Fortsättningstråd för oss med BF i April 2014 med första barnet

Åh så frustrerad jag blir.. Är fortfarande kvar på bb, dom rackarns vill inte släppa hem oss för grabbens blodsocker är för svajigt. Troligtvis pga att vi aldrig kom igång första dygnet då jag var för medtagen av min blodförlust. Så sen vi kom hit så sticker dom min prins var tredje timme och det känns som att jag slåss mot siffrorna. Att sen grabben vägrar sova i sin balja och bara vill sova ordentligt i vår säng är inte då lätt när personalen blir sur så fort man nämner samsovning. Wow detta är inte en lätt match och babybluesen gör just nu bara att jag känner mig skrattretande patetisk..

Några tips att dela med er brudar?

Tänkte kolla med er om ni har fått några direktiv när det gäller att ha sex igen.. Har inte fått nån info alls efter mitt snitt..

Igårkväll/inatt har vi haft skrikmaraton här hos oss. Ingenting var bra och skriket var riktigt hysteriskt, för mig varierade känslorna mellan att vilja vyssa/vagga och trösta till att sätta mig i bilen och lämna gapungen här med sambon (som sussar sött trots bebis skrikande). Sen får jag dåligt samvete som känner så när jag vet att hon inte skriker för att vara elak men det där hysteriska bebisskriket ger mig hjärtklappningar och svettningar (vet som inte vart jag ska ta vägen) vilket resulterar i att jag blir ledsen.

Hon somnar till när jag vaggar henne men så fort jag själv just ska sova så startar skrikandet. Den sömn vi fått har varit orolig.

Nu är sambon på jobbet och jag hoppas på att bebis sover så jag får sova lite mer jag också. Vi behöver ladda batterierna båda två

Enlängtan; åh vad jobbigt med skrikandet! Man blir ju svettig och skakig av det, inget konstigt att känna så som du beskriver då man blir så frustrerad. Hoppas lillan håller sig lugn nu under dagen så du/ni får vila!

Hittills har min gosse inte skrikit utan att någonting (läs bröstet..) till slut har fungerat. Ibland är han då bökig och gnällig under tiden han äter men plötsligt sprakar det till i blöjan och så blir han lugn..

De ggr han skrikit lite längre stunder är för att jag kanske kan tycka att ja men du åt ju för en timme sen, vi får prova nåt annat först liksom. Så man inte alltid känner att man tar den "enkla" vägen och ger bröstet och då kanske hamnar i ett oändligt amningsmaraton eftersom det egentligen var nåt annat han ville. Samtidigt har det som sagt alltid visat sig funka.. Hade han fått välja hade han nog legat och sugit precis hela tiden men lite rim och reson måste det vara!

En fråga till alla, när jag ammat honom länge och sen lägger upp honom på bröstet för att rapa och söva, så börjar han ibland att leta och "picka" direkt igen. I början gav jag honom bröstet direkt igen men nu det senaste har jag tänkt att nä, det MÅSTE räcka nu, och vyssjar/vaggar istället och då brukar han somna. Är det liksom bara nåt han gör automatiskt då? Menar, när han somnar såpass lätt borde det ju inte vara fel att "söva" istället. Hade det inte funkat hade hsn givetvis fått suga lite till. Har ni andra det liknande?

Sen undrar jag en sak till. Ofta så stökar han så när han sover. Som i natt. Lät jättemkt och blökade runt. Men var dock inte vaken. Så jag lät honom vara men kan verkligen inte sova när han håller på så. Hoppas verkligen det går över snart. Känns mest som han gör så på nätterna men det blir ju mer påtagligt då eftersom det är knäpptyst runt omkring och att man själv försöker sova.. Svårt att förklara ljuden, men han typ harklar sig eller vad man ska säga. I natt tog jag då upp honom och gick omkring i några minuter, han lugnade sig direkt i min famn men började låta sådär direkt då jag la ner honom så 3:e gången la jag honom på mage och det tycktes funka. Annars brukar det vara oroligt om han behöver rapa eller spy men det kom liksom aldrig något.

Är inte nojig över PSD.

En sista fråga (längsta inlägget ever..)

Har ni åkt omkring mycket med era små? Det känns som stora projekt men underlättar om man är två som hjälps åt givetvis.. (Villet vi ofta inte är då sambon jobbar typ dygnet runt) Känner mig dålig som tycker det är jobbigt med alla förberedelser osv, men har åkt en del själv med lillen ändå och det känns som en vinst varje gång man verkligen kommer iväg och allt går bra! Idag åker vi till min syster och hälsar på, hon bor en timme bort. Eller sitter folk hemma och varken besöker eller knappt tar emot besök på flera månader?

FY FAN vilken natt!! Detta är det värsta jag har varit med om! Vaknade vid två av att lillen bökar runt och det är dags att äta. Men han har fullt med slem i munnen och har svårt att andas, det piper när han andas, han sväljer fel hela tiden (innan matningen), blir rädd och försöker skrika men får först knappt ut något skrik, bara ett väsande ljud! Det gav med sig efter en stund tack och lov men tycker att han till och från låter ansträngd nu också så jag har fått tid på vc 10.15. Har inte varit rädd för psd tidigare men fy fan va jag lipade av rädsla inatt!! Tänk att förlora min guldklimp! Då kände jag verkligen att, skrik hur mycket du vill, sov hur lite du vill, bara du lever!!!!!! Fy fan vilken ångestfylld natt :(

Tack för tipset! Vill helst undvika flaska men kanske inte ska vara så nojig.. har trots allt amningsnapp så det är väl inte mkt bättre det!! Sen är det väl mest i början de säger att man inte ska "förvirra" dom men min pojk är ju strax 5 veckor!

Tänkte igår kväll att jag skulle prova att låta honom amma lite extra mycket och länge (bytte bröst med jämna mellanrum osv) men det blev nog ingen större skillnad. Ska nog pumpa redan nu och prova ikväll... läcker inte såpass mycket att det skulle bli något att spara på iaf.

Iofs vet jag inte om det är mängden det är fel på, han verkar ju bli mätt och nöjd och kräks upp överskott så att säga... men ska absolut prova!

Något jag är rädd för är att jag pumpar ur brösten och så kanske han vaknar och vill äta typ 10 minuter senare, vad gör man då!??! Nån som vet hur lång tid det tar egentligen, innan det fylls på igen?? haha!

Åh guuud!!! Igår kväll så ammade jag honom länge sen fick sambon mata med det jag pumpat ut. Han fick i sig ca 60ml till. Somnade så gott kl 22 OCH SOV ÄNDA FRAM TILL 02.30!!!!!!!! Vet inte riktigt hur jag går vidare efter denna erfarenheten.. 4,5h är verkligen rekord, nästan exakt lika länge fick jag sova för jag kastade mig i säng direkt. Ska bli intressant hur länge till han sover nu. Får växla bröst och inte låta honom myssuga/somna utan han ska ÄTA, i massor!!!

Ps har lagt till länken till slutna medlemsgruppen i trådstarten :) Skriv gärna ett inlägg här i tråden när ni ansökt om medlemskap så jag vet att gå in via datorn och acceptera

Ååh jag har sååååå ont i mina bröst!!!!! Dom är mjuka och fina så det är inte att dom är överfulla men det gör förbannat ont när jag rör dom :( jag slutade ju med amningsnappen för ca en vecka sen, kan det ha med det att göra? Någon som haft samma? Sen tycker jag att jag har mycket mindre mjölk än jag brukar, lillen suger inte lika effektivt och blir snabbt hungrig igen! Fy va stressad jag blir över det! Han vill äta typ en gång i timmen så det känns som brösten inte hinner fyllas på :(

Här här ni en som fått någon slags post-depression. Satt och grät och ville faktiskt bara dö för några dagar sedan. Nu är min mamma här och hjälper till samt att svärmor och svägerska backar upp när maken jobbar. Så kan det gå... Men jag förstår faktiskt att det inte är så konstigt att jag drabbats; förlossning som avslutades med sugklocka, ont som f*n av ett hematom, kateter p.g.a. en helvetes urinvägsinfektion, livmoderinfektion som inte botades på en utan två antibiotikakurer. Feber och frossa. Får se om jag vågar mig på fler barn i framtiden. Lilla Dahlia är i alla fall helt OK och oftast ett väldigt "enkelt" barn. 

Jag kommer nog inte att skriva här så ofta. Men det gissar jag gäller oss alla - man har inte tiden man hade förut, eller hur? ;)

Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen! Om i alla fall Något kunde få vara bra! Min kropp har helt gett upp! Mina knän värker (gammal träningsskada), min axel värker (gammal jobbskada och lillen tröstas i stort sett bara av att man guppar han upp och ner = döden för axeln), min rygg gör såå ont, mina fogar har inte läkt så dom värker och värker, mina bröst gör så ont att jag knappt kan ha lillen på bröstet för att rapa honom, jag fick ett stygn långt upp på insidan av blygdläppen och jag är rädd att hon träffa en nerv eller så för det gör jätteont i min klitoris när jag ställer mig/sätter mig/får minsta tryck mot den. Som om inte allt det tar mycket energi så får jag sova typ 2-3 timmar/dygn. Lillen har bara haft ett par bra nätter med 3-4 timmar sammanhängande sömn sen han kom. Och 90% av hans vakna tid är han ledsen och gråter och skriker så jag har migränliknande huvudvärk. Jag vet inte vad jag ska göra! Jag känner mig så fruktansvärt dålig som inte har energi och ork att trösta min egen son, just nu gråter jag nästan lika mycket som han... Jag tycker synd om min sambo som kommer hem från jobbet och har två stycken att trösta. Lillen somnar alltid vid bröstet men vaknar och gråter när jag ska ta upp och rapa honom eller byta blöjan. Hur länge orkar man ha det såhär?!?!?

En konstig fråga kanske men jag undrar om ni börjat använda vanliga taighta byxor igen efter förlossniningen, typ jeans? Jag har inte vågat göra det pga stygnen man har och tänkt att det kommer skava. Satte på mig ett par av mina gravidjeans idag eftersom de är väldigt mjuka. Jag tyckte det skavde lite så jag bytte rätt snabbt. Hittills har jag bara haft leggings och mjukisbyxor men vill gå i vanliga byxor igen. Törs dock inte riktigt. Kan det vara nån fara?

Åh vad härligt! Gör ni fortfarande så att du ammar som vanligt och sen ger ni mjölk som du pumpat utöver det?

En fråga; efter många timmars värkarbete men bara öppnat mig 3 cm slutade förlossningen med ur-akut snitt eftersom hjärtljuden minskade kraftigt på bebisen. Min fråga är främst till er som hamnade i liknande situation, men det kanske även förekommer hos er andra, om ni nu har problem med att ni inte känner att ni är kissnödiga? Jag känner möjligen av ett starkt tryck men inte den vanliga kissnödig-känslan. När jag väl går på toa så kan jag kissa mängder utan att ha känt att jag behövt. Funderar på vad det kan bero på... Kanske är nervtrådar som fortfarande är av? Annan värk tar överhanden och "förtar" kisskänslan? Nån som känner igen sig?