er92 skrev 2014-11-07 22:01:46 följande:
Så hemskt med ma..:( får jag fråga hur du upptäckte det? Ja då ska jag hoppas att du mår skit snart :d
Det enda symtom jag hade med dottern fram till v14 var att det stack till ganska kraftigt på höger sida 6dagar efter äl sen märkte jag inte av något mer.. gjorde priva ul på norrlandsklinien v12 för att jag kände mig så enormt ogravid :) fick dock smaka på en hel del symtom från v24 till födsel. Kräktes var och varannan dag,migrän i stort sett varje kväll pågrund utav envist järnvärde som vägrade gå upp trots järn tillskott och mängder av broccoli..:)
Hur upplevde du förlossningen?
Allt började egentligen med att jag småblödde från bim+3, typ rosa flytingar inte mer än så. Det hade jag även när jag vänta sonen så jag försökte att inte bry mig så mycket om det då småblödningar tidigt i graviditeten ska vara normalt säger dom.
Men blödningar fortsatte och efter 2 veckor fick jag en tid till ul (v 6+2) till min stora lättnad fanns en miniärta där inne med tickande hjärta!
Blödningarna avtog i ca 2 veckor för att sedan komma tillbaks, fortfarande inte mer än rosa små flytningar så brydde mig inte för hade ju nyss fått se hjärtat slå så trodde ju allt var bra. v v 10+4 ca kom det lite mer blod, färskt rött blod (dock inte alls mycket) men ringde in och fick en tid dagen efter för ul.
Måste nog säga att den blev ett chock när läkaren inte hittade någon hjärtaktivitet och att fostret som borde varit 10+5 bara var 8+4..
Men såhär i efterhand så hade jag nog ändå känslan av att något var fel då jag som sagt inte hade ett enda tecken på att jag va gravid.
Läkaren föreslog att jag skulle vänta ut kroppen och låta den få mf av sig själv men då kände jag bara nä ut med fostret, ville inte gå runt och vänta på ett mf som egentligen redan skett bara det att kroppen inte fattat det. Fick tid för "abort" 2 dagar efter och det gick faktiskt mycket smidigt. Dagarna mellan beskedet och aborten var väldigt jobbiga men efter aborten kändes det rätt skönt på något sätt att det var klart och jag kunde börja fokusera på att börja försöka igen.
Är så väldigt glad över att kroppen verkar ha hanterat detta mf bra, blödde bara knappt 2 veckor och äl verkar ha kommit igång fortare än jag vågade hoppas på så nu känner jag mig bara taggad och ivrig att försöka på nytt :)
Blev typ en hel novell de här men men... :P
Knepigt att illamåendet började då, brukar ju ofta vara då man mår som bäst efter v 20 ;) Jobbigt med huvudvärk usch, hoppas du slipper det nu nästa gång :)
Förlossningen (som blev på bf dagen) har jag bara fina minnen från, så jag ser väldigt myket framemot nästa förlossning :) Du då? :)
