Fortsättningstråd för oss med BF i April 2014 med första barnet

Jag måste fråga er andra om en sak.

Nu i veckan har jag haft ont i livmodern och äggstockarna i princip varje dag. Har det fortfarande.

Jag var och är fortfarande orolig för att jag skulle ha fått typ livmoderinflammation eller nån infektion.

Jag ringde barnmorskemottagningen i torsdags då jag redan haft ont i 4-5dagar. De sa att det mest troligen va ägglossning då det gått 2-2,5vecka från mens o att det känns mer nu efter man fått barn. Men i typ 8dagar?!

Nån annan som upplevt nåt liknande?

Nej jag trodde ju inte heller att man kan missta sig på det men så läste jag en tråd om just inflammation i livmodern och tjejer som inte alls haft speciellt ont utan bara lite molande värk. Därför blir ja lite orolig över det. Har ju haft det så länge nu.

Vaknade nu igen med typ "mensvärk".

Ska bli uppringd efter 10 så får vi se vad de säger. Tycker de kunde kolla att det inte är nåt iaf. Är allt okej så är det ju lättare att gå runt o ha ont.

Misspethunia: Det gör inte jätteont utan är en molande värk som kommer o går i styrka. Sen känns magen uppblåst nertill.

Jag ammar och har fått tillbaka mensen men ja vet de som inte fått tillbaka den efter 6 månader. Så det är nog inte ovanligt att det dröjer. Förstår dock om man blir lite orolig när alla andra verkar ha fått det. Man vill ju liksom veta att allt är som det ska ifall man vill ha fler barn osv.

Håller med misspethunia, ring o kolla om du är orolig. Så känner ja med mina besvär. Jag ringer hellre o frågar en gång för mycket.

Jag måste säga att min lust fortfarande ganska hög, dock är det för mig precis som för de flesta här att jag får ont. Det gör mest ont i början och ger sig efter en liten stund. Beror nog på att man är torrare. Vi använder glidmedel men det verkar inte alltid räcka.

Jag kör på fast det stramar o svider lite. Jag tror inte det blir bättre av att vänta utan att ärren behöver töjas ut sakta men säkert. Det va typ det BM sa vid efterkontrollen. Man blir nog bara mer nervös av att vänta. Men jag förstår er som gör det för det va inte jättekul första gången att känna hur ens underliv förändrats. Inte bara utseendemässigt.

Jag står ut med att det känns lite, det får ju inte göra skitont såklart men så länge jag tycker det är okej. För efter en stund blir det väldigt bra. Inte som innan, men bra.

Vi var ju inne på det här med svärmödrar för ett tag sen o nu sitter jag o funderar på om jag ska skicka ett sms och förklara hur jag känner o att de måste fråga oss om de ska ha Sixten och att de inte bara kan ta honom och gå undan osv. Att de måste förstå att det är vi som är hans föräldrar.

Men jag vet inte, är det okej att skicka sms om en sån sak? Jag tycker det är väldigt jobbigt att prata med henne så hon är så sjukt bestämd. Skriver ja så får ja ju möjlighet att förklara ordentligt hur jag känner. Sen kommer hon säkert att ringa upp mig om det men då har jag ju sagt det jag vill ha sagt.

Nu har sambon sagt att han ska prata med henne om det nästa gång de pratar. Gör han inte det så ska jag skriva till henne. Vill få det ur världen så det känns bättre när vi ses nästa gång.

Tack:) Vi får hoppas det!

Hoppas det gick bra med resten av resan! Jobbigt när det är sådär. Min Sixten gillar att åka bil, antingen somnar han med en gång eller så sitter han bara o tittar nyfiket på oss eller nåt annat. Tack o lov!

Nu är det ju dagen efter du frågade men, vi har hållt oss inne i lägenheten, är alldeles för varmt för bebisar ute. Och idag har vi storstädat hela lägenheten när det kom lite regn o blev något "svalare". Usch va jag avskyr den här hettan!

Den här frågan ligger egentligen en bit fram i tiden,för de flesta av oss mest troligen, men har ni börjat fundera på syskon redan? Jag vet inte varför men jag är redan inne på de tankarna o vill börja planera. Egentligen är det ju inte jättelång tid frammåt man bör börja om man vill ha 2-3år mellan barnen. Jag vill gärna ha dem relativt tätt. Men så ska ju situationen i övrigt klaffa med. Vi måste få ordning på vart vi ska jobba o bo. Vi bor i en stad där vi inte trivs och har jobb som är krångliga att byta o hitta nya så vi funderar o inväntar att de söker efter vårt yrke(vi har samma) på rätt ställe. Så därför får det väl dröja tills situationen är mer i ordning innan vi försöker igen. Men man kan ju drömma:)

Haha vad kul!:) Ja det kanske blir tätt då? Min sambo vill vänta 2år typ innan vi försöker igen. Vi får se. Jag övertalade honom förra gången och han älskar att vara pappa så;)