Fortsättningstråd för oss med BF i April 2014 med första barnet

Kunde varit jag som skrivit typ allt detta! Ja förutom att våran pojk inte heter Walter då Vår pojk var med lite gul och extra trött i början men nu är han pigg sen ca 10 dagar tillbaka och vill gärna suga hela tiden.. Först somnade han snabbt och sov sedan i 3-4 timmar, åt och sen sov lika länge igen. Nu sover han max 3 timmar i sträck på dagen och tyvärr bara 2 på natten.. Jag somnar inte alltid om så snabbt efter amning på nätterna och på dagarna är jag för stressad för att sova. Så första 10 dagarna sov jag i snitt två timmar per dygn, jag skojar inte! Nu är det 2-3 timmar per dygn iaf. Frustrerande att inte ha varit ute någonting i sommarvätmen på hela helgen, men jag vill inte störa amningen genom att börja lägga till ersättning. Hoppas så att det ska gå att vänja av honom med amningsnappen också så småningom..

Yes jag har också gett ersättning då han inte varit nöjd efter alla amningstillfällen så känner absolut igen mig. Och han sover längre stunder om han fått ersättning så det gör att det kan bli svårt att sluta helt med ersättning. Sömnen är så värdefull dessa dagar. Men jag ska dra ned på ersättningen för det blir omständigt att både amma och ge ersättning vid samma mål, som det ser ut idag. Om du mår bättre av att ge både ersättning och amning tycker jag det verkar vara en bra lösning. :) Känner mig också enormt isolerad.. :/ 

Sådär har det varit hos oss också under natten. Dock har inte vår kille blivit lugn i famnen heller, bara skrikit. Har försökt amma men det har inte gett några större resultat. Till slut fick han nappen och då var han så pass nöjd att vi alla fick sova några timmar. Jag är nojjig över vad våra grannar tänker. Det kanske låter skitdumt men jag vet ju själv hur mycket jag störde mig på andras oljud innan. Tänk då att behöva vakna av en skrikande bebis varje natt när det inte är ens egen..? Jag blir orolig att nån ska komma o knacka på o säga att vi måste få tyst på honom, vilket vi ju i stort sett inte kan när han är så som han var inatt. Jag kanske är knäpp men det är nåt jag funderar över. Måste bara fråga en annan sak; Är det nån som känt/känner att de inte är jätteglada över sin bebis och att det mest är jobbigt? Jag kände så nu i helgen. Mina föräldrar var här och alla är så glada i honom och säger att det är så underbart osv och jag kan känna att det mest är jobbigt. Nu är det bättre så förhoppningsvis var det bara nåt kortvarigt men man känner sig ju som en jättedålig mamma när man längtat och väntat så länge och sen känner så. Tog upp det med hon från BVC igår när vi hade hembesök och det är ju tydligen normalt, bara att det inte får pågå så länge. Vill verkligen inte drabbas av nån förlossningsdepression.

FY FAN vilken natt!! Detta är det värsta jag har varit med om! Vaknade vid två av att lillen bökar runt och det är dags att äta. Men han har fullt med slem i munnen och har svårt att andas, det piper när han andas, han sväljer fel hela tiden (innan matningen), blir rädd och försöker skrika men får först knappt ut något skrik, bara ett väsande ljud! Det gav med sig efter en stund tack och lov men tycker att han till och från låter ansträngd nu också så jag har fått tid på vc 10.15. Har inte varit rädd för psd tidigare men fy fan va jag lipade av rädsla inatt!! Tänk att förlora min guldklimp! Då kände jag verkligen att, skrik hur mycket du vill, sov hur lite du vill, bara du lever!!!!!! Fy fan vilken ångestfylld natt :(

Ååh jag har sååååå ont i mina bröst!!!!! Dom är mjuka och fina så det är inte att dom är överfulla men det gör förbannat ont när jag rör dom :( jag slutade ju med amningsnappen för ca en vecka sen, kan det ha med det att göra? Någon som haft samma? Sen tycker jag att jag har mycket mindre mjölk än jag brukar, lillen suger inte lika effektivt och blir snabbt hungrig igen! Fy va stressad jag blir över det! Han vill äta typ en gång i timmen så det känns som brösten inte hinner fyllas på :(

Här här ni en som fått någon slags post-depression. Satt och grät och ville faktiskt bara dö för några dagar sedan. Nu är min mamma här och hjälper till samt att svärmor och svägerska backar upp när maken jobbar. Så kan det gå... Men jag förstår faktiskt att det inte är så konstigt att jag drabbats; förlossning som avslutades med sugklocka, ont som f*n av ett hematom, kateter p.g.a. en helvetes urinvägsinfektion, livmoderinfektion som inte botades på en utan två antibiotikakurer. Feber och frossa. Får se om jag vågar mig på fler barn i framtiden. Lilla Dahlia är i alla fall helt OK och oftast ett väldigt "enkelt" barn.  Jag kommer nog inte att skriva här så ofta. Men det gissar jag gäller oss alla - man har inte tiden man hade förut, eller hur? ;)

Evelina, jag tror vi har köpt samma amningsbh från lindex. Eller likadana menar jag! ;) 2-pack va? Jag har även problemet stor kupa men förhållsndevis liten runtom, så jag har ändå fått köpa typ största storleken för att brösten ska få plats ens = inget stöd alls för min stackars rygg. Nu använder jag nästan enbart amningslinnen med inbyggd bh istället, märke Bravado. Dyra men sköna, bra stöd och kvalité på dom! De har även amningsbh:ar som jag är sugen på att prova.. Men ska ärligt säga att i skrivandets stund känns det som jag vill lägga ner allt vad amning heter. I natt har liten vaknat och ätit en timme, sen sovit i en timme, sen ätit i en, osv.. Suck... Nu senast vaknade han kl 05.15 och åt i en kvart bara, därefter somnadd han så jag lät bara honom ligga kvar på rygg i mitt knä för jag orkar inte med mer spring på en stund. Och där har han legat i snart en timme nu. Ska bli spännande att se om han vaknar snart då, eller vad. 5 veckor och 2 dagar är han nu. Tacka gudarna för smartphones, vad hade man annars gjort? Ser till att min alltid ligger på armstödet i soffan på den sidan jag har som amningshörna, har t o m laddaren där. Fjärrkontrollen till tv:n är tyvärr utom räckhåll, så även påsen med smågodis :/