Hur har ni det? Med mor- och farföräldrar.

Har aldrig skrivit här på familjeliv innan. Jag tänkte bara få höra hur ni andra med barn har det i relation till sina egna föräldrar och hur barnens kontakt med mor- och farföräldrar är. Självfallet vet jag att det ser olika ut för alla, men hoppas ändå att vår situation är ovanlig. Vi är en familj med sex barn i åldrarna 1 -18 år. Alla barnen är gemensamma, vi bor i villa och vi båda arbetar mån-fredag. Varken våra mor- eller farföräldrar bjuder hem oss på fika/middag ens en gång per år, de uttrycker aldrig någon önskan att träffa sina barnbarn eller att få komma och hälsa på oss eller barnen. Tidigare har vi bjudit in och även hälsat på dem oftare så att barnen skulle lära känna dem men upplever bara att de tycker det är jobbigt när vi kommer. Men har bett om hjälp med barn/praktiskt några gånger och fått nej så det känns olustigt att fråga igen. Vi klarar vårt liv bra på egen hand, även om vi sliter för att få allt att gå runt med jobb, hus och barn. Den största sorgen är nog känslan av att de inte vill umgås med sina egna barn och barnbarn. Jag förstår att det är jobbigt att vi är många, men de äldsta är vuxna/tonåringar och är ju inte krävande på samma sätt som de små. Sällan är ju alla barn hemma och sällsynt att alla hälsar på samtidigt. Själv älskar jag mina barn över allt annat och kan inte tänka mig att jag kommer att må bra om jag utesluter dem ur mitt liv då de blir vuxna och får barn. Jag vill vara med dem, hjälpa dem och umgås med dem på samma sätt som övriga vänner. Hjälpa dem om jag kan å de vill, dela deras liv så länge det är möjligt och i den omfattning jag får. Bland våra vänner och bekanta är det vanligare med mor och farföräldrar som är barnvakter, som hjälper till en del praktiskt och som har en god relation till sina barn och barn-barn. Livet är ju så kort så jag tänker att man skulle vilja ta vara på tiden man får tillsammans? Två av mor/farföräldrarna är pensionerade (ej över 67) och två arbetar lite ännu, ingen är sjuklig och alla bor inom någon mils avstånd. Hur har ni andra det? Har ni tankar kring varför man inte vill ha någon relation med sina barn och barnbarn? Jag har grunnat i åratal men vågar inte fråga dem heller iochförsig!