"I nöden prövas vännen" - men om alla vänner försvinner...?

Jag kan bara säga att av rädsla för att säga eller göra fel saker så kan det bli svårt att förhålla sig till en människa i kris. Ingen vill säga eller göra nått som gör situationen värre för den drabbade. Det är svårt att närma sig, en del kan bli arga, andra anser att man är hemsk om man försöker finnas där ifall ens försök att finnas där inte sker på det sätt som personen ifråga hade föredragit (men inte säger någonting om). Det kan göra att många avvaktar för man vet inte hur man ska bete sig för att inte göra skadan värre. Ska man ligga på med ständiga kontaktförsök? Ska man förhöra sig om hur denne mår? Bör man visa respekt och invänta att personen som drabbats av kris ska ta kontakt så man inte tränger sig på och gör skadan än värre? Om någon blir förbannad och skäller ut en när man försöker hjälpa till - ska man då fortsätta försöka hjälpa till eller ska man visa respekt genom att inte lägga sig i när det inte är önskvärt i och med utskällningen? Ska man ens försöka hjälpa till eller fråga hur det går eller ska man bara hålla sig på sin kant eller ska man enbart babbla på om orelevanta saker så den drabbade för en sekund ska tänka på något annat som inte gör lika ont? 

Det är jättesvårt ämne, men jag är säker på att de personer som tidigare varit dina vänner säkerligen fortfarande finns kvar och på något nivå kanske väntar på att du ska vilja ta upp kontakten med dem igen. Jag tror ingen kommer avvisa dig på något sätt alls. Om du däremot inte kan förlåta dem så ska du inte ta kontakt, kanske om du behöver en förklaring till deras beteende men det avgör du själv.