petra 334

    Bf mars 2015

    Madelia skrev 2014-07-01 17:04:02 följande:

    Hur har ni valt att räkna ut erat bf? Från senaste mensens första dag eller från ägglossningen (ni som vet exakt när ni hade den)? Det diffar på två dagar för mig beroende på vad jag väljer. Hur brukar man räkna :)?


    Förra gången räknade jag på äl då jag hade missfall precis innan men blev framflyttade 4 dagar. Har räknat lite på båda nu men det som jag angett här är räknat på äl fast då skulle jag ha kunnat ana ett plus på äl+8 vilket känns lite för tidigt. Ingen ide att försöka bli klok på det.
  • Petra 334

    Jag ska på vul igen på måndag och börjar bli nervös för vad man kommer få se. Förra veckan syntes inget. Får då även veta om jag får gå på samma mvc som med sonen eller om jag måste gå på lasarettet.

    Någon mer än jag som plussade väääldigt tidigt? Känns konstigt att få plus tidigt men knappt ha några symtom.

  • Petra 334
    ninni84 skrev 2014-07-03 21:26:03 följande:

    jag plussade också väldigt väldigt  tidigt, bara dagar efter ägglossning. mitt vul visade inget, hcg provet tydde på graviditet, skall tillbaka för ny provtagning och vul nästa vecka, dock osäkert om vul kommer visa nått, man brukar som tidigast se nått vid vecka 6. går in vecka 5 nästa vecka.

    har inga som helst symtom, det hade jag inte heller i början vid min förra graviditet. fick dock ett illamående från helvetet efter vecka 11 som höll i sig till vecka ca 20. önskar ingen det
    symtomen kommer när de kommer, ibland kommer de aldrig. kände aldrig nått i brösten, gör det inte nu heller.


    Förra grav kände jag innan jag plussade. Nös och var täppt i näsan hela grav. Började må illa i v7 och mådde så ända till förlossningen, inga mediciner hjälpte. Fick gallsten i v20 och hade klippkort på akuten. Var inlagd 2 ggr och åkte ambulans 1 gång.

    Dessutom blev jag igångsatt i v36+6 pga tillväxthämning och att jag inte hade något fostervatten kvar. Spenderade nästan 3 veckor på neo innan vi fick ta med mini hem.

    Jag hoppas på en lite mer "normal" grav och förlossning denna gång! :)
  • Petra 334
    ninni84 skrev 2014-07-04 00:00:39 följande:
    själv kände jag inget, har en väldigt oregelbunden cykel, testade inte fören i vecka 7.  Vi hade försök blivit gravida i över 2 år och var så ledsen varje gång ägget inte ville fastna. så jag hade slutat hoppas.

    första symtomet var illamåendet som kom som sagt i vecka 11, låg och spydde konstant över hela julhelgen... blev sjukskriven, kunde bara jobba 25%. när illamåendet tillslut försvann vid vecka 20 så började andra saker hända, fick grav.diab. hade länge tjatat om att få göra glucosbelastning utan att få nått gensvar, fick göra ett i vecka 22, lite sent tyckte jag.

    vecka 35 började jag få ont i magen, under revbenen, alla jag pratade med sa att det var extrem halsbränna men anade att det var nått annat. skulle på barnmorskebesök när jag var i vecka 35+2, berättade då om min smärta. visade sig att jag hade fått akut havandeskapsförgiftning, hellps. blev direkt inlagd på förlossningen och blev akut snittad efter ett par timmar. mina värden var riktigt dåliga.

    Min lilla flicka mådde bra, vägde dock endast 2000g och var väldigt trött. vi låg inne på neo i ungefär 2 veckor och hade sen hemsjukvård i ytligare en månad.

    nu har jag en pigg liten flicka på ett år som springer omkring här hemma. hon är fortfarande lite liten för sin ålder men följer sin kurva väldigt bra.

    nu hoppas jag bara att jag inte får havandeskapsförgiftning igen. finns en chans att jag får det, den är dock inte lika stor som vid första men lite högre än vad de som inte haft det.  
    Fy!

    Ja sonen vägde 1905g och var 43cm lång vid födseln, en liten fågelunge. Men nu har han växt på sig och ligger bra på kurvorna :) han är straxt över året med.
  • Petra 334
    Murrmys skrev 2014-07-04 07:35:46 följande:

    Maria Theres: då bor vi ju nära varann :) och ja: full fart är orden med en 4åring i huset. ;)

    Huva vilka jobbiga graviditeter och förlossningar ni haft! Känner mig bortskämd med min som bara innebar lite illamående typ fram till v 14, hoppas det blir lika nu! Förlossningen blev utdragen, startade 16 dagar efter bf vid 17.30 med vattenavgång, in vid 21, helt öppen vid 05 men sjönk inte ner riktigt så efter hot om klocka föddes han 11.20 :) bm trodde att nästa skulle gå lättare för vägen är mer uppbanad så att säga :)


    Jo jag tänker lite så med. Både angående grav och förlossning. Att nu är inte detta något nytt för kroppen så den blir kanske inte lika "chockad" haha.
  • Petra 334
    Stephi skrev 2014-07-04 07:28:34 följande:

    Vilken vecka jag har haft det än så länge!
    Fick reda på i måndags att jag är gravid :D
    Sen i onsdags överraskade min pojkvän mig med en resa till Nice!
    FRIADE!
    Så nu är jag fästmö haha
    Och sen imorgon (lördag) ska jag och mina två systrar till London för att gå på festival i Hyde Park och se våra favoriter, McBusted!


    Härligt, grattis i dubbel bemärkelse! :))
  • Petra 334
    Maria Theres skrev 2014-07-04 11:05:58 följande:

    Min förlossning tog 26 timmar från första riktiga känningarna. Allt bara stannade upp när jag var öppen ca 6-7 cm och hon började tryckas uppåt vid värkarna istället för nedåt.. Hjärtljuden gick ner så fort jag satt upp för rakt eller stod upp så sista 12-15 timmarna (kommer inte ihåg exakt, allt är lite som i dimma) låg jag bara ner... När hon föddes hade hon navelsträngen två varv runt halsen så det var såklart därför. Men allt gick som tur var bra och var så värt det såklart! Det var en del prat om kejsarsnitt och personal som sprang fram och tillbaka, tog blodprov från bebisens huvud (laktat eller vad det heter) osv. Så jag hoppas att denna förlossning blir både lugnare och går snabbare! :D


    Sonen hade med navelsträngen runt halsen men bara ett varv, kändes alldeles tillräckligt. De hotade med ks senast 20 min innan han kom.

    Hade 3 personal hos mig nästan hela förlossningen, tur det var en lugn dag!

    Eftersom jag hade noll vatten kvar hade jag dropp in i livmodern. Värkmätare i livmodern och elektrod på sonens huvud. Satt bokstavligt talat fast i sängen. Det togs flera laktat då sonen bajsade i det lilla vatten som fanns kvar. Och varje gång jag fick en värk klämdes navelsträngen så hjärtljuden gick ner.

    Ändå upplevde jag förlossningen som något positivt (tur är väl det!) och var på små moln efteråt även att de hade kört iväg sonen. Skapliga hormoner som kickar in ;)
  • Petra 334
    Sandran skrev 2014-07-04 20:28:06 följande:

    Läste att det var någon som vart lite skrämd av otäcka och långdragna förlossningar.

    Vill inte skrämma, men känner att det är skönt att skriva av mig. Och för att min fl påverkar både mig, min sambo och min dotter fortf och kommer förmodligen göra under en lång tid.

    Min fl startade med vatten avgång, och värkarna kom direkt. Var 1-2 min lång och 1-2 min emellan. Så fick åka in rätt snabbt. Så täta var dom till hela tiden. Jag var helt slut kan jag säga.

    Hon kom ut med huvudet efter många olika ställningar. Och fastnade. Dom fick inte ut henne, hon var för stor. Jag hörde dom bara säga att nu är hon blå, nu trycker vi på larmet. Och in stormade personal. Minns inte så mycket mer än att sambon viskade i mitt öra hela tiden hur duktig jag var, och hur mycket han älskade mig. Dom var tvungna att vrida hennes axel ur led för att få ut henne. Sen ropade dom på pappa och sprang. Som tur var så började hon andas nästan direkt. Men till följd av att dom vred axeln ur led så fick hon en så kallad plexusskada (nervskada) i vänster arm. (Inte alls vanligt att det händer ska tilläggas, om dom får det så brukar dom flesta friska på sig efter 3-4 månader.) men inte i det här fallet. Hon är mycket bättre, och använder sin superarm för fullt, op väntas efter sommaren. Men hon kommer förmodligen aldrig bli helt frisk.

    Detta hade kunnat undvikas ifall min bm hade varit mer uppmärksam eftersom jag var så stor och hade på gränsen till gravdiabetes. Hade hon skickat mig på tul så hade det här kunnat undvikas. Så var inte rädda att be om tul, alltid bra att ta det säkra efter det osäkra.

    Oj långt inlägg vart det, skönt att skriva av sig lite. :)


    Håller med. Var inte rädda för att fråga en gång för mycket eller be om vissa/extra undersökningar. Lita på magkänslan!

    Jag fick sent tul pga litet sf-mått och det var då sonens tillväxthämning upptäcktes. Dagen efter vart det bråttom att få ut honom.

    Vill inte tänka på vad som hade hänt utan det extra tul:et. Och framförallt om ni tycker det rör sig mindre eller annorlunda, ring direkt.
  • Petra 334
    Sandran skrev 2014-07-04 20:28:06 följande:

    Läste att det var någon som vart lite skrämd av otäcka och långdragna förlossningar.

    Vill inte skrämma, men känner att det är skönt att skriva av mig. Och för att min fl påverkar både mig, min sambo och min dotter fortf och kommer förmodligen göra under en lång tid.

    Min fl startade med vatten avgång, och värkarna kom direkt. Var 1-2 min lång och 1-2 min emellan. Så fick åka in rätt snabbt. Så täta var dom till hela tiden. Jag var helt slut kan jag säga.

    Hon kom ut med huvudet efter många olika ställningar. Och fastnade. Dom fick inte ut henne, hon var för stor. Jag hörde dom bara säga att nu är hon blå, nu trycker vi på larmet. Och in stormade personal. Minns inte så mycket mer än att sambon viskade i mitt öra hela tiden hur duktig jag var, och hur mycket han älskade mig. Dom var tvungna att vrida hennes axel ur led för att få ut henne. Sen ropade dom på pappa och sprang. Som tur var så började hon andas nästan direkt. Men till följd av att dom vred axeln ur led så fick hon en så kallad plexusskada (nervskada) i vänster arm. (Inte alls vanligt att det händer ska tilläggas, om dom får det så brukar dom flesta friska på sig efter 3-4 månader.) men inte i det här fallet. Hon är mycket bättre, och använder sin superarm för fullt, op väntas efter sommaren. Men hon kommer förmodligen aldrig bli helt frisk.

    Detta hade kunnat undvikas ifall min bm hade varit mer uppmärksam eftersom jag var så stor och hade på gränsen till gravdiabetes. Hade hon skickat mig på tul så hade det här kunnat undvikas. Så var inte rädda att be om tul, alltid bra att ta det säkra efter det osäkra.

    Oj långt inlägg vart det, skönt att skriva av sig lite. :)


    Vad tråkigt att just ni fick bestående men då. Hoppas det blir så bra det kan bli efter operation!
  • Petra 334
    lisohl skrev 2014-07-05 09:58:46 följande:

    Jag tog ett till digitalt test i morse, en vecka efter det första. Det har stegrat från 2-3 till 3+ vilket känns bra.

    Ni som har växtvärk, har ni det lite nu och då under dagen eller är det en viss tid på dygnet? När jag var mellan ÄL och bim kände jag av det lite nu och då under dagen. Nu senaste veckan känner jag främst av det på kvällen.


    Jag hade lite växtvärk i början men inget nu. Men däremot ligamentsmärtor ajaj. Och kissnödig!! Suck för att behöva gå upp om nätterna.
Svar på tråden Bf mars 2015