Om jag inte kan uppmuntra till umgänge

Med tanke på tidigare misshandel så förstår jag din inställning till umgänget. Men i normala fall så är det inte ett hinder för umgänge att man sitter inomhus två dagar i rad eller att man bara ger barnen helfabrikat, inga barn har dött av några dagars stillasittande och dålig mat. Så den biten behöver du sortera bort som argument mot umgänget. Likadant när det gäller att tvinga barnen till sånt de inte vill, hur gör du med tandborstning och läggningstid, slipper barnen borsta tänderna bara för att du inte vill tvinga dem till något?

Så länge pappan inte misshandlar barnen så har du som ensam vårdnadshavare ett stort ansvar för att de får möjlighet att bygga upp en nära relation till sin andra förälder, dvs du behöver uppmuntra barnen till att träffa pappan istället för att vara negativ inför umgänget.

Du behöver skilja på dina känslor och barnens behov!

Det mesta du mal på om här är att du är arg på pappan för att han inte gör som du säger åt honom. Allvarligt talat så överlever även barn med diagnoser att tillbringa två dygn då och då utan struktur. Att barnen inte får bygga upp en relation med sin pappa är mycket värre än att de äter socker och stannar uppe sent.

Och förstår du inte hur elak du är mot barnen när du stoppar dem från att prata om roliga saker de har gjort hos pappan? Du är vuxen och får lov att stå ut med att må lite dåligt om det hjälper dina barn, de måste faktiskt få prata om sin andra familj. Inser du att när du dissar deras pappa så dissar du halva barnen, för dem blir det som att du tycker illa om halva dem när du snackar skit om pappan eller vägrar lyssna på vad barnen har gjort hos pappan!

Släpp ilskan mot pappan, eller ta ut den på honom! Men lämna barnen utanför din ilska!

Massor av barn med diagnoser lever med föräldrar som inte tar till sig information om diagnosen. Diagnoserna går ofta i arv och den förälder som själv har en diagnos har av naturliga skäl inte så lätt att ta till sig informationen. Soc skulle få fullt upp om de skulle utreda och omplacera alla dessa familjer/barn!

Pappan i den här tråden har fattat så mycket att han ger barnet medicinen. Men sen lyder han inte ts regler för hur barnen ska hanteras, vilket ts blir arg på. Han ger dem inte "ordentlig hemlagad" mat utan de får fiskpinnar och färdiga köttbullar. Han låter dem stanna uppe för länge på kvällen. Osv. Det är inte barnmisshandel utan bara ett annat sätt att uppfostra barnen.

Du går balans på slak lina här. Om du vore lite smart så skulle du släppa lite på dina krav och kontrollbehov. Tvinga barnen att åka till pappa även när det är skoldisco (för övrigt är en relation till den andra föräldern betydligt viktigare än skoldiscon...), osv. För om du håller dem hemma titt som tätt med diverse svepskäl så slutar det kanske med att han vänder sig till Tingsrätten och stämmer dig på umgänget. Då får han garanterat ett visst antal dagar i månaden plus vissa högtider och lov. I det läget så kan du inte protestera utan blir tvungen att lyda exakt det som står i domen. Så var lite smart och kompromissa här och var så att du slipper en dom.

Det TS beskriver är inte tillräckligt allvarligt för att soc skulle bry sig. De skulle lyssna på henne och tänka att här har vi ytterligare en mamma som dissar pappan och rycka på axlarna. Pappan ger barnet sin medicin och han ger dem mat och han har sängar till dem. Dessutom kan soc inte bestämma att barnen bara ska vara hemma hos mamman, då krävs det att ts stämmer pappan i Tingsrätten och yrkar på noll umgänge.