Min stora kärlek och trygghet dog 1 månad innan jag skulle föda vårat barn.

Vet inte hur jag ska börja.. Hela mitt liv är förstört. Min kille var mitt allt, vi gjorde allt tillsammans, var aldrig ifrån varandra, vi förberedde för vårat oplanerade men älskade barn. Han var min första kärlek, första förhållande och jag var hans .Och nu ska han begravas, långt ner i jorden, helt ensam. Vi hann bara få nästan 2 år ihop, men jag kände honom sen jag var liten. Jag är 19, han blev bara 20 :'( han hann inte ens uppleva sin 21 årsdag iår. Jag vill bara skriva av mig och kunna vara anonym. Jag är beräknad att föda våran lilla son nästa vecka och min kille dog för två veckor sen. Jag kan inte ens se fram emot barnet längre känns det som. Han som längtade efter att få träffa sin son, så fick han aldrig ens få se det. Han var mitt liv, mitt allt på riktigt, nu finns han inte här längre. Jag har aldrig känt mig så ensam. Att ligga själv i sängen utan min älskling som håller om mig och säger ''jag älskar dig'' varje kväll, känns som att ligga i en mörk grotta helt själv och kall. Jag vill inte leva en dag till utan honom, jag tillhör inte den här världen utan honom, han var den ända killen jag någonsin kommer vilja ha. Min framtid är förstörd, vi skulle skaffat flera barn efter denna som är påväg, åkt på semestrar, bli gamla ihop. Jag vill ha hans närhet, allt känns så tomt utan den. Nu kommer jag leva ensam resten av mitt liv, för jag kommer aldrig ens fundera på en annan kille, Aldrig! Usch nej, vill ha min, som inte finns mer. Jag vill försöka leva vidare för barnets skull såklart. Men tänker varje dag på att ta livet av mig, att jag hade velat dö med honom. Och det hade jag gjort om jag inte hade barnet efter honom. Jag kommer aldrig klara av livet igen, min stora kärlek och min trygghet är borta. Jag kommer aldrig få se honom i livet igen, få ett samtal från honom, krama och pussa honom, höra hans röst. Hur ska jag klara av att ligga i sängen varje kväll utan honom och hans närhet brevid mig tills jag blir gammal och dör? Jag vill inte mer, ångesten tar över mitt liv och det gör för ont.