Fortsättningstråd för oss med BF i April 2014 med första barnet

Verkar som att killar överlag (inte alla men många) är latare på att umgås med barnen och har dålig koll på det där med rutiner. Märker av att M's pappa också har dålig koll på mat och sovtider och då blir ju pigan gnällig istället så helger eller annan ledig tid är ofta dygnen mycket rörigare än då D jobbar.

Haha igår satt sambon och höll på med datorn (Spotify) när pigan fick tag i trådlösa tangentbordet och gick lös... På något vänster lyckades hon radera hela spellistan med över 2500 låtar så sambon blev lite smågrinig, sa bara att det var pigans straff för att han inte leker med henne och så kunde jag inte låta bli att börja skratta för kiddot såg så himla nöjd ut så kan det gå ibland

Haha jag skulle ju så stort sluta med amningen under julen/nyår men det blev inte riktigt så då det blev lite tandsprickning så tyckte inte det blev så lägligt

Pigans matvanor ser ungefär ut enligt följande nu:

Kl 06 lite morgonamning innan vi somnar om till ca 9-10

Kl 9-10 Morgonfika (liten smörgås med leverpastej och fil eller gröt m fruktpure)

Kl 12-13 Lunch (1 stor burk köpt matpuré eller samma mängd hemmalagat, vatten till dryck)

Kl 14:30-15:30 Mellis (fruktpuré eller såndär frultpuré-yoghurt och rån/smörgåsbitar/majskrokar)

Kl 16:30-17:30 Middag (1 stor burk antingen köpt eller hemmalagat och vatten till dryck)

Ca 20:00 Kvällsgröt (1dl vatten och pulver) + fruktpuré

Mellan 21-23 amning i försök om att få pigan att somna.

Eventuellt 1-2 amningar under dagen ifall gumman tjorvar och stretar emot sin trötthet på dagen och ibland även något fler mellanmål ifall det behövs beroende på hur mattiderna inträffar men försöker hålla 2,5-3 timmar mellan måltiderna

Har tidigare bara köpt barnmat men försöker nu börja smyga in lite mer egen matlagning (dels för att "träna" upp mig själv för så småningom ska hon ju ändå äta samma mat som oss vuxna men också för att "tvinga" mig själv att laga mat, kan ju gärna skippa det annars).

Glömde tillägga, ammar väl ca 1 gång på natten (mellan kl 23 och 06) nuförtiden :)

Fina du <3 då har ni en likadan dag som vi hade igår, usch man skulle bara vilja kunna trycka på off-knappen så man kan ta en liten paus ett tag.

Försök att vila om Sebbe-bus vilar för bara en liten stund gör mycket.

Jag var så trött och grinig igår och hade noll tålamod när pigan gnällde, tjorva, pilla på allt osv men efter att jag lyckades vila samtidigt som henne så fick jag tillbaka energi att vara med sympatisk och lyhörd igen.

Du är absolut inte dålig på något sätt - puss och kram!

Så fort de är på benen så kör det igång ;) Här är kiddot överallt och ingenstans, rober och drar, reser sig och ramlar :)

Då är det ändå rätt lugnt när min lillebror var 6,5 månad drog han sig upp i soffan och upp på fönsterbrädan och så är det inte här ännu som tur är :)

Har tagit tag i moment "sluta amma" nu då det blev mycket bitande när gadden kikade upp plus att jag egentligen tänkt avveckla redan kring jul (men pga av tandsprickningen då så fick amningen hänga kvar).

Igår ammades det ingenting på hela dagen, under natten blev det dock 2 ggr (dvs en gång/sida men det var egentligen mest för att det behövdes "tömmas" blev så ömt och spänt) och idag under dagen har det inte heller ammats något. Pigan verkar inte bry sig alls, exempelvis inget letande eller rivande i kläderna så tror hon är mogen för det (dessutom äter hon ju väldigt bra av vanlig mat så jag är inte orolig att hon får för lite näring) så är nog egentligen jag själv som erbjudit henne att amma mer än vad hon själv efterfrågat.

Känns faktiskt lite vemodigt, vilket jag inte trodde det skulle göra, men det har ju varit "våra stunder". Speciellt på kvällen när man dragit en filt runt pigan och ammat henne till sömns framför TVn och samtidigt pillat i hennes hår eller hållt handen men nu får vi göra om kvällsrutinen och hon får numer sitta/halvligga i min famn (då kan jag iaf sniffa henne i håret och luta mitt huvud mot hennes) och så håller jag om henne och vaggar till sömns istället. Vill inte ha henne i samma position som för amningen då känns det som att man lurar henne.

Annars gör ju många så att mannen tar barnen under själva avvänjandet men det skulle inte funka här då hon bara blir mer ledsen och upprörd hos sambon när hon är trött så jag tar det men försöker istället tänka på hur jag håller henne och "täcker" mig lite för att underlätta och som sagt så går det över förväntan :)

Hur har det gått för er andra som slutat amma vid avvänjandet?

Men visar sig adhd redan såhär tidigt (i vredesattacker) brukar det inte vara mer problem med sömn och hyperaktivitet? något jag märkte hos min lillebror när har var liten var att han var väldigt okänslig för smärta och grät nästan aldrig då han ramlade/slog sig samt att han ofta har hållt på och slå sig själv (redan som bebis).

Pigan kan också bli rasande arg, kastar saker /sig själv om man exempelvis tar något av henne som hon inte bör ha eller om hon inte kan komma upp. Detta beteende visar hon även hos sambon då hon skriker rakt ut (det låter som att man håller på och gör henne illa) ibland så hon spyr och när jag väl får henne i famnen måste man hålla henne hårt för att hon ska lugna sig igen och ändå hulkar hon och snyftar länge.

Jag själv har ju lite problem med temperamentet, blir ju också galet arg sådär så det blir alldeles svart och efter att jag blivit så arg kan jag få minnesluckor osv. Har aldrig tänkt dessmer på det förutom här på senare tid om det skulle kunna vara ADD (då mycket information om dessa sjukdomar cirkulerar och man läst mer om dem).

Men det jag tänkte säga är ha inte dåligt samvete, det är absolut inte ditt fel om det skulle vara så att Bastian fått ADHD och förhoppningsvis är det bara en fas/utvecklingssteg som han håller på med (liksom upptäcka sin egen ilska) eftersom jag även märkt av samma beteende hos M när saker inte går som hon vill

Kram

Ah då missförstod jag :)

Jag har varit så arg/ledsen och nästintill deprimerad så länge jag kan minnas, har agerat utåt och försökt visa upp en så tuff utsida jag kunnat medan mitt inte skrikit rakt ut. Minns texterna i mina dagböcker och den dagen mina småsyrror hade högläsning ut en (som de brutit upp) så mamma hörde det, önskar nu att jag gått till en psykolog då som mamma föreslog, för jag tror det hade kunnat vara bra men jämt vill man bita ihop och visa sig så jävla stark.

Har sen jag var 9-10 år önskat att jag ska dö, nu har det ju såklart blivit bättre men kan än idag fundera på om inte allt skulle vara bättre om jag inte fanns.

Iofs kanske det funnits förklaring till mitt beteende (äldst av fyra systrar, en pappa som varit alkoholist och därmed fått växa upp i förtid för att hålla koll på syrrorna då vi varit hos honom) men redan innan föräldrarna separerade hade jag dessa känslor/ilskan.

Kan ofta känna att jag inte riktigt passar in någonstans och känner mig lätt lite utanför och sen ilskan när jag blir arg (snarare exploderar). Klarar oftast att behärska mitt humör bland okända/jobb osv men när vi är hemma exploderar jag - sambon tycker dessutom att det är "roligt" (enligt hans egna ord) så han provocerar mig ofta så jag är på gränsen, och som du beskriver då blir jag så slut efteråt och känner mig rätt tom.

Jag önskar precis som du att man kommer kunna förhindra att barnen får dessa känslor/inre ilskan. Jag ska verkligen göra allt jag kan för att pigan ska få vara en glad och lycklig unge där det största bekymret är att typ Barbiedockan tappat ett ben <3 men allra helst av allt hoppas jag att hon kommer känna att hon kan berätta för mig om hon mår dåligt och inte bär det inom sig.

Ohja, trotsen ska bli "spännande" när den kommer :/ men samtidigt får man fortsätta mantrat - Det bliiiiir bättre sen (haha).

Du ska se att Bastian säkert kommer bli en superglad unge men kanske med lite mer temperament (men det är ju bara ett friskhetstecken) för du är som andra Evelina säger medveten och det kommer nog göra mycket :) blir nig bättre sen när de även kan prata och uttrycka sig lite mer om vad som inte är bra osv än är det mycket frustration i de små när de inte kan förklara sig och inte kan göra vissa saker.

<3 <3

Och nu är amningen ett avslutat kapitel :)

Några nätter där det blev 1 amning/natt och detta mest för att jag behövde det (stenhårda tuttar) men nu har vi haft två nätter utan så ca 2,5 dygn helt amningsfria. Det har inte ens varit ett enda gnäll över att avsluta amningen och inget sökande heller (inte ens när pigan är trött han hon gjort något större försök till att söka bröstet) så himla härligt att det gick så smidigt

Igår var jag med ett par kompisar och åt lunch på thai-restaurangen förstå glädjen när jag insåg att jag äntligen kunde trycka i mig av det extra starka alternativet - yeeeey! Haha hade säkert kunna äta stark mat tidigare också men för att undvika ajaj i bebismagen så har jag avstått men som sagt igår var det bara att äta och njuta , hihi.

Ja helt underbart och sen få ha sin kropp "för sig själv" igen efter 1,5 år känns härligt :)

Tyvärr har inte nätterna blivit förändrad på något vis utan det vaknas fortfarande upp allt mellan 2-10 ggr men oftast somnar hon om väldigt snabbt (ibland räcker det att gunga henne/sängen och ibland kan hon t.o.m grina till och sen somna om själv men det är ytterst ovanligt) dock är min egen sömn rätt kass iaf. Försöker verkligen somna tidigt men det är för bövelen helt omöjligt, är ovanligt om jag sover innan kl 2 (ligger alltid och väntar på att hon ska vakna igen) fast allteftersom nätterna blir bättre så lär man väl börja sova bättre själv också (kanske) haha ;)