tiggarna i Lund (centrum)

Jag brukar snacka lite med tiggarna här i Lund. En del är ganska trevliga. Ett fåtal är otrevliga. Som folk är mest. Ibland stoppar jag en slant eller sedel i burken. Vanligtvis låter jag bli.
Ibland kommer någon viktigpetter fram och skäller på mig för att jag snackar med tiggarna och/ellere stoppar en peng i burken. Vid sådana tillfällen går jag demonstrativt tillbaka till tiggaren och fortsätter samtalet, samt lägger ytterligare en slant i burken.
Jag - och ingen annan - avgör vem jag ska snacka med och ge pengar till.

Som sagt - jag avgör själv vilka jag vill snacke med och eventuellt ge en peng till. Ingen hysteriker ska därvidlag bestämma över mig.

Jag snackar med många människor. Även med såna,  som anser det oanständigt att deras småflickor deltar i simlektioner. Klart vi ska snacka med varandra över religionsgränser och andra gränser. Om det faller sig naturligt att prata simundervisning eller tvångsgifte, så gör jag det. Men man dyker ja knappast på en obekanting på stan och frågar, om han har gift bort sin minderåriga dotter än.
Jag bedriver ingen välgörenhet, vare sig när jag snackar med folk på stan eller eventuellt stoppar en slant i tiggarens burk eller Frälsningsarméns bössa. Jag gör det om den, som håller i burken/bössan, är kul att snacka med. Vilket dom ibland är.