ajjjj!

Jag känner igen mig. Jag är i vecka 31 och har svår foglossning. Bra dagar kan jag hasa mig runt i huset med hjälp av kryckorna mellan soffan och sängen, kanske lyckas vika lite tvätt. Halvligger mestadels i soffan eller fåtöljen under dagen. Dåliga dagar kommer jag knappt ur sängen, inte själv iallafall. Jag sover jättedåligt varje natt och får alltid ligga obekvämt på rygg, annars låser sig min kropp av smärta. Gråter ofta för att det är en sådan jäkla pärs att bara ta sig i sängen, uppallad med en massa kuddar överallt och försöker jag vrida mig lite, lyfta ett ben för att få in en kudde eller något så gör det fruktansvärt ont . Jag kommer aldrig ut, kan inte umgås med mina barn på något naturligt sätt och hållet på att förgås av tristess.

Det här är mitt tredje barn och jag har haft lika med alla. Räknar ner och längtar så till barnet är ute och det kan börja vända igen. Även om återhämtningen för mig är låååång.

Förlåt, vilket gnäll det blev . Hoppas det inte blir så mycket värre för dig.