Hur gör ni med kontakt?

Jag och pappan sms:ar eller pratar vid överlämning. Barnen ringer mig på hans vecka några kvällar i veckan.

Här har pappan bestämt att jag och barnet inte får ha kontakt under tiden barnet är hos honom. Bara ett sms i veckan. När barnet är hos mig ringer det honom nästan varje dag. 
Det är sorgligt då barnet längtar mycket efter oss, men nu har det gått till TR angående detta så jag hoppas det blir en förändring.

Vad tråkigt...Det är ju bara barnen som drabbas. Jag sitter i samma sits...
Pappas vägrar all form av kontakt. Har nyss varit hos familjerätten som har pratat med honom om detta, men trots det så vägrar han.
Så det blir väl TR för mig med snart, jag har kämpat nu i ett år för att det ska funka med vv, men inget fungerar och barnen mår sämre...
Har han uppgivit någon anledning till varför du bara får smsa?

Undrar som ovan - vad anger han för anledning?

Rings o sms'as det så mkt att det går ut över pappans tid? Mår barnen dåligt av det?

Vi har visserligen bara bonus under helgerna men på loven har vi längre tid. Under sommaren tex kör vi tvåveckorsschema. Vi fick under en period stoppa alla telefonsamtal med mamman eftersom bonus faktiskt mådde dåligt efter att hon pratat med mamman. Hon hade dåligt samvete över att hon ville vara här, att mamma satt ensam osv. Mamman ringde även ofta och frågade om hon inte skulle komma hem lite tidigare för hon o lillebror (ej samma pappa) skulle gå på gröna Lund, lekland eller kalas...

Tvärtom funkade det jättebra - när hon var hos mamma så funkade det att prata med pappa o mig. Kanske för att fokus då låg på vad bonus gjort under dagen, vad de skulle göra senare i veckan - kort sagt så framhävde vi det roliga i att vara hos mamman medans mamman gjorde tvärtom.

Jag säger självklart inte att så är fallet hos er men det är EN möjlig anledning.

Jag brukar fråga mycket om hennes dag och kanske dra något om min, men ganska kort. Vill inte att hon ska känna att hon missat något. Skulle aldrig be barnet själv om att komma tidigare, för det är jag och pappan som ska bestämma tycker jag.

Han säger att hon längtar för mycket när vi pratat, och då blir hon svår att lägga...

Kanske ÄR det så. Att hon blir upprörd. Vem ringer - du eller hon?

Ett förslag är ju att ni tar samtalet några timmar tidigare så att hon kommer in i leken igen. Men barn är ofta bra på att leva i nuet - har hon behov av att prata med dig eller är det ditt behov?

Jag undrar vad tingsrätten kan göra åt detta? Vill du upphäva varannan veckas boendet? Har du kollat med en advokat; finns det någon lag på att barnet inte får förvägras kontakt med den andra förälderna under tiden hen är hos den ena?
Intressant för mig att veta då jag bara får ringa mitt lilla barn en enda gång på en vecka. :(  Då är det direkt olämpligt tycker jag att den föräldern ska ha ännu längre sammanhängande tid i framtiden då barnet är så litet.

Barnet bor hos mig enbart på helger. Nu vill jag ha boendet här eftersom jag är noggrannare med att barnet ska ha kontakt med sin umgängesförälder och pappan i detta fallet inte vill att vi har kontakt. Det är mycket annat också men det var detta som fick bägaren att rinna över för mig. 
F.Ö sitter han och ljuger i TR och säger att han aldrig förvägrat henne att kontakta mig trots att jag har sms där han skriver motsatsen.Jag föreslog andra tider, men det gick inte pappan med på. Hon brukar fråga mig när hon ska till pappa om jag lovar att ringa eller om hon får lov att ringa varje kväll om hon vill och jag svarar naturligtvis att hon alltid får ringa mamma, när hon vill och hur ofta hon vill. Hon vill helst att jag ringer. Kanske för att hon inte får ringa för pappan, vad vet jag...