Hade din pojkvän åsikter om ditt val av kejsarsnitt?

Den dag han knölar ut en melon genom ett hål som egentligen är stort som en puttekula kan han ha åsikter om vad som är naturligt eller inte. Tycker jag :)

Min förlossning var vaginal och ks kom aldrig på tal. Men om min man hade uttryckt något liknande hade jag nog nackat honom. Föräldraskap sitter inte i valet av förlossningsmetod...

Nej min make hade inga sådana åsikter alls. Han var mitt stöd i vad jag än beslutade.
Jag försökte dock att föda ändå och det gick inte.
Han var den som bad dem sätta stopp för igångsättningen och ge snitt som stod i mitt förlossningskontrakt.
Jag orkade helt enkelt inte. Han var min klippa.

Barn två så var det självklart med ks och han stod bakom det 100%
I båda fall var han med och argumenterade med läkare för min sak. När jag kände att de inte lyssnade. 
We have each others backs kort och gott.

Min man stöttade och är glad att det blev snitt även nu i efterhand.

Skönt för er! Jag har fått en känsla att min kille tkr att jag inte är tillräckligt "kvinnlig" om jag inte klarar vaginal förlossning för "alla andra" gör ju det, men det är väl inte intressant hur andra gör? Ush att han ens kunde ha en åsikt. Jag kan inte hjälpa jag har förlossningsskräck. Jag kmr göra det jag känner för när det väl är dags. Får prata med läkare om detta. Tack för era svar iaf.

Jag skall träffa en läkare och 1 vecka för att prata om kejsarsnitt, väntar första barnet..

I början tyckte min pojkvän att "mitt barn skall komma den naturliga vägen"

Men sen så vet han att jag har höftproblematik och har helt enkelt förstått att det är de bästa för mig och bebis:) båda tänker väl lite så att så länge bebisen och jag mår bra så kvittar det:)

Tycker att du verkar jättestark som skiter i vad andra tycker! Din partner kanske kan läsa lite böcker om förlossningar och sen säga sin åsikt om saken :) Jag fick det beviljat i början på mars, min sambo har stöttat mig under hela graviditeten och varit på min sida från den stund jag sa att jag ville ha ks. Och när läkaren sa att han godkände min önskan om ks såg jag att sambons ögon var helt glansiga varpå han tackade läkaren för de goda nyheterna och sa att det betydde mycket för oss. 

Det var min sambo som tyckte att jag skulle göra ks när det visade sig att sonen låg i säte. Jag förstår att du är upprörd över din sambos åsikter, det skulle jag med vara! Att göra ks är allt annat än enkelt! Det är det läskigaste och mest nervösa jag varit med om samtidigt som det var det häftigaste jag upplevt! Att föda vaginalt är för mig inte lika läskigt. Jag kommer att göra det nu om inte denna bebis också ligger i säte.

Min man kände till min rädsla långt innan jag blev gravid och har förstått och stöttat mig i detta. Från början hade jag ju inte tänkt att skaffa barn alls pga min rädsla, vilket min man även visste om. Detta tyckte han givetvis var lite tråkigt, att jag inte ville skaffa barn, men han har aldrig ifrågasatt min rädsla. 

Nu när jag blev gravid och vi beslutade att behålla så har han funnits där. Han var även med på inskrivningssamtalet hos barnmorskan där jag tog upp min rädsla och bakgrund direkt. Han var ej med hos aurora och läkaren, men då ville jag prata med dom själv, men han blev riktigt glad och lättad för min skulle när jag fick beviljat snitt i och med att han vet hur jag har känt inför detta. 

När du fått ditt snitt beviljat så kan du ju be om att få prata med en läkare eller barnmorska som förklarar för din kille hur det fungerar och att i erat fall så är det troligtvis mer lämpligt med ett snitt av olika orsaker, så att han får förståelse och inblick för vad som komma skall? 

Dessutom så sitter inte kvinnligheten eller hur man kommer bli som som förälder i hur barnet kommer ut. 

Min kropp, mitt val. 

Och det där argumentet om "naturligt" är så korkat att det bara är att skaka på huvudet åt det. 
TS, nästa gång din pojkvän får tandvärk, erbjud honom den naturliga lösningen - dvs att antingen slå ut tanden med ett hårt föremål eller vänta tills den trillar ut av sig självt. 
Nästa gång han bryter benet, erbjud honom den naturliga lösningen - en krycka.Titanskruvar är för onaturliga mesar. 

Om när han ska åka på sin resa, skicka honom till fots. Flygplan är ju för fan inte naturligt. 

Naturen suger pung. 

Men han tyckte ju inte att ni skulle ha barn för att du hade för klena armar och inte skulle orka lyfta barnstol m.m. Och han vägrade ju flytta hemifrån eller ta ut lön från sitt jobb. Så du ska nog inte bry dig om hans åsikter. Han har inte alla höns hemma alltid ;) Du vet bäst vad din kropp klarar eller inte !

Min man var som ett stöd och det var han som sa till mig att snitt var nog det bästa för mig.
Men grunden till snitt var att jag fått barn som inte hållt sen ''normala''
Visseligen väde första 4,140g och då vaginalt.
andra vägde enligt TUK 4885g och då pratade vi tillsammans med överläkaren och vi kom fram till snitt och han vägde 5810g
Med trean pratade vi tillsammans jag var velig till vaginalt men efter som att han redan vägde vecka 35+5 3890g så höl han min hand och sa ''älskling du gör vad som känns bäst för dig'' och jag och han valde snitt 2 veckor innan Bf och det var tur det då han vägde 4150g på BF-15 vecka 37+5
Jag har honom där jag vet att jag kan lita på honom vad skulle jag göra utan honom.
Han förstår mig till 110% och vi gör allt ihop han har ALDRIG sagt till mig att ''Kvinnor ska föda vaginalt''