Vi runt 35 år som väntar barn

Åh, det låter mysigt med babyhicka! 

Jag har oftast inte så ont i brösten heller, utan det har kommit i samband med att de har växt. Då har det å andra sidan gjort jätteont och känts som att bh:n håller på och skava sönder dem. 

Grattis!!

MjölkChoklad: Vad skönt att RUL gick bra, och grattis till din flicka 

LuPeRo: jag är nästan lika långt gången som du (vecka 17, eller 16+0, i morgon). Jag har inte känt av bebisen alls ännu. Men jag känner mig inte så oroad, det står på så många sidor att man kan få vänta till vecka 18-22 innan man känner något. Dock har jag en svärmor och mamma som frågar och frågar om jag känt något .

* * *
Nu är det exakt två veckor kvar till mitt RUL. Jag längtar verkligen, och hoppas att bebisen går med på att visa vilket kön den har! När RUL är avklarat ska vi beställa vagn (blir en bugaboo donkey för oss). 

Min mage har vuxit som bara den. När jag ätit är den stenhård och liknar en badboll . Så idag fick mina kollegor veta att jag ska ha barn. Det går inte att dölja längre . 

Hihi, känner igen det där med att en del är mer uppspelta än vad man själv är! Även om man är lycklig och förväntansfull så blandas ju känslorna med oro, overklighet och funderingar om hur framtiden ska bli. 

Jag har börjat bli lite nervös över att bebisen inte kommer vilja visa upp sig tillräckligt för att vi ska få se vilket kön den har. Men vi har bestämt att vi i så fall ska boka in ett köns-UL. Vi är också väldigt nyfikna 

Grattis till alla lyckade RUL Skönt att allt ser bra ut för er!!

Vi gjorde RUL igår, allt såg bra ut och vi blev framflyttade två dagar till 26 november (som vi trodde från allra första början).

Det gick inte att säkerställa kön, men BM trodde att det är en flicka. Vi ska göra UL i vecka 24 igen och då finns möjlighet att kolla efter kön en gång till. Men jag tror att det är en flicka. BM kändes så rutinerad och tror faktiskt att hon hade sett om det var en pojke. Så vi säger "hon" tills vidare . Det känns jättebra, men nu förstår jag verkligen innebörden av att könet inte spelar någon roll. Både maken och jag blev löjligt glada över allt som BM såg och kommenterade. När hon sade att det nog var en flicka blev vi överlyckliga, och hade hon sagt pojke hade vi troligtvis blivit precis lika exalterade. Man kan bara konstatera att intresset för sitt eget barn är ENORMT oavsett vad det gäller  

Ja, bara barnet mår bra så är man nöjd . 

Jag tror också eventuellt att jag känner bebisen någon gång ibland (vecka 19, 18+0 idag). Men jag är inte helt säker. Jag har en väldigt bubblig mage rent allmänt, och det är svårt att veta om det är tarmarna eller bebisen. Någon boxare är det inte där inne i alla fall

Då är vi ju supernära varandra i tid! Vad kul 

Jag har också tänkt så, att flickor kanske är lugnare och att det är därför man inte känt så mycket. Men jag vet inte egentligen...hihi.

Åh, då kanske det är en del aktivitet där inne ändå 
Mysigare att tänka att det är bebisen som rör sig, och inte bara tarmarna som bubblar. 

Vad duktig du är som har orkat gå så mycket på semestern! Jag är jätteimponerad. Jag börjar också bli sugen på att åka utomlands. Men det blir nog tidigt i höst i sådant fall, runt vecka 30 eller något sådant.

Vecka 20 idag . Har börjat bli riktigt tjock nu, undrar var detta ska sluta?! Nu är jag dessutom säker på att jag känner bebisen där inne, så mysigt!

Är det någon mer än jag som känner sig trött mest hela tiden? Jag jobbar deltid och det går bra. Brukar även göra ngt mer under dagen (typ tömma tvättmaskinen) och tar gärna en promenad på kvällen. Men sedan är energin helt slut. Orkar inte göra sådant som jag annars tycker är kul typ baka, pyssla, laga mat, planera bjudningar o.s.v. Min energinivå är så låg och ibland känner jag inte för att påbörja ngt bara för att jag vet att jag ändå inte orkar slutföra det. Känner mig inte deppad eller så, utan bara trött. Det kanske ska vara så här, och jag försöker att lyssna på kroppen. Känner dessutom mindre behov av att umgås med andra människor än förut. Är jättenöjd med att umgås med maken och att höras med syrran och föräldrarna. Träffar vänner ngn gång ibland och det är kul, men jag känner att det sociala behovet har minskat drastiskt. Fokuset ligger väldigt starkt på mig själv, min man och vår blivande egna lilla familj. Ngn som känner igen sig?

Tack för ditt svar! Har kollat mitt järnvärde nyligen och det var fortfarande okej, har dock börjat äta Niferex i förebyggande syfte (järndepåerna kommer inte att räcka längre fram så barnmorskan ville att jag skulle börja redan nu). Det är nog bara så att graviditeten tar mer av mig än vad jag var förberedd på. Jag blir lätt lite brydd och oroad när saker inte är som de brukar, tror att det är något fel. Men det är väl bara att finna sig i att livet inte är riktigt som "vanligt" när man är gravid. 

Och vilken jättefin mage du har! Och skönt att du haft en bra graviditet