Vi runt 35 år som väntar barn

LuPeRo: skönt att du upplevde förlossningen som så snabb . Jag är lite nervös inför förlossningen, men ju längre graviditeten går desto mer längtar jag ändå till dagen då det sätter igång. Så spännande att få veta vem som befinner sig därinne. Har börjat känna av förvärkar sedan i förrgår, som gör ganska ont. Men som jag förstått det så kan det ändå vara flera veckor kvar *otålig*. På torsdag går jag in i vecka 38 (37+0) och då är det ju fritt fram för bebis att titta ut när hon känner för det . 

dalin79: vad bra att du får möjlighet att vila lite.

jamieblue: Låter jobbigt! Just det där med klimathotet och hemskheter i världen har börjat beröra mig starkare nu under graviditeten än det gjort tidigare. Kan vakna på nätterna och ligga och fundera över just ålderdom, cancer och alzheimer. Man känner sig som en riktig muntergök . Men skönt ändå att det inte är lika jobbigt hela dagarna. Du får fokusera på att det blir bättre! 

I morgon är det bara två veckor kvar tills mitt BF . Nervös men förväntansfull.

Börjar faktiskt längta på riktigt nu. Det känns mer och mer verkligt att det ska komma ut en riktig liten människa som vi snart kommer att hålla i våra armar . 

Hur har det gått för dig dalin79?

dalin79: så tråkigt att höra, jag lider verkligen med dig . Kan inte sätta mig in i hur det känns, men jag förstår att det känns dubbelt smärtsamt att nu behöva vänta ett antal månader innan nytt försök kan påbörjas. Att dessutom känna stress mitt upp i sorgen är ju inte vad man behöver. Många kramar till dig

LuPeRo: jadu, jag tror att det var en liten grön dinosaurie som kom och åt upp tiden av våra graviditeter   Det har gått nästan overkligt fort. Nu börjar det verkligen dra ihop sig! Skönt att du känner dig redo nu.

Jag känner mig förväntansfull och redo på ett sätt, samtidigt som jag är spänd och stressad på ett annat sätt. Jag vet ju inte vad som väntar mig - vare sig gällande förlossningen eller första tiden med bebis. Idag har jag i alla fall inhandlat lite gottsaker till BB-väskan. I övrigt har jag inte packat den, men det känns inte som det är någon panik. Jag har allt hemma, så det är ju egentligen bara att packa ihop när jag börjar känna att latensfasen har satt fart. Och glömmer jag något så får maken åka hem och hämta, vi bor typ 1 km från sjukhuset . Idag har jag suttit och läst om första tiden med bebis i en bok som jag lånat. Blir alldeles tårögd när man läser om det första mötet med  

Åh vad spännande LuPeRo!! Det låter ju onekligen som att något är på G för dig nu . Håller tummarna att det kommer igång och blir  väldigt snart!

Ah, typiskt! Nu börjar man ju gå som på nålar 

Min mage sjönk ned ytterligare igår när jag var ute på stan. Fick ett kraftigt tryck mot bäckenet. Känns ibland som att bebisens huvud ska titta ut mellan benen . 

Bebislängt: förstår att du har fullt upp numera . Men det är roligt att läsa hur det går för er! Vore ju kul om vi kunde fortsätta följas åt antingen här eller i annan tråd/FB-grupp eller liknande. Alltid kul att kunna pratas vid med personer som är/har barn i ungefär samma stadium .

Jag har köpt wonderweeks-appen nu. Längtar tills jag får skriva in due-date och börja följa min lilla skrutta.

LuPeRo: Magen behöver väl iofs inte sjunka ned så mycket för alla. Men min har droppat ned så det ser jättekul ut....haha. Var inne i stan och gick häromdagen och jag blev alldeles chockad när jag kände hur det värkte i magen, och sedan upptäckte jag att linnet hade hamnat högre upp på byxorna. Maken såg ut så här  när han tittade på mig. Om jag inte hade haft byxor med resårmudd så hade jag fått gå med magen bar . 

Jag känner också att det ilar och isar. Känns som att bäckenet håller på att spricka ibland.

dalin79: önskar dig en så bra helg som möjligt!  Kram

LuPeRo: nu är det nära i alla fall! Snart har vi våra   här. Heja oss 

Har en vän som nyligen fått barn. Så fantastiskt kul och man blir alldeles rörd. Samtidigt längtar man ännu mer själv, och får svårare att vänta. Min lilla bebi har snurrat runt sig ett varv i magen nu. Förut har hon legat med ryggen till vänster, igår lade hon sig med ryggen mot min rygg och tittade upp mot taket, och nu i kväll har hon vänt sig så hon har ryggen/rumpan ut mot min navel och sparkar inåt. 

Jag började blöda i morse, och kände en tryckande känsla i magen som inte ville gå över (trodde först att det var tarmarna). Ringde förlossningen som ville att jag skulle komma in. Där konstaterade barnmorskan att livmodertappen var kort (hon sade inte hur kort, och jag var lite förvirrad och tänkte inte på att fråga) och att bebisens huvud låg långt ned i bäckenet. Hon tyckte även att hon kunde hitta lite av slemproppen när hon grävde runt där inne . Hon kopplade på CTG, och bebisen mådde bra. Det kunde registreras några sammandragningar, men inte något spektakulärt. Sedan fick jag åka hem eftersom allt såg bra ut. 

Har haft täta sammandragningar hela dagen och har konstant molande "mensvärk". Känns som att detta är början på något, men det kvarstår att se hur långdraget det blir. Kan ju ta många dagar ännu, även om jag hoppas att det inte gör det. BF är på onsdag.