Familjebråk pga mitt jävla körkort, orkar inte mer!!!

Jag är 25 år och har övningskört med min pappa i ett år nu, har inte funnits pengar till körkort tidigare. Har kört bara sporadiskt lite då och då, senaste månaderna mer intensivt. Har kört kanske 20-30 gånger nu i den mesta typ av trafik och kör väl inte direkt dåligt, men är fortfarande ovan och blir lätt stressad i tät trafik.

Nu har jag påbörjat en intensivkurs i 2 veckor med all inclusive. Kör lektioner på körskola ca 4-5 timmar om dagen, 1-2 timmar på kvällarna. Jag borde vara jätteglad och tacksam över att jag får ett körkort av pappa, men jag kan inte vara glad och ligger bara hemma med ångest. Behöver lite input.

Allt började med att min pappa började ställa så höga krav på mig, eller inga krav alls - han har aldrig något läge mittemellan. Tex så får jag antingen bara köra på landsväg utan svängar och trafik, i låg hastighet och så fort vi närmar oss lite mer trafik (det jag behöver träna på mest) så tar han över och jag får inte köra mer. Eller så är han tvärtom, jagar ut mig på motorvägen och jag måste köra typ 120 med filbyten och avfarter och viadukter och jag känner att jag är lite för mycket nybörjare för att fixa det! Behöver träna mer i lugn och ro först. Men då blir min pappa bara extremt gapig och stressar mig tills jag typ bryter ihop och då säger han saker som att det kanske är lika bra att jag inte tar körkort och att han aldrig har kört med någon som kör så osäkert och ryckigt och att han är orolig för hur jag ska klara utbildningen.

Såklart blir jag ledsen. Jag kör inte skitbra, men alltså jag känner mååånga MED körkort som kör sämre än vad jag gör... Jag blir som sagt lite stressad och pressad i typ rondeller och när folk tutar och trängs, men tycker ändå att jag kör helt ok. Körläraren på körskolan säger egentligen varken bu eller bä, han berömmer ibland och vet ju att jag blir stressad. Ju mer jag kör i stan desto mindre stressigt tycker jag att det är, så det är väl en vanesak.

Nu har pappa involverat hela släkten i mitt körkort... (Ja, vi är svenska!) och ALLA tjatar minst 10 gånger var på mig varje dag att jag måste fixa det här nu. Jag får höra
"Ojoj, ja man undrar ju hur det kommer gå egentligen..."
"Du måste ju klara uppkörning och teori nu, annars är det pengarna i sjön och då får du betala själv!"
"Du får väl plugga mer! Du måste klara det här och det är ingen konst att greja det på första försöket!" (jag har läshuvud och pluggar jättemycket, men är såklart ändå orolig för att inte klara det. Det känns som om dom tror att jag knappt försöker!)
"Din bror var det inte alls sådana här problem med, han grejade det på första försöket han!"
"Varför har du så svårt att lära dig?" (jag tycker inte att jag har det, har ju inte fått träna särskilt mycket och ändå kräver min pappa att jag ska kunna allt. Blir så ledsen)
"Vill du verkligen det här? Du måste köra bättre, man får ju skämmas när man ser dig på stan."

Jag blir så jävla ledsen och allt känns bara totalt misslyckat. Hade jag pröjsat detta själv hade jag hoppat av och accepterat att jag kanske bara är en sån person som helt enkelt inte ska ha körkort. Jag vill så gärna och jag kör ju lugnt och klarar det mesta, men måste träna mer och på vissa moment (tex fickparkera) som jag aldrig tränat på med min pappa. Tränar det ibland på körskolan och då är det lite lugnare stämning så jag blir inte lika nervös, men har en klump i magen så fort jag sitter bakom ratten. Ibland mår jag dåligt för att jag blir pressad att gasa när jag känner att jag knappt vet var reglagen sitter och ibland mår jag så dåligt av att hela tiden höra hur jävla bra min bror var (han har alltid buskört och varit motorintresserad så klart han är bättre än mig som är en riktig naturnörd). Som om inte det räcker går hela familjen runt och berättar för alla människor att jag "ska klara körkortet på onsdag". Tänk om jag inte gör det då? Känner mig så pinsam isåfall samtidigt som jag blir arg, de flesta måste ju ändå köra upp minst 2 gånger...

Nu är klockan halv två och sedan 7 imorse har jag hört tjat,tjat,tjat om hur mycket jag MÅSTE fixa det här nu och att det INTE ÄR ACCEPTERAT att skriva om och "få skämmas". Jag gör ingenting annat än läser teori och klarar den galant hittills men jag är ändå livrädd att jag ska ha missat något viktigt. När körläraren säger tex "varför finns det ingen skylt om väjningsplikt här, hur vet du att det ändå är det som gäller?" och jag inte har en aning så känner jag mig så värdelös, även fast körläraren säger "det är knepigt, det beror på" bla bla.

Jag vill inte ha körkort längre för jag står inte ut med den här stressen i två hela veckor till men vill ju inte ge upp! Min pappa och farbror säger hela tiden "Du måste börja använda hjärnan, om du har någon. Varför är du inte mera som din bror?" och alla favoriserar honom hela tiden... Han är några år yngre och väldigt barnslig för sin ålder, så han är ju inte sen att spinna på och retas som en jävla unge... Har sån tokångest och ville väl bara skriva av mig....

Känns som om jag kommer dö om jag inte klarar båda proven direkt. Hur sjutton ska jag tänka???