Ta hem katt som är 11 veckor och inte 12, gör det någon skillnad?

Vad är det för skitsnack att den kommer bli galen eller inte veta hur en katt beter sig? Oj konstigt då att vår katt visste exakt hur en katt beter sig. Han var dessutom den snällaste katten på jorden och var inte det minsta galen. Han skulle aldrig rivas eller bitas utan anledning.

Det finns en lag om att kattungen måste vara minst 12 veckor när den skiljs från sin mamma. Den lagen är fastställd utifrån kattungens behov.

Uppfödaren har skyldighet att tillsammans med kattmamman stå för omsorgen om kattungarna tills dess att de blir minst 12 veckor gamla, punkt.

Det finns inte någon anledning i det här fallet att göra ett undantag från den regeln. 

Angående följderna av att ta en kattunge för tidigt påverkar det kattens framtida grundtrygghet, immunförsvar och förmåga att hantera frustration.

Beroende på ärftliga faktorer och individuella egenskaper kan detta märkas olika mycket på olika individer, men för att varje katt ska få de bästa förutsättningarna (vilket man naturligtvis önskar sin katt) är varje extra vecka väldigt viktig.

En vecka hit eller dit kanske inte tycks spela någon roll ur vårt tidsperspektiv, men för en kattunge som bara levt i 10-11 veckor är det en lång tidsperiod där den grundläggande utvecklingen sker för fullt.

Vem har bestämt att det ska vara 12 veckor och har man tagit i för att vara på säkra sidan

10-12 veckor  

En kattunge får inte flytta för tidigt. Så här står det i SVERAK:s regler: ”Kattungar får inte flytta till ny ägare (hem) innan de är tolv veckor gamla och har blivit fullvaccinerade mot kattpest och kattinfluensa/kattsnuva, såvida inte veterinär föreskriver annat förfarande.”

Det är viktigt att kattungen får vara kvar hos sin mamma ända till tolv veckors ålder. Under den här tiden fortsätter de att dia men det blir mer och mer sällan, och diandet övergår till att mer bli ett sätt att söka närhet. Tar man ett kattunge för tidigt kan de utveckla ett tröstbeteende och börja snutta på andra saker. Det kan antingen vara på sig själva eller på andra lurviga föremål som plädar och stickade tröjor.

Men vid tolv veckors ålder är kattungen redo att flytta till ett nytt hem. Inte bara du tycker att de är i busigaste laget. Också kattmamman verkar ha tröttnat och säger allt oftare ifrån att hon vill vara ifred.

 

 

 

Den sista veckan är viktig. Hellre 13 veckor än 11. Är det så svårt att vänta för KATTENS BÄSTA? 

Att det blev inskrivet i djurskyddslagen beror på att Sverak sedan länge redan hade den regeln, vilket alltså innebar att registrerade raskattungar inte fick skiljas från sin mamma före 12 veckors ålder. Att man därigenom gjorde skillnad på huskattungars och raskattungars behov kändes väl helt enkelt så fel att det var anledning nog att ändra lagen. Bland Sverak-anslutna uppfödare är det inte ovanligt att man väljer att behålla kattungarna längre än 12 veckor, just för att man vill ge kattungarna så bra förutsättningar och bra start i livet som möjligt. Skulle inte förvåna mig om Sverak höjer gränsen så småningom.

Varför åldersgränsen satts just där grundar sig på den forskning som finns (och som ständigt pågår) om katters utveckling och behov. I dagens samhälle ställs det högre krav på att en katt ska fungera som sällskapsdjur än det gjorde förr när de levde sina egna liv ute på landet. Hälsoproblem och problembeteenden uppmärksammas mer och åldersgränsen är ett sätt att förebygga dessa.

Men varför skall man ha så bråttom med att ta hem kattungen? Jag kan verkligen inte förstå det? Är det 12 veckor så är det punkt och slut! De katter jag föder upp lämnar inte vår hem före 14 veckors ålder. Vi har sett en tydlig trend i att kattungarna är mer mogna för flytt då än vid 12 veckor. 

När man köper en katt så köper man en vän man skall ha i en 15-20 år och varför måste man då skynda på att ta hem den?

Jag trodde jag fick min lilla bebis efter 12 veckor, men när jag ser hur han beter sig så tror jag att hon lurade mig och gav honom för tidigt. Han vet inte hur man beter sig, dock så har jag blivit hans "mamma" och nu släpper han mig aldrig ur sikte, blir deprimerad när jag är borta osvosv... Jobbigt

tumma inte på reglerna, det är bättre att du får en lycklig och mogen katt :)

Troligtvis för att ägaren tror sig kunna "forma" katten bättre då. Verkligheten är att kattmamman "formar" sina ungar allra bäst, och man får en trygg stabil katt som fått en lång och bra uppfostran från sin mamma.
Åldern mellan 8-12 veckor är den absolut viktigaste tiden då mamman lär sina barn hur man beter sig som katt. En tid då många sk "uppfödare" tror att mamman ledsnat på sina barn när det i själva verkat är uppfostran.

I många länder anses katter vara klara att lämna sin mamma vid 8 veckor.

Sverige har ist en lag som säger att det är så sent som 12 veckor om inte det finns speciella anledningar, tex att mamman har dött. Men det är inte bara att katten inte ska skilljas från mamma för tidigt utan även sina syskon.

Jag har däremot varit med om kattmammor som verkligen lämnat sina 8 veckor gamla ungar och börjat sitt vanliga liv. I det fallet vet jag att ungarna gavs bort till sina hem tidigare eftersom mamman snabbt blev ?aggresiv? mot ungarna.

Sen kanske man kan tumma på lagen i kanten... en katt som är exakt 12 veckor är inte direkt mer lärd eller mer vuxen än en katt som är 11 veckor och hämtas 22:00 sista dagen den veckan om du fattar vad jag menar.

En katt som är 8 veckor klarar sig Bevisligen utan mamma Eftersom det finns katter i länder där ungarna hämtas vid 8 veckor. Men mellan 8 och 12 veckor så socialicerar sig katterna och lär sig hitta gränserna när man tex biter för hårt osv... kommer kisen till ett hem där den blir ensamkatt så är den där socialiseringen väldigt nödvändig eftersom den inte har någon att lära sig av men ifall det skulle finnas en katt i hemmet redan så skulle socialiseringen egentligen kunna ske i det nya hemmet, dvs hämta kisen vid 8 ?utan problem?... men i sverige är det olagligt om det inte är speciella förhållanden