Ska man skaffa två barn?

Och vad vet du om det? Du skrev ovan att du känner flera som har förlorat ett barn. Och det gör jag med. Alltså har vi samma erfarenheter.
Men jag tycker fortfarande att det är konstigt att människor låter sina barn bli enda meningen med livet. Det är en tung börda för ett barn att bära att vara enda anledningen till att ens föräldrar vill leva. Hur tänker du kring det?

Ingen har sagt att barnen är enda meningen men att de hjälpt dem att leva vidare. Stor skillnad.

Grind: Jag är ett par år över 30 men tack för komplimangen. Dock är ju den enda som beter sig illa i tråden just nu enbart du själv.

Jag förstår tanken med att det skulle vara lättare att leva vidare om man har ett barn kvar om det andra skulle dö. Jag tänker inte skaffa fler av den anledningen, men jag förstår tanken. Om min dotter skulle gå bort skulle jag bara vilja följa med henne. Om man har fler barn finns det en anledning att inte fullfölja den tanken. Då behövs man för de som är kvar i livet. Sen kan man ju aldrig veta hur man skulle reagera om en sådan tragisk situation skulle uppstå. Det är egentligen omöjligt att sätta sig in i det.
För övrigt finns det väl både för- och nackdelar med att ha ett eller flera barn. Det jag kan se hos min dotter är att hon lyser upp när vi är flera vid matbordet t ex. Samtidigt blir det lugnt och skönt vid andra tillfällen. Vi kommer i alla fall inte att kämpa musten ur oss för ett barn till. Vi låter slumpen bestämma och oddsen är inte så bra för oss. Hur det än blir tror jag att det blir bra Det blir lite vad man gör det till. Man får anstränga sig lite mer inom vissa områden med ett barn och lite mer inom andra områden med flera barn.

Lånar tråden lite, jag som du känner redan nu att jag skulle nöja mig med ett barn. Kan vi räkna med att ens partner accepterar det? Om dom är så insatta i att varje barn ska ha ett syskon? Kan det bli ett problem?

Det är helt okej att ha ett barn. Om ni trivs med det så tycker jag att det räcker, ett barn ska man skaffa för att man själv vill och inte som "kompis" till ett syskon.

Jag har läst hela tråden nu och det känns väldigt märkligt att flera känner barn som har dött, i nått fall flera barn. Det är extremt ovanligt i Sverige att barn dör. I den här tråden låter det som att det är vardagsmat.

Vad gäller att ett ensambarn blir ensamt då föräldrarna dör stämmer inte det. Då har barnet förhoppningsvis en egen familj, man/fru och egna barn.

Jag känner ingen nära som förlorat barn men jag har läst just detta i intervjuer, att det är de levande syskonen som fått föräldrarna att ens tvinga sig att kliva ur sängen, typ.

Har bara läst TS men undrar vad du menar med ska? Det avgör man väl själv?
Känner man ingen längtan efter fler barn i sitt liv så finns det inga måsten.
Det är väl det fiffiga i kråksången att det inte finns några måsten.