Om man inte vill ha barnen?

OJ älskade stackars barn alltså. "Min mamma vill inte ha mig o min pappa vill inte ha mig",....Omständigheter hit o omständigheter dit, va f.n - så kan man väl inte tänka NÄR MAN HAR BARN????!!!!
Nä men visst, - måndagar hos mamma, tisdagar hos pappa, onsdagar mormor, torsdagar farmor, fredagar tanten i butiken, lördagar dagistanten som har jour o söndag - tja, vettja man kan stå på torget o vänta att nån vänlig själ tar dom en natt tills omständigheterna åter blir lite bättre på måndag!!! Man blir verkligen både lessen o förbannad. Att några barn i sitt liv måste blicka bakåt o tänka att ingen av föräldrarna orkade med dom, inte konstigt barn- o ungdomspsykiatrin har fullt upp.

Och VAD exakt är det som kan vinna över ens barn, seriöst? varför ser man själv som mamma (antar det är mamma) att det är bäst för barnen att träffa dom enbart varannan helg? En ny karl i livet som är ALLT??? finns ju dom också men för största delen är barnen nr 1. Karriär? samma svar som fråga ett. Droger? tja--- finns väl den risken då. Har själv en tioåring och hittar verkligen INGENTING som någonsin skulle få mig att lämna henne o träffas varannan helg....jisses, fattar du hur mycket man MISSAR av en tioårings vardag????? Nånting är väldigt fel o snedvridet då man öht TÄNKER i domhär banorna?!!!

JA - det gör det faktiskt. En mamma överger mycket sällan sina barn, mammor är som lejonhonor o slåss för sina barn med sitt eget liv som insats. Pappor försvinner dagligen ur barns liv - många får traumor av detta, andra inte. Det är fakta som är o består. Orsaken ligger i att en mamma bärt, fött fram o levt så nära sitt barn, det är band som ingenting (antog jag) kan rubba - och försöker någon rubba det slåss mamman för allt i världen för sina barn. Tror du seriöst att du skulle känna välmående i livet om du skulle träffa dina barn varannan helg? om någon annan skulle vara den som uppfostrade o lärde dom, visade vägen o tankar om rätt o fel, hörde om den första pussen o lagade deras dagliga mat, om någon annan än du läste för dom, smekte deras panna när dom somnat och väckte dom med en lätt kram? När dom är vuxna (har själv barn över 18 också) är det en vinst o en härlig känsla - när man ser hur smarta unga dom blivit - att veta att "jag gjorde detta, jag lärde dom o jag gjorde ett jä.la bra jobb" ....

...Men du tycks inte SE på djupet, se fakta och hur det verkligen ÄR. Du verkar hakat upp dig på DIG och vad som är bäst för dig just just nu, vad du vill o vad du behöver o anser. Att ha utgångspunkten på sitt ego när man blir mamma (och pappa) är snedvridet o fel o helt galet och inser man inte det mår man rätt dåligt i sig själv.