Jag hade också velat hoppa in här, är själv 92a och jag och sambon har försökt sen i dec så det går lite trögt för oss. Men hoppas det tar sig snart! Och grattis marory till plusset, längtar så tills man får ett själv :) Hur går det för resten?
Tack ska ni ha! Jaa man kan bli lite bitter vissa månader men det är faktiskt spännande att gå och längta på det där plusset också :) Hoppas verkligen det kan komma snart dock! Jag är en dag sen nu och ingen mensvärk än men jag har varit sex dagar sen som mest så ska vänta en vecka innan jag testar :) blir ni också bli lite skengravida innan mens? Att brösten värker och så? Tycker alltid jag får för mig det utan att det är något ;)
Åh hoppas det håller i sig för dig marory! Ja jag får hoppas det blir något :) När testade du dig? På BIM?
Okej, ja vad kul med ett sånt oväntat plus ändå! Blev din kille glad? :)
Jag pluggar, är klar med första året som farmaceut nu om en vecka och min sambo har fast anställning. Jag har tyvärr ingen jag känner här på studieorten som har barn men har ett par hemma och det är bara tio mil ifrån :) Hur har du/ni det?
Vad synd, men ja jag håller verkligen med! Känner man att man är redo tillsammans så ska ingen annan påverka er :)
Jag fick min mens imorse förresten, typiskt! Men nu när det tagit så lång tid blir man inte lika förvånad längre men besvikelsen är alltid där. Jag är rädd att det kan vara någon annan faktor, börjat nojja lite nu på sista tiden. Min sambo och jag blev nämligen gravida i början av förra året men efter mycket övervägande (vi hade bara lite drygt 1,5 år i bagaget och hade inte bott med varann så länge etc) gjorde vi en abort som jag har ångrat från första stund. Dock kände jag att jag inte ville "fånga" min pojkvän i något han inte kände sig redo för, även om han sa att han skulle stötta mig fullt ut hur vi än gjorde, så på ett sätt håller jag fast vid mitt beslut. När han ett tag senare sa att han faktiskt också tyckt det var jobbigt med aborten och att han var redo att försöka blev jag såklart överlycklig och sen i vintras har vi försökt på nytt.
Så nu till problemet; vi har ju blivit gravida tillsammans en gång förut så det går ju, men en dags slarv mot 7 månaders försök känns en aning konstigt till varför det inte skulle gå nu. Jag vet att det kan vara stressen över man kan försöka men jag lärde mig något i skolan nyligen som oroade mig. Om man får kraftig mensvärk efter tonåren och inte haft besvär tidigare kan det bero på besvär med bl.a. Äggstockarna eller livmoderslemhinnan. Och efter jag gjorde abort har jag fått relativt kraftig mensvärk varje månad trots att jag aldrig haft besvär med det tidigare. Är det någon som varit med om detta? Jag tänkte gå och kolla upp det nu efter mensen, men jag hoppas att det bara är jag som nojjar.
Åh tack, då är jag inte ensam i alla fall! Ja jag vet att chansen är jätteliten men om det skulle vara något hade det varit skönt att få veta det i tid, eller i alla fall veta att allt är som det ska :) Och ja man ska nog inte klaga när folk försöker i flera år utan resultat, bara det tar sig någon gång så blir jag nöjd! Tills dess får man gå och längta :)
Ja eller hur! Det hade kännts helt fel och tvinga in någon så, särskilt den man älskar. Den här stunden tillsammans när man går och planerar och längtar ihop är nog ett viktigt steg det med :) Sen hade det inte varit fel om det gick så lyckat som för er heller ;) Kan bara tänka mig hur pirrigt det är och kommer bli för er två!
Grattis till alla som plussat! Så glad för er skull samtidigt som man blir lite avis, ska påbörja mitt 12:e försök i juli, grr! Svårt att hålla humöret uppe efter snart ett års försök men får dela glädjen med er som plussat istället och hoppas på att det är min tur snart!
Tack, det värmer för det kan bli lite jobbigt nu efter ett tag! Ja precis Em92, men vi ska försöka augusti också men sen ska vi försöka ta lite hjälp :) Usch är så nervös, är rädd för allt det kan vara, menmen. Bättre att veta så man kan göra något åt det i så fall :)