Alla säger att det blir bättre...

Jag har inte förlorat ett barn, och kan inte säga att det blir bättre, men jag har haft annan sorg och jag kan säga att man måste tillåta sig att sörja. De som inte upplever samma sorg har svårt att förstå, och tyvärr inkluderar det förmodligen barnets pappa. Även han har förlorat ett barn, men han kände inte barnet vilket du gjorde, så det var mer som en dröm för honom. Att vakna ur en dröm kan vara plågsamt, men det är ändå inte samma sak.
Sök tröst och råd från andra i samma sits och sök styrka att orka hantera verkligheten, där alla andra finns, där många inte alls förstår. När du har huvudet över vattenytan igen behöver du prata med din sambo, kanske kan du få hjälp av en kurator på kvinnokliniken?
Ta hand om dig, och jag beklagar att er ängel inte fick stanna hos er