Jehovas Vittnen
Men herre jävlar har du svårt att förstå? Är en person så dum i huvudet att han aktivt tackar nej till att få sitt liv räddat, då är det ingen förlust för mänskligheten.
Du har en hemsk människosyn.
Förresten, vad är det för människosyn du uppfostrar dina barn med? Att vissa människor inte är värda att leva, att det är ingen förlust för mänskligheten om vissa människor dör?
Här är en kurva från Wikipedia som visar den stadiga ökningen
upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/e/e9/JWStats1931-2010.png
Vibban01, du verkar aldrig ha varit ett Jehovas vittne, har jag fel?
Så varför bryr du dig?
*** jv kap. 7 sid. 89 ”Annonsera konungen och hans rike!” (1919—1941) ***
J. F. Rutherfords sista dagar
Broder Rutherford hade fått cancer i tjocktarmen och var ganska sjuk vid konventet i Saint Louis. Ändå lyckades han hålla fem kraftfulla tal. Men efter konventet förvärrades hans tillstånd, och han blev tvungen att genomgå en kolostomioperation. Arthur Worsley minns den dag då broder Rutherford sade adjö till Betelfamiljen: ”Han berättade i förtroende för oss att han skulle genomgå en allvarlig operation, och oavsett om han överlevde eller inte var han förvissad om att vi skulle fortsätta att förkunna Jehovas namn. Han ... avslutade med att säga: ’Så om det är Guds vilja kommer vi att ses igen. Om inte, fortsätt kampen.’ Det fanns inte ett torrt öga i familjen.”
Broder Rutherford, som var 72 år, överlevde operationen. Kort därefter flyttades han till en bostad i Kalifornien som han kallade Beth-Sarim. Det var uppenbart för hans närmaste och för läkarna att han inte skulle återhämta sig. I själva verket skulle han behöva genomgå fler operationer.
Omkring mitten av december anlände Nathan H. Knorr, Frederick W. Franz och Hayden C. Covington från Brooklyn. Hazel Burford, som skötte broder Rutherford under denna sorgliga och prövosamma tid, berättade längre fram: ”De var hos honom i flera dagar och gick igenom årsrapporten för årsboken och andra organisatoriska angelägenheter. Sedan de hade åkt fortsatte broder Rutherford att bli allt svagare, och omkring tre veckor senare, torsdagen den 8 januari 1942, avslutade han i trohet sin jordiska levnadsbana.”
Hur togs nyheten om broder Rutherfords död emot på Betel? ”Jag skall aldrig glömma den dag då vi fick höra om broder Rutherfords bortgång”, berättade William A. Elrod, som hade varit medlem av Betelfamiljen i nio år. ”Det var vid middagstid, när familjen var församlad till lunch. Pålysningen var kort. Det hölls inga tal. Ingen tog ledigt för att sörja. I stället gick vi tillbaka till tryckeriet och arbetade hårdare än någonsin.”
Den här perioden var ytterst prövosam för Jehovas vittnen. Kriget hade blivit en global konflikt. Striderna spred sig från Europa till Afrika och sedan till det som då var känt som Sovjetunionen. Den 7 december 1941, bara en månad innan broder Rutherford dog, hade Japans angrepp på Pearl Harbor dragit in USA i kriget. På många platser var Jehovas vittnen föremål för pöbelvåld och andra former av intensiv förföljelse.