Vi runt 35 år som väntar barn

Nu är jag här med!

Min uppdatering:

Vildhallon, 36 år, 1:a barnet, bor i Värmland, BF 140915

Glad påsk på er allihopa!

Här flyger veckorna förbi och nästa vecka är det dags för RUL. Lite sent dock tycker jag för vi kommer att vara i v.20 (19+1) då. Väntar, väntar, väntar... Samtidigt så känns det bra att ha det framför sig och beroende på hur graviditeten utvecklar sig så kanske detta är sista gången vi får se bebis innan det är dags för förlossningen. Jag är lite smånervös över att de ska hitta något fel. Samtidigt verkar ju min kropp vara bra på att själv avsluta graviditeter som inte är friska så jag får väl tro att bebis är frisk och kry  Tänk om man kunde sluta nojja över allt så vore det så mycket lättare!

Magen är nu så stor att den inte går att dölja oavsett vilka kläder jag har på mig. Jag känner mig stor och klumpig men sambon säger ofta att för honom så är jag världens vackraste, och då känns det ju mycket bättre. Vi är ju snart bara halvvägs genom graviditeten och om jag känner mig så här stor och klumpig nu, hur ska jag då känna mig senare?  Hehe

Mitt i allt nojjande emellanåt (som ändå blivit mycket bättre) så njuter jag av att vara gravid nu när illamåendet och tröttheten har lagt sig. Det är spännande och helt klart det största som hänt! Det hela blir så mycket verkligare när man känner små försiktiga rörselser från magen. Nu väntar vi på att de ska bli starkare och tydligare så sambon också kan känna att det rör sig.

Jag beklagar Håller tummarna för att ni får ett snabbt plus igen!

Imorgon är det dags för RUL. Vi väntar med spänning för att få se den lille. Vi vet inte hur vi ska göra med om vi vill kolla kön än. Jag är nyfiken samtidigt som det känns bra att vänta och sambon tycker samma så vi får se vad som händer när vi väl är där. Jag känner lite puffar från magen emellanåt och allra mest när jag gått och lagt mig
Jag hoppas verkligen att allt är bra imorgon. Lite nevös är jag ju, men jag har ju ingen anledning att tro att något skulle vara fel. Nojjig som vanligt

Välkommen till tråden!

Gott att höra! Grattis!

Jag var på RUL igår och bebisen såg precis ut som den skulle Vi blev framflyttade två dagar så nu är BF den 13/9. Fantastiskt att se hur det ser ut därinne! Det var dock svårt för barnmorskan att få en bra bild i profil av den lille då den inte var samarbetsvillig utan hade gosat ner sig med ansiktet in mot min rygg. Nu har vi snart gått halva tiden och det har gått så fort! Vart tar tiden vägen? 

Ja, jag frågade om hon kunde se könet och vad det var i så fall. Det gick inte att se så då var det någon mening med det tänker jag

Jag håller med helt och fullt! Det är härligt!
När man väl börjat känna av rörelser så vill man inte ha någon radiotystnad. I fredags/lördags var det väldigt lugnt i magen och då började jag naturligvis att fundera... Tillslut kände jag några ordentliga buffar, och det var så skönt!

Det är svårt att beskriva känslan när bebisen rör sig. Jag tycker att det känns helt fastastiskt att veta att det är min och min älskades barn som finns där inne och i och med att man känner rörelser så känns det verkligen som man har kontakt på bebisen på ett annat sätt.

Den här perioden så känns det verkligen fantastiskt att vänta barn! Värre var det i början med illamående och oro över hur graviditeten skulle gå.

Var inte orolig. Innan du vet ordet av så är det liv och rörelse därinne igen! Jag upplevde samma som du av och till efter RUL men det berodde troligen på att jag har moderkakan i framvägg + att bebisen väder sig åt andra hållet ibland. Då känner jag ingenting. Nu känner jag rörelser flera gånger om dagen, varje dag. (speciellt på natten).

Idag ska vill till BM för första gången sedan inskrivningsprocessen blev klar. Tror att hon ska mäta magen samt lyssna på bebisen idag.

Nu var det längesedan jag skrev något här. Grattis till era graviditeter alla nya i tråden!

Vi är nu i v 29 och jag kommer att jobba hela juli och halva augusti för att sedan gå på semster som går över i föräldraledighet direkt efter mina semesterdagar är slut. Det känns konstigt att jag ska vara borta så länge från jobbet!

Bebis växer och BM har börjat mäta magen på mig nu vid varje besök. Vi ligger mitt på medelkurvan och har följt den hittils. Bebis verkar vara ganska nöjd med livet i magen och är ganska lugn för det mesta. Jag känner av mer "ålande" i magen än regelrätta sparkar.

Svårt att föreställa sig att det inte är så långt

Grattis till sonen! Jag har verkligen inte varit aktiv i tråden de senaste månaderna, då jag inte orkat. Mycket som har hänt och som ska ordnas innan bebisen kom.

Den 19:e föddes vår dotter och hon är den mest fantastiska varelse jag någonsin träffat! Ni som väntar ert första barn har verkligen världens bästa grej att se fram emot. Ni som redan har barn sedan innan vet säkert vad jag pratar om Kärleken jag känner för mitt barn är något av det häftigaste jag upplevt och kan omöjligt beskrivas med ord. Den kan bara upplevas <3