min historia

Vilken otroligt sorglig, vacker, smärtsam och öm historia. Din kärlek till din Theo drabbar mig så kraftigt genom dina ord. Han måste ha känt det där han växte och trivdes i din mage, tror jag. Din förväntan inför ditt efterlängtade barn, du beskriver det så fint. Tänk om alla barn kunde få en mamma som du. Jag är hemskt ledsen att du inte fick ha honom kvar. Men jag tror ändå att han vilar tryggt någonstans, vaggas till sömns av styrkan i din kärlek, av vetskapen att han var så välkommen. I det som händer efter döden hoppas jag att ni får mötas igen, jag får bilden av att du kommer att söka efter honom tills du hittar honom, och han kommer nog att märka att hans mamma är i närheten igen, och söka efter dig också. Sen önskar jag att ni får vara tillsammans i evighet. Förlåt om jag flummar iväg litegrann, men det är den här känslan och bilden jag får efter att ha fått ta del av din berättelse. Ta hand om dig. Och grattis till att ha blivit mamma till en fin liten Theo med rött hår och långa tår.