extremt högljudd son, hur få honom att vara tystare?

Herregud. Ja, jag tängte säga kolla hörseln, men det hade du visst gjort.. Förstår han själv att han " skrikpratar"
Har inge bra förslag än att hela tiden påminna honom om att prata tystare

Han verkar förstå. Han frågar varför han ska prata tystare och när vi säger at vi får ont i öronen säger han att han ju inte får det och kan inte alls förstå. Pratar tystare en stund som sagt och sen är det tillbaka till skrikpratet :( Men jo, vi ska försöka säga till varje gång under en mycket längre period. 

Vad säger dagis?

Ibland krävs det extrema metoder för att skydda övriga i familjen, främst då storebror som lär lida rejält av detta.

Har ni testat att ignorera honom när han skriker? Gå till ett anant rum alt sätta honom i ett annat rum? Och belöna, bejaka och tala med honom, uppmärksamma honom när han talar i normal samtalston? Inte så lätt att genomföra, man måste vara konsekvent av bara tusan tills han lär sig att automatiskt använda en lägre ton.

Men ni måste ju, totorebror far ju illa som det är nu.

Skrikprata som han gör en dag ni övriga i familjen så förstår han nog.

Vi har också problem med skrik och högt prat men inte i samma omfattnibg som er. Det är ingen som lider här men vi lycker att ljudnivån är jobbig.

Vi har fått 3 tips. 1) Välj en metod och håll fast vid den stenhårt (exempelvis får barnet gå till rummet när han är för högljudd. Blir han högljudd igen ska han in i rummet så många gånger det behövs). Jätteviktigt att vara konsekvent även om det är jobbigt en tid! 2) överrösta inte barnet för att be honom vara tyst utan föregå med gott exempel 3) prata med honom på barnspråk. Förklara att ni inte hör när han pratar högt, att ni får ont i öronen.

Använd positiv förstärkning!

När han skriker så "hör ni inte", svarar EN gång att ni inte hör sen vänder ni bort kroppen och fortsätter med det ni gjorde.  Visa ingen ilska, ingen irritation utan bara konstatera att ni inte hör honom för att han skriker.
När han pratar normalt så svarar ni och blir till en början med övertydligt glada.

Är ni 100% konsekventa kommer han att lära om ganska snabbt.

Man ska inte vara rädd att "lyfta barnet ur situationen". Ofta lugnar de ner sig ganska snabbt och man kan förklara varför man lyfte och att vi kan gå tillbaka nu när du är lite tystare.

Tack för tipsen alla! Mycket av det har vi redan testat...

Jag känner att vi har ganska bra metod på hans utbrott, men han är envis som en liten åsna. Vi har tidigare varit i kontakt med psykolog, som till och med varit hemma hos oss just under ett sådant utbrott (av en slump) och hon har lotsat mig igenom det (ignorera beteendet, belöna när han lugnar sig men inte nä,na det dåliga beteendet) men dessa utbrott kan pågå i upp till 40-45 minuter. Att bära bort honom från situationer som gör att han blir upprörd är en självklarhet men samma metod funkar ju inte om han bara pratar fast högt. Just vansinnesutbrotten har minskat drastiskt sedan han började prata, men 5-sekundersvrålen som han kör med mot sin bror och även oss samt så fort han och brorsan bråkar har det inte.

Positiv förstärkning är väl det vi brukar köra med mest vid pratandet men det biter inte långsiktligt på honom. Han glömmer bort så fort vi inte gör det.

Han går bara på dagis 3h per dag och han pratar inte jättemycket på det språket än (vi bor inte i Sverige) så jag tror inte att han skriker eller är högljudd där så mycket för tillfället... Han har inte varit på dagis så pass länge att vi hunnit med utvecklingssamtal än, men jag ska gå på ett om någon vecka och kommer då ta upp detta.

Hej.
Nu är detta inlägg gammalt ser jag men väljer att svara ändå. Förstår din oro/irritation kring sonens gap/skrik och utbrott, min dotter var precis likadan och inga tips m.m funkade. Hon fick sin adhd/autism diagnos som 6 åring. Det värsta är att straffa eller stänga in barn på rummet enbart för att dom är högljuda vilket jag läste nån annan här i tråden skrev. Många barn kan tyvärr inte hjälpa eller styra det själva att dom är högljuda eller får utbrott å det är nog så jobbigt även för barnet, så straff i denna situation löser inget snarare förvärra det hela. Det bästa är att utreda varför sonen får utbrott och eller är så högljutt.
Men som sakt tråden är gammal så all lycka och styrka till dig och er familj.