När får det vara helt ok för barn att bestämma umgänge??

Det är svårt att uppmuntra till något som jag själv inte tycker är bra, pappan är alkohol- och spelmissbrukare och behandlar tjej som skräp dvs slår och förnedrar. Barnen har t.o.m hört när det försigått bråk bakom en stängd dörr när dom varit hos pappan men han förnekar allt trots att vi fått misshandel bekräftat då vi träffat på tjejen. Jag och pappan kan knappt prata med varandra så att ens försöka sig på det är dömt att misslyckas. Han tar alltid ut sin ilska på mig och påstår att det är jag som övertalar barnen att inte åka vilket är fullständigt skitsnack. Dom är inga småungar och är inte blinda inför hans agerande.

Precis. Hade han varit vettig så hade det varit en helt annan sak och då hade jag verkligen uppmuntrat att dom skulle åka varenda gång men eftersom jag/vi vet hur han är så tänker jag inte göra det. Det som jag har börjat att fundera mer och mer på är vad vi ska säga till honom för att han ska fatta att han inte kan begära att dom ska åka om dom inte vill. Jag anser att han har ju inte direkt underlättat/ uppmuntrat till ett trevligt umgänge när han beter sig som ett äckligt kräk heller och sen ljuger om att han slutat missbruka och slå när det sen kommer fram att det fortfarande pågår och att tjejen snarare påstår att det är värre än förut. Kan tillägga att jag har ensam vårdnad.

Nej, det finns inget fast umgänge utan det bestäms ungefär två tillfällen i stöten numera så ibland är det varannan och ibland var tredje helg. Men hur ska vi kunna komma överens om något på familjerätten när det inte gått att komma fram till något vettigt på många år med input ifrån utomstående? Pappan bestämmer saker på egen hand t.ex så har han inte tid att ha barnen på ett längre sommarumgänge i år och det har vi haft de senaste fem åren. Jag kan ju tycka att om inte han bryr sig om att hålla det varför ska då barnen tvingas att hålla sig till alla helgumgängen?

Jag har inget intresse av att dra det till domstol utan tycker ju att barnens vilja ska få styra lite här speciellt eftersom pappan beter sig som han gör också. Jag är ytterst tveksam till att pappan faktiskt skulle göra något eftersom han hotat i omkring 7 år angående allt möjligt men det kommer aldrig längre än till just hot. Han är en sådan som inte frivilligt ställer sig i rampljuset så att han skulle dra igång någon typ av rättsprocess emot mig när han själv har så mycket negativt i bagaget och högst troligt fortfarande i sitt liv så tror jag knappast att han skulle våga faktiskt.

Man kan väl säga som så att det senaste halvåret har dom varit positiva ungefär varannan gång och då har det nästan alltid varit i samband med att pappan lovat något skoj, typ att dom ska ha kalas eller att dom ska på någon festlighet. Resterande gånger har de antingen bara velat bli hemma eller gå på någon annan aktivitet här hemma. Det känns precis som att dom inte har någon direkt längtan efter honom och efter att det kom fram att han slagit exet och vi träffade henne med handen spjälad så har deras tankebanor börjat gå annorlunda.

Det är ju inte så att jag kommer att vägra dom att åka dit men känner att det är bättre att dom själva får säga när dom vill träffa honom istället för att behöva ställa in pga att dom inte vill åka.