Första barnet, november 2014
Hej 😊 Jag är ny här. 32 år och gravid för första gång, går in i vecka 13 imon. Bor i Tromsø (nordnorge) med min man som jobbar på havet så han är borta en del. Jag var väldigt illamående intill en vecka sen, gick på dubbel dos á la Lergigan (Phenergan heter d här) men mår lite bättre nu. Försökt komma igång med träning efter att ha vart däckad en längre stund, hade en svår lunginflammation i samband med att jag fick reda på att jag var gravid i vecka 6 ungefär. Jag fick domen när jag var 16 år att jag aldrig skulle kunna bli gravid, har bara en fungerande äggstock som har endometrios. Har många tankar om graviditeten, som alla såklart ☺️ Är fascinerad över att magen kan vara 4 gånger så stor på kvällen. Att d faktiskt är något därinne. Längtar efter att få en mer utmärkande mage istället för att känna mig svullen. Oroar mig över för stor viktuppgång och tror jag tänker för mycket på d ibland. Har lätt för att söka på magstorlekar på nätet och jämföra. Har inte börjat tänka så mycket på hur mammalivet kommer att bli för d känns så långt bort men ändå så är d så nära. Blir så fort irriterad på folk numera Och så har jag annan sak jag tänker mycket på. Enligt beräkningarna (sista mens första dag) så har jag bf 17 nov. Men jag gjorde ett sånt vul (heter d så?) där d ser hjärljud osv. Och då sa hon att bf var 30 nov! Men när jag ser efter och räknar lite - jag hade ägglossning en vecka senare än normalt den gången jag blev gravid och min man reste ut på havet samma dag. Så jag har kompromissat och satt "fram" bf en vecka till 24 nov istället. För d finns inte en chans att jag blivit gravid efter det. Men men - d visar sig ju Kram från mig!