Fortsättningstråd för oss med BF i April 2014 med första barnet
Det var 20% rabatt på allt mellan 14-15 på jollyroom:) Det var bomben :)
Det var 20% rabatt på allt mellan 14-15 på jollyroom:) Det var bomben :)
Hej alla mamas.
Tänkte vara sjukt osvensk och be om lite pepp jag sitter nämligen med sonen i famnen och har startat ett nappflaskekrig. Bastian har med andra ord snuttat färdigt på flaskan om nätterna då han inte vill ha den i hunger-syfte utan som napp. För den riktiga nappen kastade han för några veckor sedan och blir galen om man försöker erbjuda den.
Så nu kör vi, tre nätter har jag hört att det tar innan det vänder. Någon här inne med någon erfarenhet?
Jag försöker ladda mentalt, men jag känner mig som värsta boven när han gråter av sorg över sin flaska. Hua, mitt hjärta brister. Så överös mig med tips, pepp eller distraktioner vettja
Alltså, jag blir fan VANSINNIG snart!!!! Sebbe är världens underbaraste MEN i typ tre månader nu har han haft en "testa rösten" period. Han Gallskriker hela jävla tiden. Han är inte arg eller ledsen eller något sådant utan han bara skriker för att höra sig själv. Jag håller på att bli galen. Från morgon till kväll!!!!!!!!! Jag känner att jag inte är någon bra mamma just nu för mitt tålamod är i botten!!! Jag vet seriöst inte vad jag ska göra.
Fy vad orolig jag är.
Maken bytte blöja på lillan för några timmar sedan och i bajset var det ganska mycket ljusa blodstrimmor.
Ringde 1177 som sa att vi får avvakta då hon inte har ont, inte har feber, har bra aptit osv.
Men blod är ju det sista man vill se i blöjan.
Vår lilla tös sover ju gott hela nätterna, och det är vi så himla tacksamma för! Det är ju därför lätt att tro att mamman är utsövd om hon nu får sova, men se sova får hon inte göra ändå! Är det bara jag som fortfarande vaknar full av adrenalin flera ggr/natt helt övertygad om att bebisen slutat andas? Det är värre vissa nätter än andra, ibland sover jag knappt alls, utan befinner mig i nåt halvvaket tillstånd för att kunna hålla koll på att allt står rätt till. Jag undrar hur länge jag ska hålla på såhär. Är ni flera som gör som jag?
Är så grymt imponerad av er stålmammor som kämpar med vaknätter och vakdagar, ni är verkligen fantastiska. Jag fattar inte hur ni orkar, men man har kanske oftast inget val heller. Försööök ta hjälp om det erbjuds, eller be om det även om det sitter långt inne. Ni ska orka lång tid framöver. Kramar till er alla!
Femte dagen med vattnig diarréer. Byter en blöja i timmen och hon blir ledsen varje gång. Smörjer och försöker lindra men hon blir ändå ledsen.
Förstår verkligen din ilska och frustration, att du inte kan känna att du kan lämna henne hos sambon utan att behöva oroa dig. Men vad skönt iaf att lilla M verkar opåverkad av händelsen. Kram!