Vi runt 35 år som väntar barn

Ja här får (vad jag vet) alla gör en sockerbelastning runt vecka 30-32. Jag har gjort två, en i redan vecka 8-9 men det är för att jag har diabetes i familjen

Normala järnvärdet är 120, men är ganska normalt att ligga på runt 115. Men hamnar man under 104 så räknas det som väldigt lågt. Men jag oroar mig inte så mycket Visst är jag trött, men vem av oss är inte det?

Ja hade min bara vänt sig överhuvudtaget hade jag varit glad
Nej, detta lilla pyret ligger alltid (och har gjort det hela tiden) med ryggen uppåt och vägrar vända sig. Den vill alltså inte flytta sig. Snacka om att hitta en bekväm ställning och plats
Så alla sparkar/slag jag får är neråt eller inåt, eller både och. Men jag har inte fått en enda spark uppåt sedan jag började känna av h*n

Så nu ska vi börja hålla koll på det för att se om vi kan locka bebisen att vända sig eller om det lär behövas ett vändningsförsök i slutet. Men det tar vi då

Hur går det? Nu är det ju nära för dig

Vecka 32 här och börjar äntligen bli frisk från en envis förkylning som sonen drog hem från förskolan. Usch för dom där dagisbakterierna 

Slemproppen släppte lite igår men då den bildas efter hand är det inget jag tänker så mycket på. Järnvärdet är nog fortfarande väldigt lågt då jag är extremt trött. Svårt att roa en snart 4 åring när man inte har någon ork 
Men jag har börjat planera för grabbens kalas och mitt i allt håller vi på med begravningsplanering för svärfar som gick bort förra veckan
Så här är mycket att tänka på.

Nästa vecka blir det eventuellt en runda till Ikea för att inhandla det sista till bebisen och sen är jag färdig, förutom förlossningsbrevet.

Stort grattis 

Stort grattis 

Och ja, du har så rätt i det du skriver. Det går inte att beskriva känslan eller glädjen i att bära och föda fram ett barn. Än idag kan jag överväldigas av känslor till min son

Ja det kom väldigt plötsligt ang svärfar. Vi visste att han varit dålig men plötsligt var han inlagd och fick 2-3 dagar till att leva. Så sambon fick släppa allt och flyga upp, så här stod jag med en sjövild grabb och sjukt trött. Ca 2 timmar efter sambon kommit hem fick han samtalet att pappan gått bort. Så det har varit tufft den senaste tiden...

Själv är jag galet trött och orkar knappt stå upp om dagarna. Bebisen lever rövare och ser till att jag inte glömmer bort henne/honom. Jag ska till BM på måndag och då får vi se vad som sägs och görs

Nästa vecka ska det sista ordnas. Ikea, blöjor, tvätta och en massa annat däremellan. Sen är vi färdiga och kan bara vänta in knytet 

Håller tummarna att du slipper gå över

Själv är jag inne i vecka 33 och velar över om jag ska göra TUL privat eller inte.
Var hos BM idag. Järnvärdet gått upp från 102 till 112 så det är bättre. Hjärtljuden låg på 138. Mitt blodtryck 125/70. Också har jag gått ner det kilot jag gått upp sedan innan, så nu ligger jag på 0 kg åt båda hållen. SF var 30-31.
Bebisen ligger med huvudet neråt, fortfarande rörlig (jo tack det känns)

Begravning blir i slutet på oktober och nu ligger det på SAS om dom släpper på mig på ett plan. Är ju bara ca 2 timmar det handlar om men det kan ju räcka. Frågan är om man vågar flyga med knappt en månad kvar till förlossning :-/ Nåja, det tål att tänkas på...

Det kan vara kämpigt i början med amningen men försök att hitta en plats och position som fungerar för er så släpper det. För mig var det att ligg-amma, både jag och sonen var lugnast då
Sen kom det av sig själv och jag kunde sitta i soffan eller någon annanstans...

Tack. Ja det är inom Sverige (som tur väl är).

SAS kräver intyg från BM/läkare de sista 4 veckorna. Min BM är väll inte så pigg på att släppa iväg mig men hon anser att jag får känna efter själv också.
Med bil tar det 12 timmar, om man kör i ett sträck. Med tåg mellan 7-10 timmar.
Och det är tveksamt om man står ut med det :-/