BIM Juni 2014
eagle87 skrev 2014-05-19 20:56:28 följande:
Behöver bara skriva av mig lite. Känns dumt o känna såhär så de svårt o prata om det till andra. Jag hatar min mans familj, dem har alltid behandlat mig dåligt o önskat att han skulle vara med någon annan. Jag har flyttat från Sverige från min familj till England där han bor med sin familj. Dem har aldrig haft medkänsla att jag saknar min familj o försökt vara extra snälla. Dem har vid flertal tillfällen anordnat familjedagar o inte bjudit mig, varenda familje middag har jag ångest innan o de får mig alltid att känna mig utanför. Ok nu till saken. Han har en några år äldre syster som blev gravid för några månader sen. Visst blev jag väll glad för hennes skull men det känns så jävla jobbigt att höra henne prata om graviditeten varenda familje träff. Känns som att hon verkligen måste hävda att hon är gravid och tar upp det hela tiden. Hur illa hon mår, hur de ska dekorera barnrummet, hur underbart det är osv osv. Idag hade hon 20 v ultraljudet och fick reda på att det skulle bli en pojke. Alla är jätteglada för de önska en pojke. Min man är jätte glad också. Jag känner mig bara så tom och ledsen.
Jag skulle inte kännt så om de va någon jag tyckte om o brydde mig om. Det skulle kännts bättre om de va en tjej för då skulle inte min man vara lika exalterad.
Ville bara skriva av mig, hoppas någon förstår.
Sen förstår jag hur du känner i och med hans systers graviditet. Men du får tänka att det så klart inte går att jämföra en systerson med en egen son eller dotter. Är det första gången han blir morbror/farbror?
det ska ju vara roligt att "göra" barn, pepp pepp!!