• Brumma

    När får det vara helt ok för barn att bestämma umgänge??

    Den där lagen har faktiskt aldrig funnits... Däremot så har det varit - och är - så att en dom om umgänge inte verkställs mot barnets vilja om barnet är över tolv år om det inte ses som barnets bästa. Dvs att polisen kommer inte o hämtar mot hennes vilja. I lagen står det att barnen skall tas hänsyn toll efter mognad men att det är föräldrarna som skall avgöra barnets bästa eftersom ett barn dels aldrig skall behövs välja - dels inte kan se konsekvenserna av sina val. Självklart väljer de det sol är roligast just då, men har kanske ingen förståelse för att det innebär sämre kontakt med den andre föräldern och eventuella syskon hos denna förälder. Jag kan känna att det inte är ok för en tolvåring att välja bort umgänge helt bara för att det är tråkigare än att vara med kompisarna.... Däremot har vi gjort så ibland att om ngt viktigt (bästa kompisens kalas eller det stora avslutningsdiscot inför sommarlovet tex) så byter vi helg. Dvs vi visar att hon själv får vara med och fatta vissa beslut men att umgänget är så viktigt att man inte bara avstår. Det hände enstaka gånger. Visst missar hon ibland att ha kul med kompisarna men jag anser som sagt att det är viktigare att träffa familjen. Vh är inte speciellt ofta liksom... Vill din dotter stanna hemma för ngt sådant speciellt så prata med både henne och pappan om att det då kanske kan bli två helger i rad istället. Annars tucker jag nog att man som boendeförälder får trycka på vikten av att träffa sin andra förälder..

  • Brumma
    Anonym (Hur göra?) skrev 2014-06-09 07:39:45 följande:
    Det är svårt att uppmuntra till något som jag själv inte tycker är bra, pappan är alkohol- och spelmissbrukare och behandlar tjej som skräp dvs slår och förnedrar. Barnen har t.o.m hört när det försigått bråk bakom en stängd dörr när dom varit hos pappan men han förnekar allt trots att vi fått misshandel bekräftat då vi träffat på tjejen. Jag och pappan kan knappt prata med varandra så att ens försöka sig på det är dömt att misslyckas. Han tar alltid ut sin ilska på mig och påstår att det är jag som övertalar barnen att inte åka vilket är fullständigt skitsnack. Dom är inga småungar och är inte blinda inför hans agerande.

    Det gör ju det hela lite mer problematiskt ja.... Då hade jag haft svårt jag med.. En sak är om den andra föräldern är någorlunda vettig. Även om man inte kommer överens... Svårare så här..
  • Brumma

    Vill de åka på umgänge alls? Isåfall är ju en ide att barnen får vara med o bestämma säg en månad framåt eller ngt. Sedan får barnen och pappan hålla det som de gemensamt kommit överens om.

  • Brumma
    Anonym (Hur göra?) skrev 2014-06-09 10:58:31 följande:
    Man kan väl säga som så att det senaste halvåret har dom varit positiva ungefär varannan gång och då har det nästan alltid varit i samband med att pappan lovat något skoj, typ att dom ska ha kalas eller att dom ska på någon festlighet. Resterande gånger har de antingen bara velat bli hemma eller gå på någon annan aktivitet här hemma. Det känns precis som att dom inte har någon direkt längtan efter honom och efter att det kom fram att han slagit exet och vi träffade henne med handen spjälad så har deras tankebanor börjat gå annorlunda.

    Ok. Ja som sagt är det ju en helt annorlunda situation än vad vi har eftersom vi varken har missbruk eller våldsamheter inblandade... Dock har vi de senare åren upplevt att min tonåriga bonus oxå helst kommer om vi "mutar". Vilket vi vägrar göra... Vi ställer mer krav på henne än vad hon har hos mamma (helt normala krav) och vi vägrar aktivera henne 24/7... Ngt hennes mamma gjort under hela hennes liv. Det blir ju såklart konflikter o att vara hos oss är "jobbigt" o "tråkigt" ibland. Men att muta henne vägrar vi som sagt. Vi vill att hon skall komma för att hon vill träffa oss och sina syskon. Det har tillomed blivit så att även om vi har ngt kul planerat så berättar vi inte det innan hon kommer. Så blur det så att hon kommer så följer hon med, kommer hon inte gör vi aktiviteten ändå med hennes syskon.
Svar på tråden När får det vara helt ok för barn att bestämma umgänge??