Första barnet, november 2014

Hej alla!

Jag tänkte nog också hoppa in här. Just nu är jag i vecka 14 och är beräknad den 2/11.  Det kommer att bli det första barnet för både mig och min sambo, jag är 29 och han 37. Vi berättade ganska tidigt för våra vänner, de ifrågasatte oss nämligen med en gång när vi tackade nej till en större fest.

På jobbet var jag tvungen att berätta och det berodde på illamående. Det har varit så svårt att jag sedan ett par veckor tillbaka har varit sjukskriven vilket är supertrist eftersom tiden går så förbannat sakta när en inte har något att göra. Märkligt nog har illamåendet också varvats med en omättlig aptit vilket gör att jag äter typ allt mataktigt som kommer i min väg, i vanliga fall så är det ju ytterst sällan som en kan trycka i sig mat direkt efter uppkastning. 

Nåväl, snart är det dags att börja arbeta igen och jag hoppas på att må bättre den här gången!

I övrigt kan jag berätta att jag blev rund om magen väldigt snabbt, redan i vecka 7 såg jag ut att vara i månad 7. I vanliga fall är jag ganska kort och smal så det kan tänkas att min mage svullnade svårt hårt när det var dags att möblera om för att ge plats till bebisen. Förstoppning i kombination med hetsätande har såklart också varit bidragande faktorer till skapandet av min "preggomage". Dock stannade den av i storlek där, den har inte blivit större utan bara hårdare. 

Förra veckan gjorde vi ett så kallat KUB-test vilket har skrämt mig en hel del. Det är inte själva testet i sig som jag har oroat mig för, jag har inte varit särskilt orolig för Downs. Det som har skrämt mig är om bebisens hjärta inte skulle slå. Men! När barnmorskan hittade bebisen i min mage så var det en högst levande liten filur som gömde sig därinne. Bebin rörde på sig konstant och såg oförskämt mänsklig ut för att vara så liten. Det var mäktigt. KUB'en visade inte heller prov på någonting konstigt, 1:20'000 var resultatet. Det var skönt men det bästa var att se hur levande bebisen var. 

Så där kom också första tillfället för mig att slappna av. Nu är jag glad, dock fortfarande illamående, men jag kan iallafall tycka att det känns roligt!

Någon som känner igen sig?

Välkommen och grattis till bebi!

Då är jag beräknad dagen efter dig, 2/11 har jag fått som datum, men det var från KUB så vi får se om rul kanske ger något annat resultat. 

Jag är i vecka 29 (28+6) idag och får höra vilken STOOOOR mage jag har hela tiden. Det är också tröttsamt kan jag säga. Jag fattar inte varför folk har mage (hö hö) att kommentera en sådan sak överhuvudtaget, hoppas att jag själv var mer finkänslig än så förr. Förmodligen menar folk ingenting med det, men det är rätt trist att lyssna på. 

Glukosbelastningen gjorde jag i förra veckan och det gick bra. Ta med en citron. Det är rätt äckligt... Jag tog också med tandborste och tandkräm så jag kunde borsta tänderna efter. 

Jag tror att det är beroende på vilken region som du tillhör. Jag själv bor i Skåne och här erbjuds det till alla gravida. En väninna till mig som bor i Uppsala hade aldrig heller hört talas om det förrän jag skulle göra det. Där gör en bara glukosbelastningen om en hör till någon riskgrupp.