• linjes

    När gav du upp hoppet?

    Jag och min man har försökt få barn i 4 år,vi lyckas ej..

    Jag gav upp hoppet för ca ett år sedan och inser att vi helt enkelt inte kommer få ett gemensamt barn..

    Min man hoppas fortfarande varje månad..

    När gav ni upp hoppet och när insåg ni det?

    Jag vill inte ha tips och råd om ev utredningar då det inte är aktuellt för oss.

  • Svar på tråden När gav du upp hoppet?
  • Anonym (Kajsa)
    MammasPojke13 skrev 2014-05-11 10:09:54 följande:
    Och en person som VERKLIGEN vill ha barn, ger aldrig upp hoppet.
    Jo, det kan man visst göra. Alla tycker inte att leva 8 år som en bitterfia är ett värdigt liv.
  • Anonym (Aldrig)
    Anonym (Kajsa) skrev 2014-05-11 14:28:32 följande:
    Jo, det kan man visst göra. Alla tycker inte att leva 8 år som en bitterfia är ett värdigt liv.

    Jaha,tack för den liksom!!   Jag vidhåller samma sak- om man verkligen vill  ha barn,då ger man inte upp! Och då tar det kanske minst 8 år,men vad annars kan man göra då? Ge upp är för oss 100% omöjligt-då hade vi aldrig ens börjat försöka. Det är uppenbart att du inte alls vet hur det känns att kämpa år efter år efter år. Klart man blir bitter! Men bitterheten måste inte alls synas utåt vet du! Och vad spelar det då för roll om man är bitter? Andra är bittra över andra saker. Jag säger ingenting till folk. Och bitter är ju inte det enda man är. Ibland gråter jag störtfloder,ibland är jag så arg att jag vill att hela världen ska dö. Ibland är jag bara tom. Men ingen är opåverkad av 8 års försök! och vadå "värdigt" liv? När man är mitt i det har man inget val!
  • Anonym (Kajsa)
    Anonym (Aldrig) skrev 2014-05-11 14:47:54 följande:

    Jaha,tack för den liksom!!   Jag vidhåller samma sak- om man verkligen vill  ha barn,då ger man inte upp! Och då tar det kanske minst 8 år,men vad annars kan man göra då? Ge upp är för oss 100% omöjligt-då hade vi aldrig ens börjat försöka. Det är uppenbart att du inte alls vet hur det känns att kämpa år efter år efter år. Klart man blir bitter! Men bitterheten måste inte alls synas utåt vet du! Och vad spelar det då för roll om man är bitter? Andra är bittra över andra saker. Jag säger ingenting till folk. Och bitter är ju inte det enda man är. Ibland gråter jag störtfloder,ibland är jag så arg att jag vill att hela världen ska dö. Ibland är jag bara tom. Men ingen är opåverkad av 8 års försök! och vadå "värdigt" liv? När man är mitt i det har man inget val!
    Varför tycker du att du inte förtjänar att må bra?

    Det är jävligt lågt att säga till folk att om dom inte sörjer och mår jävligt dåligt, då vill kanske inte ha barn, trots allt.
    Man kan vilja ha barn väldigt mycket och ändå leva ett bra liv med meningsfullt innehåll, utan att gå ner sig.

    Man är inte mer värd, eller mer värd ett barn, för att man lider mest. Det är ingen tävling.
  • MammasPojke13
    Anonym (Kajsa) skrev 2014-05-11 14:28:32 följande:
    Jo, det kan man visst göra. Alla tycker inte att leva 8 år som en bitterfia är ett värdigt liv.
    Spelar ingen roll. En som VERKLIGEN vill ha barn, slutar inte hoppas bara för att åren går. Punkt slut.
  • MammasPojke13
    La Lola skrev 2014-05-11 10:14:06 följande:

    MammasPojke13

    Du skriver väldigt kloka ord! smile1.gif


    *mamma till Alma (maj 2000) och Hedda (mars 2009)*
    Haha tack (:
  • Anonym (Aldrig)
    Anonym (Kajsa) skrev 2014-05-11 14:55:41 följande:
    Varför tycker du att du inte förtjänar att må bra?

    Det är jävligt lågt att säga till folk att om dom inte sörjer och mår jävligt dåligt, då vill kanske inte ha barn, trots allt.
    Man kan vilja ha barn väldigt mycket och ändå leva ett bra liv med meningsfullt innehåll, utan att gå ner sig.

    Man är inte mer värd, eller mer värd ett barn, för att man lider mest. Det är ingen tävling.

    Man vill inte så mycket att det är värt allt att försöka få barn. Man tycker inte att barn är enda meningen med livet-och ja,då kan man ju leva utan. Jag KAN inte det! Och jag förtjänar att få barn av den aledningen för att ö.h.t ha anledning att leva. Jag har aldrig sagt att folk inte sörjer,men hittar man en mening med livet utan barn var barn helt enkelt inte fullt lika viktigt för dem som för mig. För mig är det ALLT! Utan barn= inget liv-och det tänker jag se till.
  • Anonym (Kajsa)
    MammasPojke13 skrev 2014-05-11 15:07:22 följande:
    Spelar ingen roll. En som VERKLIGEN vill ha barn, slutar inte hoppas bara för att åren går. Punkt slut.
    Var skrev jag att man skulle sluta hoppas? Man kan hoppas på barn utan att göra allt i sin makt att få dom.


  • Anonym (Aldrig)
    Anonym (Kajsa) skrev 2014-05-11 15:12:50 följande:
    Var skrev jag att man skulle sluta hoppas? Man kan hoppas på barn utan att göra allt i sin makt att få dom.


    Jovars,men hoppet blir ju extremt minimalt om man passerat 45 och aldrig fått barn eller om man gjort ÄD eller ED-då ökar ju hoppet från promilles chans till 50%.
  • Anonym (Kajsa)
    Anonym (Aldrig) skrev 2014-05-11 15:11:30 följande:

    Man vill inte så mycket att det är värt allt att försöka få barn. Man tycker inte att barn är enda meningen med livet-och ja,då kan man ju leva utan. Jag KAN inte det! Och jag förtjänar att få barn av den aledningen för att ö.h.t ha anledning att leva. Jag har aldrig sagt att folk inte sörjer,men hittar man en mening med livet utan barn var barn helt enkelt inte fullt lika viktigt för dem som för mig. För mig är det ALLT! Utan barn= inget liv-och det tänker jag se till.
    Tycker du är väldigt nedlåtande om andras sorg. Varför detta behov av att mäta sorg, varför är det så viktigt att just din sorg ska  vara värst? Du verkar tror att ju mer du sörjer desto större chans är det att du få ett barn.

    Vissa människor kan hantera sin sorg, det betyder inte att de sörjer mindre än andra, eller att deras längtan är mindre än andras.
  • Anonym (hwwm)
    MammasPojke13 skrev 2014-05-11 10:09:54 följande:
    Och en person som VERKLIGEN vill ha barn, ger aldrig upp hoppet.
    Stackars er som inte inser att man bara kan manipulera naturen till en viss del. Fortsätt att hoppas men låt inte er bitterhet gå ut över omgivningen.
  • Anonym (Mumin)

    Efter fyra missfall på två år och två operationer i livmodern bestämde jag mig för att det fick vara nog. Enligt läkarna är det inte hopplöst, men jag har gett upp hoppet och jag orkar inte kämpa mer. Första gången jag blev gravid var jag överlycklig, vi hade försökt i två år utan att lyckas. Andra gången var också glädje, men sen blev det bara ångestladdat och nu tror jag inte jag skulle känna någon glädje alls av en graviditet. Det skulle bara innebära ständig oro och väntan på blod. Jag klarar inte att utsätta mig för det en gång till.

    Jag får fortfarande en klump i halsen när andra pratar om sina graviditeter och jag gråter ofta, men sen jag bestämde mig att sluta försöka har det blivit lite lättare. Jag har börjat se allt annat jag har i mitt liv som betyder något och som har värde. Ibland tvivlar jag på mitt eget värde om jag förblir barnlös, vem kommer bry sig den dagen jag dör, men även där har jag börjat tänka annorlunda. Jag har ett värde i mig, för den jag är. Mitt liv betyder något ändå och det finns till och med stunder jag kan se fördelen med att inte ha barn. Jag har sörjt något så otroligt och behandlat min kropp väldigt illa under dessa år. Jag kan inte fortsätta så. Jag insåg att jag måste hitta andra saker att fokusera på och se fram emot. Trodde aldrig jag skulle säga det, men för det mesta mår jag faktiskt riktigt bra numera. Jag har mina dippar, men det blir lättare och lättare att ta mig ur dem. De bra dagarna är numera fler än de dåliga.

  • linjes

    Tack för era svar,vissa lite värre än andra ;)

    Vi har som sagt barn och en liten sladdis vore helt underbart men vi blir inte gravida och då är det väl det som är meningen?
    Alla har rätt till sina åsikter och vi vill inte hjälpa naturen på vägen och det är vårat beslut

  • Wanja3

    Efter 14 år med ivf utredningar mm.
    Fem år senare har jag två barn första bara kom som en överaskning
    Nr prova jag apotekets ägglossningstest då jag har pco.

Svar på tråden När gav du upp hoppet?