Inlägg från: Anonym (Mamma) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Mamma)

    Socialutredning

    Jag är en ung och ensamstående mamma med en dotter på snart 7 år. Hennes pappa är i princip ute ur bilden och har aldrig direkt funnits i hennes liv. Min dotter går i förskoleklass och börjar första klass till hösten. Hon går i en skola inne i stan och de tar ca 30 minuter för oss med buss att ta oss dit.

    Det senaste året har varit riktigt jobbigt och påfrestande för mig och min familj. Det har hänt saker inom familjen som har varit riktigt jobbiga, och föra sommaren försökte en av mina familjemedlemmar begå självmord. Min familjemedlem klarade sig lyckligtvis och får nu hjälp. Men detta är trots allt något som har påverkat mig riktigt hårt och det ledde till att både min och dotterns frånvaro ifrån skolan blev riktigt hög. Min egna frånvaro blev så pass hög att jag fick hoppa av mina studier på Komvux, medan dotterns frånvaro var något som togs upp på möte med lärare och annan personal inkopplad.

    Min dotter har aldrig haft hög frånvaro tidigare, utan det är endast under det här året som hon har gått i förskoleklass som saker och ting har varit upp och ner. Det hela har trots att vi kämpat gått så pass långt att socialen har kopplats in och en utredning har startats. Detta trots att skolan i själva verket lovade mig att det endast ville prata kring hennes frånvaro och vilken form av stöd de kunde ge.

    Nu undrar jag kort och gott vad jag kan göra för att utredningen ska försvinna? Hur kan jag bevisa att dotterns frånvaro inte är något som kommer fortsätta i framtiden?

    - Det jag själv beslutat nu och börjat ordna med är att dottern ska byta skola närmare hemmet, så att vi lättare kan komma i väg. Där får vi även hjälp av mina föräldrar då min yngre bror går på samma skola så vi kan hjälpas åt att hämta respektive lämna. Det är klart att hon börjar där efter sommaren.

    - Har även själv tagit kontakt med anhörig centralen i min stad för stöd kring min familjemedlem. 

    Vad kan jag göra mer?

  • Svar på tråden Socialutredning
  • Anonym (Mamma)
    Anonym (Mamma 2) skrev 2014-06-02 15:55:25 följande:
    Jag har också en dotter i förskoleklass och vad jag har hört så är förskolan helt och hållet något frivilligt så det känns märkligt om frånvaron ska tas på så stort allvar!!??? Ja samarbeta är nog det enda du kan göra.
    Det trodde jag också att det var, och förstår inte riktigt varför det ska tas på så stort allvar. Speciellt inte när detta dessutom inte är något som skett förut och de ligger orsaker bakom. Men jag antar oron ligger i att de tror att den höga frånvaron kommer fortlöpa även när hon börjar första klass till hösten.

    Nu har dock hennes frånvaro ökat enormt sedan allt började, och byte av skola är klart inför höst terminen så vi har de närmare hemmet. Själv mår jag mycket bättre och ser ljusare på saker och ting, även om hela den här utredningen får mig att må riktigt dåligt. Men allt jag kan hoppas på är att det ser så snart som möjligt att detta inte är något permanent och att de där med lägger ner utredningen.
  • Anonym (Mamma)
    Anonym (mammis) skrev 2014-06-14 17:17:22 följande:
    Jag tror att de har reagerat just pga att tösen tidigare inte haft någon anmärkningsvärd frånvaro. Det blir liksom en avvikelse från hur det brukar vara. Helt rätt att det inet är obligatorisk. 
    Min brors fru var slarvig med att lämna deras yngste son på förskolan för att hon är lat. Jag sa till henne att någon kommer att reagera. Mkt riktigt. Det gjordes en utredning. De ville se om det var något särskilt som gjort att pågen plörsligt hade hög frånvaro.

    Hon har bättrat sig kraftigt och har inget mer med soc att göra. Och för barnens skull är det ju bra att det finns människor som reagerar. 

    Så ta utredningen med ro. Samarbeta och visa din välvilja att ditt barn ska sköta skolan. För det är viktigt nu när hon börjar ettan.
    För dina personliga problem eller bekymmer är inte ett giltigt skäl till frånavor från skolan. Det är din plikt och skyldighet att se till att hon är i skolan. Oavsett hur du mår.

    Jag har under många år haft det jobbigt då mina föräldrar plötsligt dog. Olika år och på olika vis. men jag såg alltid till att barnen var i skolan. för där hade det det bra. Det var prio ett för mig. Medan de var i skolan kunne jag rasa ihop till en hög. samla kraft tills det var dags att hämta.

    Det kommer att gå bra ska du se!
    Vad skönt att höra att någon annan varit med om en liknade situation, förhoppningsvis går det nog bra för oss också.
Svar på tråden Socialutredning