Första barnet, november 2014

Hej 😊 Jag är ny här. 32 år och gravid för första gång, går in i vecka 13 imon. Bor i Tromsø (nordnorge) med min man som jobbar på havet så han är borta en del. Jag var väldigt illamående intill en vecka sen, gick på dubbel dos á la Lergigan (Phenergan heter d här) men mår lite bättre nu. Försökt komma igång med träning efter att ha vart däckad en längre stund, hade en svår lunginflammation i samband med att jag fick reda på att jag var gravid i vecka 6 ungefär. Jag fick domen när jag var 16 år att jag aldrig skulle kunna bli gravid, har bara en fungerande äggstock som har endometrios. Har många tankar om graviditeten, som alla såklart ☺️ Är fascinerad över att magen kan vara 4 gånger så stor på kvällen. Att d faktiskt är något därinne. Längtar efter att få en mer utmärkande mage istället för att känna mig svullen. Oroar mig över för stor viktuppgång och tror jag tänker för mycket på d ibland. Har lätt för att söka på magstorlekar på nätet och jämföra. Har inte börjat tänka så mycket på hur mammalivet kommer att bli för d känns så långt bort men ändå så är d så nära. Blir så fort irriterad på folk numera Och så har jag annan sak jag tänker mycket på. Enligt beräkningarna (sista mens första dag) så har jag bf 17 nov. Men jag gjorde ett sånt vul (heter d så?) där d ser hjärljud osv. Och då sa hon att bf var 30 nov! Men när jag ser efter och räknar lite - jag hade ägglossning en vecka senare än normalt den gången jag blev gravid och min man reste ut på havet samma dag. Så jag har kompromissat och satt "fram" bf en vecka till 24 nov istället. För d finns inte en chans att jag blivit gravid efter det. Men men - d visar sig ju Kram från mig!

clu81

Äldre 11 May 19:47

#93

flambards skrev 2014-05-11 11:56:41 följande:

Vilken historia du kommer med och vad spännande att du ändå blev gravid nu, grattis!

Jag känner igen mycket i allt du säger om mag-googlande och tankar kring viktuppgång. Folk runtomkring säger att det inte är något som man ska tänka på nu (någon sa till och med att hon blev stött när jag nämnde det), men det spelar ingen roll vad de säger. Det här är ju inte min kropp, jag vet inte vad det är och på kvällen är jag också som 4ggr så stor som på morgonen.

Det där med att räkna veckor blir jag inte klok på, jag var på UL i vad jag tror var vecka 12 och då fick jag beräknat datum 2/11-14. Det tror jag försätter mig i vecka 14 nu. Dock så sa barnmorskan i veckan att jag är i vecka 13 (tror att det är det som heter typ 13+X, BM räknar väl hela veckor tror jag), men! När jag följer alla olika förslossningsuträknare efter förlossningsdatumet så är jag enligt dem i vecka 15. Då räknar jag efter förslossningsdatum. Jag fattar ingenting. Baby kommer väl när hen kommer, men det hade varit kul att veta så att man kan följa utvecklingen någorlunda korrekt...

Någon som fattar det här?

Härligt att höra att nån tänker på detta också

Jag orkar inte prata med folk om det för de ser bara dumt på dig... Men det måste ju för sjutton vara normalt att reagera på att ens kropp ändras?
Blir lite förvirrad också med tanke på att nån får mage tidigt och andra sent. Nån säger att det är huruvida du är smal/"normal"/tjock innan mens andra inte.
Man skall ju inte jämföra sig men jag blir ju jäkrans nyfiken

Detta med räkningen blir jag aldrig klok på heller men i folkmun säger man 13 om du är i vecka 12+1 osv. Tror man får mer exakt datum när man varit på ultraljud i vecka 18-20.

clu81

Äldre 11 May 20:54

#95

Kittten skrev 2014-05-11 20:11:17 följande:

Jag tänker också mycket på kroppens förändringar, som tur är så har jag en väldigt förstående familj som jag kan prata med. Min mamma och mina systrar har alla fött barn, flera barn och för dem är det helt naturligt att prata om att kroppen förändras och även tycka att det är jobbigt ibland. Tråkigt att andra ska se konstigt på en för att man pratar om en naturlig del i graviditeten...

Så härligt att du har flera att prata med

Ja det är tråkigt att folk skall se lite snett på en..
Jag bor tyvärr långt från familj och vänner så jag är väl lite extra ensam här..
Är bara så nyfiken på hur andra ser ut i samma sits

clu81

Äldre 14 May 21:19

#97

Rosarosen skrev 2014-05-12 19:48:34 följande:

Har alltid varit känslig, men har blivit ännu värre nu. Stackars min sambo Tur att han är van vid mina känsloutbrott, mitt humör förändras på några sekunder. Tycker att det är jobbit att gå upp i vikt då jag lidit av ätstörning stor del av mitt liv. Småäter hela tiden har redan lagt på mig fem kilo. Magen putar redan och brösten har blivit mycket mycket större. Men samtidigt är jag världens lyckligaste <3

Hahaha - samma här

Jag är en ganska känslosam människa men nu jäklar, tänder till på minsta lilla. Känner igjen mig i det du skriver om oro, har själv haft ätstörningar tidigare. Har du pratat med nån om det? I vilken vecka är du i?

clu81

Äldre 20 May 21:19

#101

Rosarosen skrev 2014-05-15 21:33:10 följande:

Är i vecka 14. Jag har en samtalsperson som jag går och pratar med, viktigt när man tidigare haft ätstörning. Jo nu känner man sig mest uppsvälld inte gravid. Men hoppas också att man vänjer sig med tiden. Ja man går från botten till toppen på några minuter. I grunden är jag så väldigt glad att jag äntligen är gravid, och överlycklig att cub visade att allt var bra med bebisen. Men känns jobbigt med illamående,huvudvärk, humörsvängningar och viktuppgång. Konstigt det känns att vara gravid ;) hihi

Så bra att du får prata med nån, skall också göra det nu.

Första barnet, november 2014

INNEHÅLL