Jehovas Vittnen

kt h skrev:

Polariseringen står dom för, det enda Jehovas vittnen gör är att inte vilja umgås med dessa personer, man bryr sig inte överhuvudtaget hur dom lever sina liv. Avfällingarna däremot är otroligt intresserade hur Jehovas vittnen lever sina liv, där dom t.ex. fingranskar gammal och ny litteratur för att hitta fel. Och använder en stor del av deras tid till att motsäga och smutskasta Jehovas vittnen på forum, håller seminarier, säljer böcker och t.o.m. har det som sitt levebröd.

Det är ju dom som utmålar Jehovas vittnen som en kontrollerande pedofilsekt och andra hemska superlativ.

Eberhard:

Det är inte sant att enbart "dom" står för polariseringen. Denna  utgör ett ständigt återkommande och stort tema i Jvs litteratur. Smutskastningen består bl a i att man drar alla över en kam. Ex-Jv som Ray Franz och Carl Olof Jonsson, som tillhör de mest kända "avfällingarna", har aldrig utnyttjat de skandalösa pedofilfallen bland Jv utan har i stället försvarat rörelsen i denna fråga. Och Jv smutskastar alla kritiker och tillskriver dem de ondaste motiv, fastän de blir oerhört indignerade om någon ifrågasätter deras motiv. Förvisso är man intresserad av hur ex-Jv lever sina liv, annars skulle man inte hålla på med sin egen smutskastning.

Själv är jag inte bekant med något ex-Jv som har bokförsäljning som levebröd. I flera fall som jag känner till innebär sådan bokproduktion en utgiftspost som aldrig blir täckt. Det är själva motsatsen till levebröd. Och om Jv inte hade satt sig på så höga hästar och samtidigt kommit med så mycket skräp och så mycken oärlighet, hade det aldrig funnits något behov av  att motsäga Jv. Att framhålla fakta är fullt legitimt utom för Jv när det gäller deras egna gigantiska misstag. Man anser att dessa inte spelar någon som helst roll, så att det är omoraliskt att peka ut dem. Att peka ut falska uppfattningar anser de vara ett privilegium som är reserverat för dem själva Och de har världsrekord i att kritisera andra. .  

Sanningen är också den att det finns Jv som inte sköter något arbete utan tillbringar sin mesta tid framför datorn med att gnälla över folk som kritiserar rörelsen. Och detta fastän ledningen vill att de skall syssla med något annat. Och hade de haft något på fötterna skulle de metodiskt ha vederlagt tung kritik, men de gör de inte eftersom de inte kan.

Det är inte fel att ha dyslexi. Men det är fel att offentliggöra en sådan förklaring offentligt. Vederbörande har väl knappast själv skrivit offentligt att han har dyslexi.

Det är hög tid att kt h sätter sig in i rörelsens hela litteratur, också äldsteboken. Alla som avfaller är avfällingar, det ligger i den språkliga sakens natur. Och så är det också enligt Jvs ledning. Det finns inget uttalande i Jvs litteratur om att det bara är "motståndare" som är avfällingar.

Det räcker här med ett enda exempel för att visa att det förhåller sig som jag påstår. En person som säger upp sig och går med i en kyrka betraktas som en avfälling hur låg profil vederbörande än har när det gäller den förra tron.

Det här är en av de grövsta förvrängningar som kt h någonsin har kommit med. Den tarvar en ordentlig analys.

Den person som skickade material hem till honom är jag, Eberhard, och jag har aldrig någonsin framträtt som ett ex-Jv.

Saken var den att kt h på ett annat forum (som ännu existerar) efter några meningsutbyten med undertecknad skickade ett privat pm till mig med den innebörden att han ville ha mer information om vad jag trodde på. Eftersom han på ytterligare ett annat forum (som inte existerar längre) tidigare framträtt med både för- och efternamn visste jag vem han var. Det behövdes inte något särskilt detektivarbete för att få reda på hans adress. Så jag skickade ett trosdokument som jag varit med om att sammanställa till hans adress. Detta dokument nämnde över huvud taget inte Jehovas vittnen och antydde inte ens något om deras tro.  Omdelbart tackade han på forumet och skulle återkomma senare. Det var alltså kt h som önskade information, och jag sände den i tryckt form direkt hem till honom. Jag skulle aldrig ha sänt något till honom om han inte uttryckligen önskat information om vad jag trodde på.

Inte långt senare kom kt h med ett stort personligt påhopp på Eberhard på det aktuella forumet - i en helt ny tråd om undertecknad dessutom - varvid han också påstod att jag var identisk med en person som han namngav. Han ondgjorde sig också över att jag sänt honom material, fast han hade bett om information. Den gången kontrade jag inte med att lämna ut hans namn, men en annan debattör på forumet kom in och framhöll att han minns hur kt h hade tackat för den information han fått sig tillsänd. .

Men kt h nöjde sig inte med detta personliga påhopp utan återkom senare med nya påstådda avslöjanden om vem jag var. Han identifierade mig då återigen med samma person som förra gången. Men då var mitt tålamod slut, och jag framhöll att jag inte erkände hans identifikation och dessutom lade jag då ut hans riktiga namn och var han hörde hemma. Han inbillade sig att han kunde kasta sten fast han satt i glashus!

Ytterligare en gång återföll han i sitt beteende och ville göra samma identifikation. Då lade jag ut hans namn och adress igen, eftersom som jag tyckte att han tiggde om det.

Den ovan nämnda försändelsen till honom gjordes i god tro, enbart för att han bett om material. Något telefonsamtal till honom har jag aldrig ringt, och jag tror inte att någon annan Jv-kritiker har gjort det heller.

Nu tror jag att kt h anser det för fullt legitimt att upprepade gånger komma med påståenden om vem jag är men att det är uselt av mig att påstå  något om hans identitet. Jv är en rörelse full av dubbelmoral.  Men läsarna i allmänhet kommer att se hur sjuka hans anklagelser är när de nu får hela bakgrunden.  

Det var kt h som tog upp detta, både här och på det andra forumet. Hans felaktiga påståenden måste gendrivas.

1) Jag påstod inte att kt h påstått att det var jag som ringde. Men någon läsare skulle kunna tro att det var så, och därför var det viktigt för mig att framhålla att det inte var jag. Detta visar kvaliteten på Kt hs anklagelser om förvrängning. Jag har inte förvrängt någonting. Och dessutom tror jag inte heller att någon annan Jv-kritiker ringde. Faktum är att kt h antydde på det andra forumet att det var jag. Men han menade att han inte kunde bevisa det. Om han inte kommit med försök till identifikation av mig - uppepade gånger och i strid med gällande regler - hade han aldrig behövt misstänka att något telefonsamtal skulle haft sin upprinnelse på det aktuella forumet. kt h är själv ensam ansvarig om nu hans namn kommit ut. Han har själv triggat det.

2) Jag skrev inte alls med mitt fulla namn på det forum där kt h skrev med sitt fulla namn. Så kt h vet inte alls från detta forum vem jag är. Och när han föreslog vem jag var skrev han inte att han kände till det från något forum.  

3) Nej, kt h sade aldrig att han önskade att jag skulle sända något till honom. Men jag kunde inte tro att det skulle vara problematiskt för honom. Om jag trott det skulle jag inte sänt något. Jag trodde uppriktigt att han skulle uppskatta att få det mycket fylligare svar som fanns i trosdokumentet än det korta svar jag skulle, kunna ge i ett kort PM. Visst kunde jag ha frågat om det var o k att sända materialet, men det föresvävade mig aldrig att saken skulle kunna vara problematisk för honom. När jag skrev i gästboken hade jag inte funderat närmare på vem han var, men efteråt insåg jag vem det var, och då skickade jag dokumentet och var övertygad om att det var oproblematiskt. Att någon annan person skulle vara den avsedda var uteslutet. 

4) Jag tror inte att kt h konfronterade mig med frågan om jag var den person han tidigare diskuterat med.   

5) kt h hade ingen rätt att föreslå någon identitet för mig.  Även om han skulle vara övertygad om att jag var ett ex-Jv hade han ingen rätt att göra det. Han satte sig över reglerna, något som han senare gjort minst två gånger till. Han var inte tvungen att vara på det aktuella forumet. Hade han problem med det han påstod kunde han ha lämnat forumet. Då hade han dessutom följt anvisningarna från sin ledning. Att han föreslog en identitet för mig var regelstridigt, oerhört fult, omoraliskt. När han sedan fortsatte i samma stil, fick han stå sitt kast och få en identitet föreslagen. Han bär själv det fulla ansvaret  för det.   

5) jag har alltid förnekat att jag blivit utesluten från någonting. Jag har varken bekräftat eller förnekat att jag varit med i den eller den religionen.

6) Jag sände den information jag sände från "Eberhard" och har inte avslöjat vem denne är och kommer inte heller att göra det. Det är min fulla rätt att hålla sådant för mig själv. Jag har inga skyldigheter mot Jv eller andra att gå dem till mötes med att säga vem jag är. Jv kan hålla sig undan från forumen om de har problem med vem som deltar där. Jvs ledning avråder dem också från att medverka och det anser jag är en klok hållning.

7) Om kt h kommer med påståenden om vem jag är, säskilt om det sker upprepade gånger, har jag självfallet min moraliska rätt att föreslå vem han är. Om jag i verkligheten är den person han påstår eller inte hör inte hit. Det är tämligen klent att mena att man kan föreslå identitet på andra utan att det får en bumerangeffekt.  

8) Kt h vet inte vem jag är, även om han  tror det.Och jag kommer aldrig att skriva vem Eberhard är. Det har ingenting med Jv att göra, som kt h verkar tro. Om en försonligare hållning oss emellan kräver att han skall få veta min identitet så blir det ingen försonligare hållning. Han har också skrivit att han inte vill ha med mig att göra, vilket ju också innebär en stängd dörr. Och det blir inte lätt  när kt h skall harmoniera de omdömen han avgett om mig. Jag har å ena sidan dåligt självförtroende, har han skrivit, men lider å andra sidan av storhetsvansinne, har han också skrivit.. Det är ju inte så smart att komma med sådana motstridiga omdömen. Dessutom har han i inlägg efter inlägg efter inlägg antytt att jag "förvränger". Det gör jag inte och han har aldrig kunnat visa att jag gör det.

kt h,

Du är oförmögen att visa att mina argument är oärliga. Det är dina som är det, och det förstår alla läsare. Så snart du inte klarar dig struntar du i att svara på frågor, men du skäms ändå inte att själv ställa frågor till mig, som det finns många exempel på. Jag behöver inte gå in fler gånger på den gamla dispyten från det andra forumet och gör det inte om du inte gör det. Om däremot Johan 75 tar upp några av mina påståenden så kommer jag att lägga mig i om jag anser det behövs.

Jo, jag måste göra det. Men nu är det gjort och behöver inte uppmärksammas mer med mindre än kt h återkommer i ämnet. Problemet är att vissa Jv - och särskilt ett - inte pallar för väl underbygd kritik av rörelsen, och då har i stället personangrepp kommit. Redan när jag trädde in på forumet förklarade kt h att han inte ens ville skriva i samma tråd som jag och kom med nedsättande personliga omdömen. Detta kommer säkert att fortsätta, åtminstone indirekt. Jag föredrar att hålla mig till sakfrågorna och har bara reagerat på sura slängar som riktats åt mitt håll i stället för att komma med sakliga bemötanden . Sådana surheter som kan komma framöver kan jag komma att bemöta. Upphör surheterna  kommer det inte att bli några personliga kommentarer från undertecknad.

Jag har kritiserat Jv en hel del, men jag tycker inte att "självsanering" genom död pga av transfusionsvägran är i sin ordning. Jag ogillar Jvs ståndpunkt i blodfrågan av teologiska skäl, men jag är för att de skall få all den hjälp de kan när de vägrar blod. Ur kristen synvinkel finns det situationer då man kan tvingas offra livet. Därför fanns det många kristna martyrer i romarriket. Det hade i de flesta fall gått att slippa dö genom att dyrka kejsaren, men de kristna dog hellre än begick avgudadyrkan. De gjorde de enligt min mening rätt i. Jv tror att saken är jämförbar när det gäller blod. Fast jag inte håller med om detta vill jag inte skriva under på en så krass syn som att deras blodvägran leder till självsanering av det mänskliga genomet.

Man skall alltid lyssna på Jesus, även när det är jul och självfallet också när det är påsk.

Det kan man inte veta med säkerhet.

Men det var inte detta du frågade om, utan du frågade om man skulle följa Jesus "när det är jul". Och eftersom man alltid skall följa Jesus skall man göra det också "när det är jul".

Om det inte var det du ville fråga om, varför frågade du då inte om det du ville få svar på?

Du har svårt för att fatta. Det är du som har blivit utesluten, inte jag.

Och jag kommer aldrig att ansluta mig till Jvs avfälliga organisation.

Hur länge är det nu du har varit utesluten? När kommer Jv att acceptera dig igen?

Påskalammet slaktades på Jesu tid på eftermiddagen den 14 Nisan och själva påskmåltiden åts alltid den 15 Nisan, precis som judar och samaritaner fortfarande gör. Regeringen har inte ändrat något påskfirande för att det blev för många helgdagar. Regeringen har inget inflytande på daturmet för påsken.

Ingen kan idag räkna ut när den 15 Nisan infaller nu för tiden enligt det komplicerade system som sammanhängde med judarnas månkalender på Jesu tid. Judarna själva har sedan 300-talet ändrat beräkningsgrunden, så att deras 15 Nisan numera infaller annorlunda än den gjorde på Jesu tid. Kyrkorna har knutit påskdatumet till vårdagjämningen, och eftersom det alltid infaller en söndag ändras datumett från år till år.

Beth Sarim, "Furstarnas hus"  var en styggelse, fullständigt ovärdig en kristen ledare. Det var en lyxvilla, med betjänter och allt som tillkommit enbart för att tillgodose Rutherfords behov. Pengarna som användes till uppförandet av denna palatsliknande villa hade kunnat  användas på ett värdigare sätt. Det var vilseledande när boken Frälsning 1939 påstod att fastigheten byggts för att främja föreställningen om "furstarnas" återkomst till jorden och för att tjäna som bostad åt dessa. Senare erkände man att fastigheten byggts just för Rutherfords räkning.  Utan Rutherfords dåliga hälsa hade det inte blivit något "furstarnas hus".

Vad Rutherford borde ha gjort när hans hälsotillstånd krävde att han inte hela året kunde bo på på Betel i New York var att avgå som president och låta någon annan sköta den sysslan. Men han levde i den illusionen att ingen annan dög till att vara president. Han borde aldrig ha accepterat att bli president ens 1917, eftersom han hade en mycket sjuk hustru att ta hand om. Redan då tillbringade Mary Rutherford vintrarna i Kalifornien pga sviktande hälsa. Rutherfords första plikt gällde hustrun och inte Sällskapet där han fram till 1917 bara var styrelseledamot och jurist. Hustruns dåliga hälsa borde ha fått honom att avsäga sig även dessa uppdrag. Han hade lämnat Betel och satt upp en juristbyrå i Los Angeles 1915. Där borde han stannat och stöttat sin hustru.

När han tog lyxvillan Beth Sarim i San Diego i besittning var det utan hustrun.  Hon skuffades undan till ett boende på annan ort,  i Monrovia i samma delstat. Hon bodde aldrig på Beth Sarim. Detta ledde till sist till att sonen Malcolm Rutherford lämnade rörelsen. Varken Mary eller Malcolm nämndes som närmast anhörig på Rutherfords dödsattest fastän båda var vid liv. Det talar volymer.

När "furstarnas hus" såldes några år efter Rutherfords död kom en lokal tidning i San Diego med den berättigat syrliga kommentaren att "furstarna" nu tydligen fick klara sig på egen hand när de kom tillbaka! Tänk att beröva "furstarna" på denna förnämliga bostad! Det var inte förrän några år senare man förkastade hela konceptet.