BF Januari 2015

Pratade med barnmorskan idag, läkaren hade gett avslag på min förfrågan om tidigt ultraljud. Detta trots att jag haft en ofostrig graviditet innan. Jag frågade om hon tyckte det skulle vara så bra för både psyke och kropp att gå till v 18 innan man får reda på att inget foster finns. Hon tyckte att eftersom det redan hänt en gång så är chansen inte stor att det händer igen. Och om jag blöder eller får ont så får jag givetvis åka in akut. Jag sa ju till henne då att det är ju det som är problemet, att jag inte blöder eller har ont, min kropp verkar inte fatta sånt. Suck. 

Så jag får betala ett privat då. Hon hade skickat remiss till specialistmvc angående min förfrågan att få göra moderkaksprov, men det trodde hon inte heller att det skulle gå igenom. 

Muppig dag. Illamående som sjutton, en överaktiv hund som dampar loss och får mig att koka inombords, regn i massor!.... Gnälligt det blev ;)

Youwontremember skrev 2014-05-11 10:52:45 följande:

Vill absolut inte tynga ner de med min oro nu men är så vansinnigt orolig så vet inte riktigt vad jag ska göra, vaknade med typ muskelvärk i sidan av magen. Det känns ungefär som en rätt ordentlig sträckning och även huden utanpå och höftbenet känns ömt om jag tar på det. Min första tanke när jag vaknade var utomkvedshavandeskap men efter att ha googlat runt lite har jag förstått att det ska göra fruktansvärt ont vilket det INTE gör, känns som sagt mer som en ordentlig sträckning. Är i vecka 5+5 idag. Kan det vara så enkelt som att jag bara sovit i någon konstig ställning/vänt mig lite för hastigt i sömnen? Känner att jag jagar upp mig här

Så hade jag det förra veckan. Jag reste mig väldigt hastigt upp ur sängen och kände hur det sträckte till i ligamenten. Dagen efter så hade jag en brännande känsla, rätt kraftig. Min bm ringde ang andra saker och passade på att fråga. Hon sa att har man sträckt ligamentet kraftigt så kan det göra ordentligt ont upp till ett dygn efteråt. Och fram på kvällen försvann det. 

Kan säkert vara så att du vänt dig för snabbt i sömnen. 

Jag hade ut mot vänster sida, kändes som det satt under blygdbenet, men gjorde ont utanpå också, skum känsla. Sen flyttade sig smärtan inte heller utan höll sig på samma plats hela tiden. Var orolig för utomkvedes först, men vet att det kan kännas så pga ligamenten, det kan göra ordentligt ont. Har ju två barn sen innan, så även om det var längesen så kommer jag ihåg just det eftersom jag sällan kan göra saker lugnt. Sträckte ligamentet igår när jag skulle sparka till en fotboll till hunden också. Att en aldrig kan ta det lugnt och tänka till lite innan 

Ring bm i morgon om du fortfarande är orolig, men jag skulle gissa att det är borta tills i morgon :)

Grattis och välkommen hit :)

Jag är fruktansvärt nervös inför förlossningen redan. Har fött två barn vaginalt innan, 2:an kom med en sån fart så jag tappade kontrollen totalt. Frågade bm om det kan hända igen. Då svarar hon att jag nog är en "snabbföderska" och att det blir ännu fortare med denna :( Så i vecka 20 ska jag få gå på Aurora-samtal. Vill helst inte snittas men är rädd för vaginalt också. 

På janusinfo är den klassificerad som 2:a, samma som bensodiazepiner. Jag hade nog ringt och hört med sjukvårdsupplysningen utifall att...

www.janusinfo.se/Beslutsstod/Lakemedel-och-fosterpaverkan/

Hoppas du kryar på dig snart :) 

mariaheterjag skrev 2014-05-17 11:50:44 följande:

Ja, hoppas också det släpper! Kanske bara är hormonchocken eller något? Har bara ett barn sedan innan, men han 4 år nu så vi har helt kommit ur det här med spädbarn och vakennätter. Allt är så lätt med honom nu liksom så det känns väl lite nervöst att hoppa på hela karusellen igen. Sedan tog inte min kille så mkt ansvar första året när sonen var liten och jag är nog lite rädd att det ska bli samma igen....

Kände också så första gången, att allt var nytt och spännande! Jag var så glad då minns jag.Vill ha tillbaka den känslan igen.

Försök släppa oron, händer det så händer det ingen ide att ta ut något i förskott. Utan försök att njuta bara

Känner samma oro... Gör jag rätt? Min minsta tjeja blir ju 11 i år!! Helt underbara ungar har jag som man blivit så bortskämd med och bara gör massa kul med. Nu blir det ju verkligen att börja om från början. Jag är jätteorolig och det märks på mitt humör. Hade min man haft barn sen innan så hade jag aldrig gjort det här. Men självklart vill jag ju att vi ska ha ett gemensamt kärleksbarn som sluter cirkeln på nåt sätt. Jag får påminna mig själv om att jag har helt andra förutsättningar den här gången. En väldigt förstående, omtänksam man som gör allt för mig och barnen. Och den här gången ska vi bara ha EN (såvida de inte säger annorlunda på ultraljudet på onsdag *hjälp*). 

Förra gången var jag ensamstående från det att dottern föddes i princip, så jag hade en väldigt överaktiv tvååring och en kolikbebis, inte drömläget direkt. 

Tingeliiiing skrev 2014-05-21 06:07:57 följande:

V 7+3 idag o blod i trosorna! Inte mkt men ändå.. Vrf jag har inte haft sex eller gjort något annorlunda

Du behöver nog inte vara orolig, när jag precis gick in i vecka 8 så fick jag väldigt onda sammandragningar. Hon på specialistmödravårdens svar var väl "det låter ju inte normalt...". 

Googlade och läste massor och hittade en sida där det står vad som händer den veckan. Det stod att just denna veckan så växer livmodern så det knakar, så man kan få sammandragningar, molvärk samt blöda utan att det är några fel. Enda gången man ska söka hjälp är om man har ont samtidigt som det blöder. Det lugnade mig i alla fall :)

Vi har en BF december grupp på facebook, jag hänger ju även här i Januaritråden då min bf är på nyårsafton och jag har har gått över med mina andra barn, hade vart kul med en januarigrupp på facebook också :)