Fortsättningstråd för oss med BF i April 2014 med första barnet

Jag har knappt hunnit kolla in på FL i mobilen en enda gång under Harrys tre första veckor, men kommer såklart att följa tråden när tid finns! Jag sover nästan ingenting men försöker komma ihåg att bebistiden är sååå kort, innan vi vet ordet av är han en stor kille som går på förskola och jag vill njuta av vår egentid tillsammans så mycket som det bara går.

Intressant - jag har inte heller fått några som helst direktiv, utöver "lyft inte med magen" och "lyft inte mer än bebisens vikt". Jag lever verkligen precis som vanligt, eller snarare tusen gånger mer aktivt, efter fem månader som sängliggande! Är ensam med Harry en hel del och tar tyvärr inte så stor hänsyn till snittets läkning som jag borde, bland annat så "måste" jag lyfta katterna då och då, och de väger några kilo mer än lillgrabben. Hoppas innerligt att jag slipper komplikationer! Att vi ALLA slipper!

Harry har också vit beläggning på tungan - ärligt talat har jag knappt reflekterat över det.

Och jag har som en "bulle" ovanför snittet, den är väldigt avdomnad och huden är alldeles torr. Tror nog att det är heeelt normalt!

På bvc sa de att vi kunde smörja med miniderm-salva från apoteket där han är torr, funkar jättebra. De sa inget om att det kunde täppa till huden och hindra den från att andas.

Jag känner ofta att jag kanske är lite för "o-nojig" med Harry... :)

Finaste Evelina, guuuud så skönt att det gick bra! Läste om er ångestdyllda natt nu och det lät verkligen obeskrivligt fruktansvärt! Tanken på att något skulle hända ens lilla... Den är bara alldeles för hemsk för att överhuvudtaget tänka. Hoppas verkligen att ni slipper fler sådana läskiga nätter! KRAMAR i massor!

Då kan jag meddela att Harry under flera veckors tid gått upp över 500 g i veckan!!

Jag har det precis som du - helammar min Harry som blir tre månader på måndag och han har ätit med väldigt korta mellanrum ända sedan han föddes. Tror att tre timmar är det längsta uppehållet hittills, oftast är det max två timmar, dag som natt. När tjejerna i tråden skriver om sina bebisar som sover i nio timmar i streck blir jag inte ens avundsjuk eftersom det känns så overkligt, det låter som science fiction för mig! ;) Som tur är så tycker jag att det är hyfsat okej att amma så ofta - på dagarna gör det mig ingenting alls och på nätterna halvsover jag medan han äter (vi samsover). Visst är jag trött, och jag har inte fått minsta lilla tid för mig själv på tre månader, men jag var ganska beredd på att det skulle bli tufft i början - och jag försöker fokusera på att det är en begränsad period jag kommer att sova såhär lite. Så förfärligt kan jag inte tycka att det är med tanke på att jag redan längtar efter syskon! ;) (Kommer dock dröja MINST två år innan vi börjar försöka... En sak i taget!!)

Ja men eller hur - om vi har några ensamatående mammor i gruppen: ni är FANTASTISKA! Jag tar typ 95% av ansvaret med Harry eftersom han är så extreeeemt mammig, MEN min man handlar, lagar mat, städar i köket och tar förstås Harry korta stunder ibland, då jag passar på att duscha eller borsta tänderna. När han åkte till Polen och jobbade nu i veckan och veckan innan, 48 timmar åt gången, kände jag mig helt handfallen. Självklart gick det bra, men jag tänkte säkert hundra gånger på hir lyckligt lottad jag är som slipper dra hela lasset själv.

Vi använder bara Pampers, jag ogillade Livero starkt, tyckte att de kändes plastiga och hårda - men vad är det jag hör om att Pampers har LOTION i sina blöjor?!? Det låter ju helt sjukt! Vi använder enbart torra tvättlappar som vi blöter i vatten och jag vill verkligen inte att han ska ha någon lotion i rumpan av blöjorna!

Libero skulle det stå förstås, inte Livero. :)

Harry har 38,7 i feber nu efter att ha tagit sina vaccinationssprutor i morse. Stackars älskling... inget roligt sätt att fira sin tremånadersdag!

Senast jag/vi hade nån form av sex var den 24:e augusti förra året, vår bröllopsnatt... Herregud, det är ju nästan ett år sedan! Ganska exakt elva månader. Efter bröllopet mådde jag illa och kräktes och efter att ha spytt i en vecka gjorde jag graviditetstest, när vi plussat var sex helt out of the question för att minimera missfallsrisken... Och nu kan jag inte föreställa mig hur vi nånsin ska få till det?! Jag är verkligen med vår son tjugofyra timmar om dygnet utan avbrott. Vi samsover och han vaknar direkt om jag försöker röra mig bort från honom. Jag förstår ju att det inte ALLTID kommer att vara såhär, men det lär ju knappast ändras i en handvändning heller...

Dessutom fick jag tillbaka min mens i torsdags, och som flera av er upplevt är den mycket rikligare än innan graviditeten. Nu femte dagen forsar det fortfarande som aldrig förr! I alla fall, igår skulle jag och lillskrutten bada badkar så jag tänkte sätta in en tampong för att slippa rosa vatten... ;) Men FYYYY FAAAAAAAAN vad ont det gjorde! Sved som bara helvete och var omöjligt att få in den mer än några centimeter. Jag försökte stå i olika ställningar och typ dränkte in den med glidmedel för att se om det överhuvudtaget var möjligt att pressa in den, men nix. Försökte idag igen men med samma resultat. Hur kan det bli så?!?!? Jag har liksom redan ont vid sex sedan min canceroperation, men då gör det ont längst in pga ärrvävnad, nu gör det ju ont ÖVERALLT. Känner mig rättså nere över det faktiskt, ska jag aldrig nånsin kunna ha sex igen? (Visst finns det annat sex än just penetrerande, men ärligt talat är det inget jag direkt uppskattar...)

Vad gäller syskon: OM jag nu får ett sexliv igen nån gång så hoppas jag sååååå mycket att jag kommer att kunna bli gravid ytterligare en gång! Att behöva vara sängliggande så länge när man redan har ett barn som man vill kunna vara 100% närvarande med är kanske ingen höjdare, men jag tror och hoppas att det här med att bli storebror åt ett litet syskon kan väga upp det tråkiga i att ha en mamma som ligger och latar sig i fyra månader.

Ur ett rent själviskt perspektiv tycker jag att det här med att vara mamma är det överlägset mäktigaste, häftigaste, roligaste, tuffaste, mest givande och magiska i hela världen, och jag vill så otroligt gärna få uppleva det med ännu en lika älskad bebis! Harry skulle dock gärna få hinna fylla två-tre år innan det blir dags för en ny eventuell graviditet... Inte minst för att jag och hans pappa vill hinna njuta av att vara en liten familj med bara honom först.

Precis samma här! Att vi lever i ett demokratiskt land är något otroligt värdefullt, definitivt väl värt att fira - även när utgången inte blir som man kanske önskat... Så i vår familj klär vi oss fint, går och röstar på valdagen och sedan är det lite lyxigare lunch eller fika som gäller. Harry sov sig dock igenom både röstningen och lunchen så just det här valet blev kanske mest en högtid för oss föräldrar, haha!

Harry äter bara köpegröt och burkmat, jag har aldrig ens tänkt tanken att det skulle vara dåligt (och tänker inte tänka det nu heller). :) Jag lagar inte mat överhuvudtaget, min man lagar på kvällarna om han är hemma, annars äter jag enbart halvfabrikat som går snabbt att värma på, eller typ yoghurt. Så länge Harry gillar maten och växer som han ska känner jag mig som en toppenmamma! :)

Åååååh KRAM till er!!!! Harry har ramlat ner från vår (höga) säng två gånger, två av de värsta stunderna i mitt liv... Men båda gångerna gick SOM TUR ÄR bra. Första gången var det mitt fel, andra "ingens" fel, och jag är verkligen glad att det inte varit min man som fuckat upp - det hade det lätt kunnat vara... Han är en underbar pappa men sover också tungt och på något sätt verkar han inte riktigt få in i sitt huvud att BEBIS ALLTID KOMMER FÖRE hans eget jäkla välbefinnande.

...så, imorse hände det: HK ramlade ur sängen MEDAN MIN MAN PASSADE HONOM eftersom HAN SOMNADE OM. Alltså jag blir TOKIG! Jag behövde gå och kissa, R var nyvaken men sa "visst, gå du" och fan inte ens trettio sekunder senare kryper min lille tokfrans över kanten eftersom hans pappa hunnit somna om. Gud vad ledsen jag blir nu när jag tänker på det. Undrar hur sjutton det ska gå om knappt tre månader då jag kommer att åka hemifrån klockan sju varje morgon...

Åååååh vad fantastiskt att gå in här efter en halv evighet och se att ett helt gäng småsyskon bakas i detta nu! GRATTIS hörrni! Blir alldeles tårögd - och lite avundsjuk... Längtar så himla mycket efter ett litet syskon till Harry men det känns väldigt avlägset. Dels eftersom jag måste vara sängliggande så länge och vill att Harry ska vara gammal nog att förstå vad som händer och att jag inte är sjuk, dels för att jag och hans pappa är HELT off vad gäller "samlivet". Relationen är helt okej på många sätt men vi lever verkligen som vänner om ni frågar mig. Jag ser det inte som hela världen men definitivt inte optimalt ur syskonsynpunkt... ;)

Harry är den ljuvligaste lilla människa jag kan tänka mig, önskar bara att han kunde börja sova liiite längre stunder, haha! Han har aldrig sovit i närheten av så mycket som andra barn, nu vid ett år sover han 23-06 en bra natt - med omkring tio uppvak - och typ 00-04 en dålig natt... Sjukt, jag vet. BVC säger bara att alla har olika stort sömnbehov, men det börjar tära på mig att aldrig (ALDRIG) få sova mer än max någon timme i taget. Särskilt nu när jag pluggar heltid igen. Går upp med Harry någon gång mellan fyra och sex, åker till skolan sju, kommer hem vid fem, är med honom konstant tills han somnar kring midnatt. Har svårt att ens hinna gå på toa och borsta tänderna - han är en ganska intensiv person. ;) Men med ett UNDERBART humör.

Ja, vad mer... Vi ammar fortfarande så snart jag är hemma (har oooont i brösten i skolan!), vi samsover och han har fått tio tänder, går inte ännu men är en riktig liten pratkvarn som ääälskar bilar och sina gosedjur, att sjunga och dansa och att kramas med katterna.

Stor kram till alla fina mammor och barn!

TACK älskling! Så roligt att få följa dig och M också ska du veta! Våra underbara 140407:or...

Jag är så glad att jag (konstigt nog) är en obotlig optimist vad gäller Harrys sömn. Tänker alltid "INATT blir det bättre!", "äsch, tentan är ju först om tre veckor, DÅ kommer han såklart att sova mer!", "ååh, i sommar, tänk vad skönt jag kommer att ha det då när han antagligen sover hela nätterna". ;) Så enormt naivt, men förmodligen helt nödvändigt för att inte bli tokig!