Fortsättningstråd för oss med BF i April 2014 med första barnet
I början störde jag mig lite på saker som svärmor gjorde, men överlag så är hon fantastisk! Hon AVGUDAR Saga och har henne gärna flera timmar när hon är här. Dom bor 8 mil ifrån oss så vi ses ganska ofta. Vi brukar vara hos dom över en helg, och då vill svärmor gärna ha Saga på natten. Inte oss emot ;)
Hon köpte tom en Emmaljunga-vagn för att Saga ska ha en hemma hos henne så att vi slipper dra med vår. Och den vagnen var dyrare än vår vagn,haha!
Jag har bättre kontakt med min svärmor än med min mor. Hon bryr sig inte ett dugg om mig, Saga eller min syster. Under graviditeten var hon jätteglad. Samma dag som Saga föddes fick hon åka in till sjukhus (återkommande bakterier) och fick stanna där i 6 veckor. Hon träffade Saga när hon var 4 veckor gammal och det är enda gången. För när mamma ligger på sjukhus så ringer hon JÄMT och vill ha kontakt med en. Men såfort hon kommer hem så bryr hon sig bara om sig själv och sin man. Som förövrigt misshandlar henne och har gjort i 12 år. Jag har pratat med henne i telefon 2 ggr sedan slutet på maj. För en månad sedan ringde jag och pratade lite. Då lovade hon att hon skulle bli bättre på att höra av sig. En månad senare och jag har inte hört ett knyst. Hon förstörde både min och min systers barndom men nu har hon lixom chansen att försöka gottgöra det genom att bygga en relation med Saga. Vill ringa och be henne dra åt helvete! För min del gör det inget om hon ligger ihjälknarkad någonstans.
Sorry för lite off topic men behöver få ur mig vissa saker, men folk i min närhet blir gärna lite illa till mods när jag pratar om min mamma...
Men det verkar som om du klarat dig bra utan din mamma och det är bara hon som missar den här underbara tiden och chansen att bli en bättre person.
Varken du eller Saga mår bra av att ha en sådan person i era liv med såna dåliga prioriteringar och värderingar..