Kroppen orkar snart inte...

Låter konstigt att det skulle vara så vanligt att ha påverkad tapp, täta sammandragningar och behöva bricanyl för att stoppa det. Men men jag är ingen läkare. Har heller ingen erfarenhet av det. Dock har jag erfarenhet av att inte få nån sömn eller iaf väldigt lite sömn. Sov kanske 4 timmar per dygn den sista månaden fram till förlossning (pga komplikationer) och då var sonen ändå 4 veckor tidig. Jag var helt slut och ett nervvrak. Jag överlevde förlossningen men var typ helt borta mot slutet och ville bara att det skulle vara över. Orkade knappt bry mig om barnet jag fick upp på magen. Ville bara sova. Det slutade med en rejäl depression pga sömnbristen. Behövde oerhört mycket stöd under första 6 månaderna och första gången som jag kände riktigt lycka över det hela var sonen nog 10 månader. Så be om hjälp med sömnen/vilan så att du har krafter till förlossningen och tiden där efter där det blir väldigt lite sömn en tid. 

Önskar dig lycka till =)

Har du så 2,5minuter mellan värkarna dygnet runt? Eller i omgångar?

Ja det var en konstigt bm tyckte vi med som sa så... Men ska prata med min riktiga på mvc i veckan med o se vad hon säger. Usch vad tråkigt! Jag förstår det och det är det jag är rädd för att jag ska typ bli sån pga att jag är helt slut när jag kommer så långt.. Hon sa att jag kommer visst orka med för det gör man och jag kunde få mer bricanyl om jag ville. Men det hjälper inget och drar bara ut på det mer verkar det som men har exakt lika ont och täta sammandragningar trots dem. Så våldet verkar inte finnas någon hjälp att få?tack så mycket. Jag och min man hoppas den lille tittar ut snart! :)

Dygnet runt tyvärr.. Därför jag knappt sover något :/

Men va?! Känner ingen personligen som vart med om det, men vänners-vänner har blivit igångsatta för att de dragit ut på tiden. Men då har de haft riktiga värkar och inte förvärkar i flera dygn. Är du säker på att barnmorskan verkligen förstår hur trött du är? Var helt ärlig, överdriv om du måste. För en förlossning är inte "lätt" och man behöver all kraft man kan få, inte bara till den utan även till dagarna därefter. Det är en enorm omställning att få barn och att då vara helt fysiskt och psykiskt utmattad redan innan låter inte som en bra kombo...

En bekant till mig var för 2v sedan inne på FL pga regelbundna värkar/förvärkar, då var hon någon cm öppen och till henne hade de sagt att hon absolut inte skulle behöva gå fram tills BF utan bli igångsatt innan dess om det fortsatte.

Nu är du visserligen "bara" i v. 35+2. Men när du går in i v. 37 så räknas väl bebisen som fullgången om jag inte minns fel och då bör de väl kunna göra nått, eller? Har du pratat med förlossningen, vad säger dom?

Du måste ju få sova!!!

Min man pratade (jag orkar inte ens prata i telefon om jag inte tvingar mig) och han förklarade att jag sover knappt och bryter ihop och gråter hela tiden osv... Men hon sa att så är det, det är bara till att stå ut. (Kanske är hon inte att lita på?) mina "värkar" ligger på ett snitt 45-55 på ctg skalan och som jag har förstått det så ska dom ligga på 55-65 för att räknas som riktiga värkar. Så det är ju förvärkar. Jag ska ju träffa en annan bm på ons och då ser hon ju hur trött jag är (alla mina bekanta säger att jag ser förstörd ut) kanske kan hon hjälpa mig med något. Nej det är ju det jag och min man med försökte förklara för henne att man orkar inte hur mycket som helst men hon sa att man får nya krafter och klarar förlossningen när det är dags utan problem, för man sätter inte igång någon om man inte gått 2 veckor över tiden här berättade hon. Så för ,ig blir det dessvärre ingen igångsättning. Det var på förlossningen denna barnmorskan svarade o sa allt jag fått berättat för mig.

Men stackars dig! :( har inte vart inne på ett tag, men hoppas det blivit bättre för dig och att den andra BM var bättre?