Mitt liv.. Vem är jag?

Jag behöver bara skriva av mig. Jag vet inte om någon läser detta eller bryr sig om vad det står, men det spelar ingen roll. Jag fattar inte vad jag gör för fel. Varför folk inte gillar mig. Varför tjejer ratar mig. Jag gör mitt bästa. Jag försöker få folk att tycka om mig. Jag är snäll och trevlig tycker jag i alla fall. Jag kan vara väldigt kaxig och bufflig och högljudd. Jag ska sluta. Men jag vet inte hur jag ska ändra mig eller vem jag ska bli. Jag tror att det hänger ihop med att jag inte vet vem jag är. Det har jag inte vetat på flera år.. Jag är killen som gör allt för människorna jag umgås med. Jag låter folk vara i min lägenhet. Som tack är dem stökiga och bråkiga och stjäl från mig. Jag måste ta reda på vem jag är. Men hur ska jag göra det? Vad vill jag göra i livet? Vad vill jag ha för sorts vänner? Vad vill jag ha för flickvän? Vad vill jag jobba med? Var vill jag bo? Folk säger att man inte kan älska någon utan att älska sig själv. Jag börjar tro på det mer och mer. Jag älskar verkligen inte mig själv. Jag vet inte ens om jag tycker om mig själv. Jag vet i alla fall att jag inte tycker om min kropp. Jag måste ändra på det. Men hur vill jag se ut då? Jag vill inte vara tjock eller stor mer. Jag vill ha muskler, solbränd kropp och tatueringar. Jag vill inte bli ett svin för det är inte jag. Jag vill få nya vänner i min ålder. Men var ska jag träffa dem? Vad för sorts människor vill jag umgås med? Har jag träffat någon bra människa på sista tiden? Jag vet inte. Payam och jag känns ganska lika. Men jag vet inte. Jag vill vara killen som mina vänner verkligen vill umgås med. Som hjälper till och folk kan prata med. Men jag vill inte bli utnyttjad. Jag vill ha det vi hade i somras.. Kunna snacka, laga mat, se på film, umgås. Men jag har ingen sådan människa i mitt liv längre... Jag hade velat ta hand om Min dotter själv.. Hade nog kunnat ta reda på vem jag är om jag hade fått vara den pappa som jag vill vara. Fan... Jag är pappa men ändå har jag bara träffat min dotter en gång.. Och jag fick aldrig träffa E.. Varför är mitt liv en sån katastrof? Vad har jag gjort i tidigare liv som straffar mig såhär? Varför kunde jag inte bara få vara ett barn när jag var liten? Jag rycktes upp så fort.. Har aldrig varit varken barn eller tonåring egentligen om jag tänker efter. Det är kanske därför jag inte vet vem jag är.. Jag skulle verkligen behöva någon att prata med. Men det går ju inte. Varför är alla människor så stora idioter? Varför finns det inga normala, trevliga tjejer kvar? Det är ju en fantasivärld jag lever i. Jag måste ta mig ur denna drömmen. Jag måste bli den hjärtlösa ensamvarg jag en gång var. Den som inte brydde sig om någon och inte kastades runt som avfall. Nej nu får det fan va slut på detta sentimentala skitsnacket. Godnatt. Hoppas jag kan sova.

Jag tar inte illa upp. Jag har har ADD. Ja, det förklarar hur jag tycker, tänker och känner, men tankarna och känslorna finns där oavsett