Jehovas Vittnen
Finns det några aktiva JV som skriver här? Det vore trevligt att diskutera med er isåfall och få höra eran syn på saker och ting. Se det som en chans att vittna online och räkna lite timmar ;)
Finns det några aktiva JV som skriver här? Det vore trevligt att diskutera med er isåfall och få höra eran syn på saker och ting. Se det som en chans att vittna online och räkna lite timmar ;)
Hur kan någon tro på dravlet om religion. Jesus hit och gud dit.
Gamla sägner utan annan nytta än så.
Skulle gud sitta och kolla in ens goda gärningar för att sedan ta in några i paradiset och kasta ner några till helvetet...töntigt.
Med tanke på allt lidande som finns så kunde han ju se till att avsluta krig och svält och sjukdomar och annat lidande. Men det kan han inte för gud finns inte och har aldrig funnits. Inte annat än som en intressant fabel.
Gud har ofta tjänat som något som vissa har kunnat kontrollera andra med eller för att berika sig själva. Se på hur rika den kristna för att inte tala om hur rik den katolska kyrkan är...
Sedan kan man hänvisa till kapitel hit eller dit i bibeln. det blir inte mer sant för det. Bibeln är skriven och redigerad av människor. Bara det som passade in togs med....såklart.
I tillägg så finns det naturligt och passande nog noll bevis för att gud finns.....och det skall man få folk att tro på.
ren och skär idioti
Två ord: Beth Sarim.
Jidfypuff: Ytterst få aktiva vittnen har nånsin hört talas om Beth Sarim!
*** jv kap. 7 sid. 89 ”Annonsera konungen och hans rike!” (1919—1941) ***
J. F. Rutherfords sista dagar
Broder Rutherford hade fått cancer i tjocktarmen och var ganska sjuk vid konventet i Saint Louis. Ändå lyckades han hålla fem kraftfulla tal. Men efter konventet förvärrades hans tillstånd, och han blev tvungen att genomgå en kolostomioperation. Arthur Worsley minns den dag då broder Rutherford sade adjö till Betelfamiljen: ”Han berättade i förtroende för oss att han skulle genomgå en allvarlig operation, och oavsett om han överlevde eller inte var han förvissad om att vi skulle fortsätta att förkunna Jehovas namn. Han ... avslutade med att säga: ’Så om det är Guds vilja kommer vi att ses igen. Om inte, fortsätt kampen.’ Det fanns inte ett torrt öga i familjen.”
Broder Rutherford, som var 72 år, överlevde operationen. Kort därefter flyttades han till en bostad i Kalifornien som han kallade Beth-Sarim. Det var uppenbart för hans närmaste och för läkarna att han inte skulle återhämta sig. I själva verket skulle han behöva genomgå fler operationer.
Omkring mitten av december anlände Nathan H. Knorr, Frederick W. Franz och Hayden C. Covington från Brooklyn. Hazel Burford, som skötte broder Rutherford under denna sorgliga och prövosamma tid, berättade längre fram: ”De var hos honom i flera dagar och gick igenom årsrapporten för årsboken och andra organisatoriska angelägenheter. Sedan de hade åkt fortsatte broder Rutherford att bli allt svagare, och omkring tre veckor senare, torsdagen den 8 januari 1942, avslutade han i trohet sin jordiska levnadsbana.”
Hur togs nyheten om broder Rutherfords död emot på Betel? ”Jag skall aldrig glömma den dag då vi fick höra om broder Rutherfords bortgång”, berättade William A. Elrod, som hade varit medlem av Betelfamiljen i nio år. ”Det var vid middagstid, när familjen var församlad till lunch. Pålysningen var kort. Det hölls inga tal. Ingen tog ledigt för att sörja. I stället gick vi tillbaka till tryckeriet och arbetade hårdare än någonsin.”
Den här perioden var ytterst prövosam för Jehovas vittnen. Kriget hade blivit en global konflikt. Striderna spred sig från Europa till Afrika och sedan till det som då var känt som Sovjetunionen. Den 7 december 1941, bara en månad innan broder Rutherford dog, hade Japans angrepp på Pearl Harbor dragit in USA i kriget. På många platser var Jehovas vittnen föremål för pöbelvåld och andra former av intensiv förföljelse.