BF Januari 2015

Är alla damer här inne superhemliga med att berätta för omvärlden tills efter magiska gränsen vecka 12?  Jag är typen som berättar saker och ting hej vilt till höger och vänster och inte är så väldigt privat av mig. När vi blev gravida med vårt första barn berättade vi för våra föräldrar direkt och för några enstaka nära vänner. Resten av världen fick veta i vecka 8 ungefär.

Enda anledningen till att jag kommer att försöka vänta med att berätta denna gång är för att slippa allt prat om graviditeten, klapp på magen och blickar. Visst det är jättemysigt att vara gravid, men det är samma frågor och samma svar jämt och ständigt. Tyvärr så vet eller misstänker de flesta i vår omgivning att vi vill ha syskon tätt så minsta lilla tecken på't kommer att avslöja oss. Tacka nej till kaffe? Tacka nej till alkohol? Hon säger att hon är trött?

Gillar inte att prata om min graviditet som ett kanske bara för att man kan få missfall. Missfall kan man ju få fram tills dagen innan födseln, även om det är mindre vanligt ju längre tiden går. Jag är gravid nu, och jag ska föda barn 22 januari. Punkt.

V 7+3 idag o blod i trosorna! Inte mkt men ändå.. Vrf jag har inte haft sex eller gjort något annorlunda

Här har det vart en känslofylld dag. Massor med hormoner (tror jag det är) men har gråtit hela dan. Började med att jag och sambon pratade om vem som ville ha barn mest(varför pratar man om sånt ens?) (vi blev ju gravida trotts P-ring) mer floder av tårar då man börjar tänka, TÄNK OM TANKAR, tänk om han inte är rätt, tänk om vi ångar oss, tänk om..... Massa gråt bara, nån mer som känner igen sej?

De känns skönt att inte va ensam om det, som tur är har jag en fantastik sambo, som stöttar & älskar mej ivått och torrt:) Vi har väl inte samma förutsättningar, jag har ett vik, men har de senaste fem åren haft full inkomst, så jag är inte orolig för mammapenningwn, men min sambo pluggar, och vi blev gravida trotts pring, planerade och börja försöka efter sommaren, men de blev visst nu istället ;)bor i en trea, har ändå sparat enkel så vi kommer klara oss trotts "bara mammapenning & CSN". Jag går in i vecka 8 imorrn, bf 7 eller 8 jan :) vilken vecka är du i?

Ha ha här har du en tröttis till. Jag kan somna precis närsom. Pinsamt men jag har tom lagt net huvudet på armen o somnat 2 ggr fen sista veckan. Tur att det finns en klocka på dörren nät kunder kommer. Men 5 min räcker för att jag ska orka igen. Men det spelar ingen roll om jag sover 12 timmar under natten. Uaaa????

Ja, de känns som att "det är menat att bli" när man skyddar sej och ändå blir det! Stod i köket och storbölade och skalde potatis igår.. Han är glad att jag delar mina tankar med honom, och inte stänger han ute.. Men man vill ju känna glädje inte osäkerhet, ibland är man överväldigad ibland tvekar man, men som sagt tror de tar lite innan man hinner smälta det. Ivårat fall är det ju de första barnet, och det är ju en omställning, man ska börja ha ansvar för en annan liten människa resten av en liv... Jag ska inte ljuga, JAG ÄR SKITRÄDD. Men samtidigt så glad, älskar redan det som växer i min mage.. Har du några symptom än då? :)

Är otroligt lättad idag. Var på inskrivning och tidigt ultraljud, trodde inte man kunde se utanpå magen så här tidigt men vi fick jättefina bilder på vår lilla stjärna som låg där inne och sprattlade med ett hjärta som slog tydliga starka slag. Fantastiskt att se!

Blev flyttad en dag framåt så mitt nya BF är 1/1 - spännande datum!

Kram på er alla mammor, önskar er en trevlig helg!

Var på inskrivning i måndags och poängterade då att min sköldkörtel växt ganska ordentligt. Fick ta prover på en gång och är nu insatt på Levaxin. Verkar som att diabetes har triggat igång en Hashimoto på mig så nu har jag både diabetes och hypothyreos att dras med  - DÅLIGT för bebisen  Utöver 5% risk för organmissbildning finns nu även en risk för mental utvecklingsstörning. Jag kan bara hoppas att det upptäcktes i tid och att de få dagar jag var utan behandling inte har skadat lill-knottet. Men är ändå lite halvt förtvivlad över att allt ska hända just nu. Sköldkörteln har fortsatt växa och har nu en riktigt stor knöl på halsen som gör ont och trycker mot luftstrupen - inte skönt alls.