Tomheten .. Som i en egen bubbla.
Jag känner mig så tom efter att min Alma gått bort.
Går runt som i trans nästan.
Kommer man någonsin ur det?
Känner mig arg på omgivningen och arg på mig själv.
Vill inte träffa folk och håller mig i trygga hemmets vrå.
Fler som känner lika i den hemska mardröm vi änglamammor hamnat i ?
Kan inte förstå hur livet ska kunna gå vidare o att man ska få en vanlig vardag med jobb och socialt umgänge att funka.